Söndag.
Efter en dag med regn skulle det vara uppehåll under söndagen, varför Lapskflocken begav sig till sitt andra revir. Det lilla torpet en dryg halvtimme bort, närmare kusten och skärgården.
Här släpptes hundarna fria på den inhägnade tomten, gränsande till skog på två sidor och inte intill någon trafikerad väg. En betydligt lugnare plats än vad det permanenta reviret förvandlats till, i takt med att ett fritidshusområde blir ett villaområde. Om än med mycket små hus. Endast en liten traktorväg passerar och leder vidare in i skogen där den slutar. Endast en fastighet ligger innanför torpet. Att något djur hälsat på var tydligt! Troligtvis en räv som markerat lite överallt och dessa markeringar måste framför allt Aili markera över! Vilket var relativt snabbt gjort.
Husse satte igång med att stänga av vattnet inför vintern och han tömde ur varmvattenberedaren och hällde glykol i vattenlåset. Matte tömde skafferiskåpet och kylen och stängde av den. Hundarna levde ett fritt hundliv på den stora skogstomten. Sedan Lapskflocken tog över stället har utvecklingen gått fort. Flera nya hus har byggts nedanför mot byn och runt den gamla bandyplanen, där Modi som ung fick sökträna och gå på okopplade promenader med sin mamma och mormor. Det är otänkbart nu att gå här med lösa hundar. Då bodde endast en Dalmatiner i närheten och den hölls alltid kopplad. Nu förefaller det finnas hundar på många ställen. De småhundar som brukar låta mer eller mindre konstant höll tyst under söndagen, Däremot höll en nytillkommen hund låda med jämna mellanrum. Den verkade söka sällskap i sitt entoniga och grovt hesa skällande, liknande någon bullerstörning på något mentaltest. Det hördes högt och skrällande i intervall likt ett tröskverk. Inte bara Lapphundar kan störa sin omgivning. Nu stördes inte vare sig Husse eller Matte av detta skällande, men mer närboende torde krokna vartefter.
Appropå skällande Lapphundar, som avlats för ett bra skall för god renfösningsförmåga och larmfunktion, så förvånar det hur ofta hugade spekulanter på en Lapphund (på grund av utseendet) räknar med att kunna träna sin blivande flockmedlem till att vara tyst och inte alls skälla. Trots att man hört att "Lapphundar kan vara skälliga". Matte har som ägare till Lapska Vallhundar konstant sedan 1998, inte lyckats få dem så komplett tysta i alla lägen att man med bästa vilja i världen skulle kunna påstå att de "aldrig skäller". De larmar med skall och inte alltid när Matte anser det befogat. De skäller när de leker! De skäller av glädje när Husse tar deras koppel och signalerar skogspromenad. Utöver att de är fantastiskt duktiga på att skälla ihållande och vägledande när de hittar försvunna människor.
Tillbaka till torpet. Efter fyra timmars fritt hundliv på skogstomten hoppade hundarna motvilligt in i bilen. Då hade Husse och Matte fikat utomhus innan de ställde in trädgårdsmöblerna. Färden gick sedan ut i skärgården, via färjan till Ljusterö. Målet var pizzerian vid färjeläget på ösidan. En laxburgare hägrade! Matte var dum nog att testa en laxrulle när en sådan fanns på listan. Det var en miss kontra burgaren, men hundarna blev glada när de fick äta upp en stor del av måltiden i form av torrt tunnbröd. Laxen måste ha försvunnit helt i potaitsmoset, för den kände Matte aldrig smaken av. Tillbaka till fastlandet var det en väldigt lång bilkö i väntan på färjan, men extraturer var insatta så här en söndagkväll och snart var flocken hemma i den större stugan igen och snart sprakade en brasa i kaminen i höstmörkret som föll för tidigt. Sommartid året runt! Röstar Matte för. Liiite mer dagsljus på eftermiddagen vill Matte ha.
Klicka för större bild.
