På fredagen blev Mattes längtan ut i skogen henne övermäktig. Matte har under sommaren undvikit att ta sig ut i skogen av rädsla för att förstöra sin sommar med ett fall och skada på höftkula och lårbenshals. Som nu hunnit bli försvagade. Men nu är det bara några dagar kvar till operation och ett fall med skada kändes inte så farligt längre. Man måste riskera något för att vinna något ibland.
För Matte finns två vägar ut i skogen från den lilla stugan. Endera uppför backen och upp på berget mitt för huset. Mattes höftled tillåter inget uppförgående på det sättet längre. Eller i dikeskanten och i mycket högt gräs med stubbar från röjt sly därunder, i kanten av grannens infart. Är de inte ute genar Matte över tomten och tittar samtidigt till huset, som står tomt periodvis. Men i skogen finns mängder med knotiga röttter på stigarna att snubbla på för den som har svårt att få med sig ett ben / en fot.
Matte hade också en stark önskan att gå med Aili lös i skogen för att befästa det goda uppförande hon tidigare visat! Frihet under ansvar. En sista varalösiskogenträning på ett tag och i en viktig ålder för att befästa de regler Aili respekterat tidigare. Skulle hon hålla kontakten och respektera de avstånd hon tidigare lärt sig? Eller skulle hon vara en tonårig slyngla och själv bestämma hur långt från Matte hon skulle befinna sig och kanske dra iväg på vilt? Här finns gott om rådjur, vildsvin och älgar. Dock ingen känd varg längre. Men säker kan man ju aldrig vara....
Kommen in bland de stora granarna, på resterna av en gammal traktorväg överkorsad med mängder av stora och knubbiga rötter, släpptes Aili lös. Här är det inte kuperat och sikten är förvånansvärt fri i den fuktiga gammelskogen. Násti och Modji verkade inte störas av att de själva var kopplade och minstingen lös, då de frenetiskt åt sig fram intill Mattes sida. Det finns hur mycket blåbär som helst! Stora blåbär som hundarna girigt tuggade i sig. Aili var ju nyfiken på vad Mor och Mormor gjorde och höll dem gärna sällskap. Då och då propsade Matte på viss rörelse framåt stigen och Aili for iväg före! För att stanna på inlärt avstånd och kolla resten av flocken. Sååååå duktig var hon! Mera blåbärsätande och stillastående. Aili kutade lite hit och dit och kollade omgivningen. Upp på bergknallar vid sidan av stigen som löpte i en sänka. Då och då såg Matte tydligt att Aili hade intressanta dofter i näsan och testade olika varianter. Ibland började Matte gå vidare, lämnande Aili bakom sig, men med full koll på hennes kroppsspråk för att ingripa om draget bort tog överhanden. Men icke då. Aili valde att följa flocken. Underbart! Ibland valde Matte att kalla in och ibland lockade Matte bara lite. Aili visade tydligt viltintresse men var följsam. I alla fall här och nu. Hon fick således njuta vidare av sin frihet under ansvar. Eftersom hon visste att förvalta förtroendet.
Ailis mormorsmor Gázzi kom till Matte efter att ha straffat ut sig och varit på rymmen en hel del med sin mamma i stora skogar. Gázzi var även i övrigt en mycket självständig och egensinnig hund med stor integritet och hon levde sitt eget liv när hon fick chansen i skogen. Alltså fick hon inte chansen förrän hon blivit vuxen och ansvarstagande vid sex års ålder. Hennes dotter Násti gick i viss mån i mors fotspår och började uppträda vuxet i fyraårsåldern. Båda har på egen hand dragit iväg och jagat bort räv och "vallat" rådjur lite för många gånger i sin utdragna ungdom ..... Modji har aldrig fått möjligheten, då familjen kom att bo i ett vargrevir med spår nära huset när Modji var ett år. Innan dess var hon alltid lös i skogen och skötte sig alltid väldigt bra. Hon fick, liksom dottern Aili aldrig vara lös med andra hundar i skogen för att inte lockas iväg på dåligheter. Flockdjur är de och många vågar mer.
Mattes och hundarnas promenad ledde så småningom, i knapp styrfart, bort till den gamla orangelysande mopperamen på bergknallen. Men här tog Matte inte till höger och gick över berget hem. Matte stannade i stället och njöt av solen som flödade fritt över det mer öppna landslapet vid änden av myren. Násti och Modji hittade ännu mer blåbär och Aili rörde sig fritt kring flocken med god kontakt hela tiden. Lite blåbär och odon åt även hon.
Mörka moln hopade sig bort över trädtopparna åt både söder och norr och Matte insåg att regn var på väg. Fick med sig flocken med viss svårighet och började röra sig österut mot hemma. Násti och Modji var inte riktigt blåbärsmätta, men fogade sig och pinnade på när Matte försökte sträcka ut stegen. Aili var med på noterna och drog före. Precis lika lagom mycket före som på bortvägen. Stannade och väntade in flocken. Duktig Aili! Trots kittlande viltdoft på samma ställe som nyss. Modji bestämde sig för att hon ätit färdigt och var uppenbart uppiggad av skogsturen, varför hon började ha dragkamp med kopplet! Hon snurrar kopplet runt nosen och busar med Matte. Som lät en glad och ungdomlig nybliven mamma hållas en stund.
Men så kom regnet och det var slutätet och slutlekt och Matte skyndade så got det gick in bland de stora granarna som kunde ge visst regnskydd. Här slog flocken läger till skuren dragit förbi. Hem kom Matte och hundarna nöjda och belåtna efter en härlig timme i skogen! Lycklig Matte, med nyladdade batterier.
På kvällen var det åter dags för en grillkväll på golfklubben i närheten och totalt sju grannar samlades vid bordet för en gemensam måltid och trevligt umgänge.
Tack alla för en trevlig kväll!
