Tisdag.
Solen sken och det var höst i luften med bara nio grader, när Matte tog med sig Modji och Aili ner till Vallentuna Centrum som nu bara växer och växer och det är svårt att känna igen det stationssamhälle Matte flyttade till en vecka före julen 1979. Då centralorten i kommunen ligger två mil bort enkel resa, blir besöken inte så frekventa. Andra och större orter och köpcentra ligger lika långt borta med större utbud, men optikern finns här och nya glas skulle sättas in i Mattes brillor. Svagare sådana, då närsyntheten minskat. Det är ju väldigt upplyftande när något i kroppens utveckling på äldre dagar förbättrats!!! Annars är det mest åt det andra hållet det går. Men det ena tar ut det andra och från att ha läst även minibokstäver utan läsglasögon börjar ett par sådana saknas i vissa lägen.
Det var evigheter sedan de båda Lapska fick roa sig med en lättsam promenad i de centrala delarna av Vallentuna. Många dofter finns här att utforska! Något som ingått i deras initiala miljöträning i mycket unga år under präglingsperioden. En lite lagom liten ort med ett väldigt litet centrum som klippt och skuret för en första kontakt med "den stora världen" för små valpar! Miljöträning med stationen (Roslagsbanan) och bussarna och lite andra ljud ibland som det var förr. När det bara fanns ett fåtal butiker och två matställen. Socialträning blev det en hel del när man kom med en valp i en bygd där det alltid varit häst-och hundtätt, valpar ville alla hälsa på och lite lagom bonnigt med jordbrukare som klev direkt från åkern och in på Sparbanken. På den tiden när ABBA bodde här en period.
Nu är det annorlunda! Tillväxttakten är hög och det senaste stora bygget är ett bostadskomplex som smälls upp mitt emot kyrkan på en av de få kvarvarande gräsplättarna intill genomfartsvägen västerut. Tätt inpå burikerna i centrum. Skymmande utsikten för redan boende och som en koloss framför äldre småhus. Det visade sig att polisstationen var riven och kvar fanns en stor grop. Det var ett himla liv från bygget när Matte och de två Lapska passerade och hur villaägarna på andra sidan gatan står ut är en gåta. Slamret var stundtals öronbedövande, vilket inte fick de två Lapska att reagera, där de promenerade nästan inne på byggarbetsplatsen. De är vana vid träningskvällar i en bergtäkt där man jobbar sent och hackar man sönder ett stort berg är det även där ett väldigt oväsen.
Ett trevligt besök gjordes i en nyöppnad djuraffär där Matte handlade laxolja, det enda tillskott hundarna och Matte stoppar i sig är Omega-3 för välmående. Mycket strategiskt var en hundvåg placerad vid kassan med fodersäckar som lockade och bromsade upp på ena kortsidan och kassadisken som ramade in på ena långsidan! Modji ansåg själv att hon behövde kliva upp på vågen för att nosa av högen med väldoftande säckar. Spontant vägde hon sig själv fyra gånger! Alla gånger stannade siffrorna på 14,5. Matte kunde inte vara nöjdare. Livet igenom har Modji legat stadigt på sin idealvikt. Även som ofrivilligt kastrerad i och med Ailis födelse för åtta år sedan. Modjis mamma Násti gjorde detsamma på samma vikt, 14,5 hela livet. Aili ville inte vara sämre hon och klämde sig förbi sin mor för att få nosa på fodersäckarna! Aili har en idealvikt som ligger ett kilo över sin mors. Aili är aningen större och grövre än Modji och är nu lite väl tunn. Revbenen känns aningen för lätt och tydligt. Mattes gissning att Aili borde lägga på sig ett halvkilo stämde väl. Hon vägde 15 kilo. Skall hundarna orka fara omkring i de bråtiga miljöer med stora ytor, kättrande och klängande där de tränar räddningssök minst en gång i veckan, får de inte bära på extra kilon. Inte heller Matte och Husse, som även måste kunna gömma sig på kluriga ställen som figuranter till kompisarnas hundar. En räddningssökutbildning ställer stora krav på både hundar och förare.
Promenaden i och runt omkring centrum var behaglig och givande för både Matte och hundarna och efter en timme kunde glasögonen hämtas ut. Matte och hundarna for hem till skogen och Husse och hade med grekisk snabbmat som åts ute i höstsolen.
När Husse för en månad sedan spankulerade omkring i Vaxholm med Modji och Aili, i väntan på Matte som skulle komma med båten från Sandhamn, noterade han att Aili började verka vuxen på ett subtilt sätt. Hon som förefallit vara utan filter, alla intryck har gått rakt in. En tänkande och empatisk hund som ibland varit nästan mänsklig i sin kommunikation. I Vaxholm kände Husse att Aili sållade intrycken på ett vuxet sätt. Hon tog inte in allt, behövde inte kolla allt närmare, hon var fortsatt mycket nyfiken och kollade allt - men inte fullt så ofiltrerat och utan urskiljning. Lite mer blassé kanske. Inlusive hundmöten. Vuxet och världsvant som mor sin. Aili hade insett att man inte måste titta så himla ingående på allt man passerar, inte bry sig så mycket. Ja, lite mer vuxet. Vilket Matte själv upplevde under den timslånga promenaden bland människor, hundar, byggarbetsplatser, villor, butiker och centrumvimmel i största alllmänhet med många matställen, tåg och bussar. Lapska mognar sent och kanske Aili lagom till åttaårsdagen insett att hon faktiskt är vuxen nu, när hennes ungar fyllt två år. Men varken Modji eller Aili är för gamla för att leka med varandra! Liksom sina anmödrar leker de gärna, oavsett år på nacken.