Torsdagen blev som en väntan på något. Hur kunde Gázzi plötsligt bara vara som vanligt igen? Något skulle säkert hända. Något som gav information om ohälsa av något slag. Skulle Mysjkin vara rigtigt dålig, eftersom aptiten var dålig på morgonen? Matte gick liksom och höll andan.
Eftersom Gázzi hade mycket god aptit och föreföll må bra, tog Matte med hundarna på en promenad upp till sjön i den sällsynta höstsolen! En härlig promenad där en klarblå himmel och gula asplöv speglade sig i vattenytan. Vinden var svag och mild och alla mådde gott.
Efter lite vila inne begav sig Matte åter ut med hundarna och tillbringade sedan hela eftermiddagen med höströjning på tomten. Gázzi hade god koll på Matte och höll sig i närheten, så som hon börjat göra på äldre dagar. Det gav Matte lugn och ro att ständigt kunna ha koll om något speciellt skulle hända. Men dagen flöt på och Matte tog ytterligare några kortare svängar med hundarna. Gázzi var stadig på benen och uppskattade alla dofter i vägkanten. Hon mådde bra.
Mådde bra gjorde även Mysjkin, som var hungrig fram emot kvällen och åt som vanligt. Han hade väl hittat något ätbart på morgonrundan kring tomten kanske. Vem vet.
Matte var fågelvakt och GLÖMDE MODJI! Försedd med fyra nyvärpta ägg till middagen återvände Matte till en mulen Modji.....
Kvällen var lugn och skön framför brasan och väntan var slut. Dagen hade rullat på utan några sjuka djur. Matte kunde andas igen. Men med två åldringar i familjen är det en viss oro. Ständigt.