NÁSTI FYLLDE SJU ÅR I GÅR!
GRATTIS NÁSTI! Tyvärr hann inte Matte skriva något då.
De senaste veckorna har Matte skickat flera valpköpare vidare till andra, som har valpar på gång. Vilket ju var helt idiotiskt när en valpköpare nu anger dålig ekonomi, som skäl till att inte kunna köpa en valp. Nástis barn är inte dyrare än andra knytt.
Under gårdagen färdigställdes valphagen på framsidan. Den blev jättefin och knytten trivdes förträffligt. Men återigen har Matte visat hur korkad hon är.... Kycklingnätet mättes upp längs utsidan. Sedan glömde Matte att lyfta över det till insidan för att omöjliggöra klättring i gallret eller utstoppande av små knyttskallar. Matte tillbringade lång tid med att oerhört noga fästa nätet med buntband längs nederkant, övekant, mitt på, här och där. Resultat: Nätet sitter väldigt fast på fel sida och Mattes fingrar är väldigt trasiga. Det första knytten gjorde i hagen var att försöka klättra i gallret och stoppa ut skallarna för att tränga sig igenom. Trots nätet på utsidan. Matte känner sig rätt misslyckad just nu.
L
Lihkku börjad i alla fall dagen med en enknyttsföreställning! Hon och Lahji får äta tillsammans och Mánnu och Idja, som äter fortare, får äta för sig. Lihkku åt bara hälften och visade intresse för Lahjis mat. Lahji morrade och Matte tog undan Lihkku. När några få kulor var kvar i Lahjis skål lämnade hon den och Lihkku fick äta syrrans kvarlämnade mat. Men när Lahji visade intresse för Lihkkus matskål, med mat kvar, reagerade Lihkku snabbt! Hon tog helt sonika matskålen mellan tänderna och bar iväg den med högt huvud. Hon bar den rakt och fint och såg helnöjd ut. Men Lihkku är Lihkku och hon började skutta hit och dit med matskålen i munnen. Matkulorna (uppblötta i vatten) kastades hit och dit över köksgolvet och Lihkku for som tokig och morrade! Hon är vår clown! Násti kom till köket och slog sig ner och tittade på sin spralliga dotter med förundran. Lahji gjorde sin mamma sällskap och där satt de bredvid varandra, som på första parkett, när Lihkku fortsatte föreställningen. När all mat var utvält över golvet, släppte Lihkku matskålen och började vilt morrande anfalla alla de små blöta matkulorna! Hon gjorde riktiga "rävhopp" och fångade och åt upp varenda matkula. En helt otrolig föreställning, som pågick en lång stund. Matte skrattade högt, Násti och Lahji såg helt tagna ut.
*
På kvällen var det dags för Modji att gå på sin allmänlydnadkurs för första gången. Hon var helt klart den unghund som visade mest fart och intresse för omgivningen. Instruktören var förvånad över alla lugna hundar. I ärlighetens namn så hade Matte förväntat sig mer fart och fläkt när tio unghundar träffas för första gången. Husses kommentar när Matte berättade om upplevelsen:"Tråkiga hundar alltså?" Precis så kände Matte faktiskt. Unga hundar som bara står still eller sitter och som inte visar minsta intresse för vare sig andra hundar, människor eller vittringar från hästar, vildsvin och rådjur. De var jättetrevliga! Om man vill ha en lugn och oengagerad hund. En lätthanterlig hund.
Modji var skällig och väldigt intresserad av precis ALLT i närheten. Matte jobbade intensivt med klicker och godis. Varenda kontakttagande belönades. Detta är orsaken till att Modji behöver gå på kurs! Störningsträningen! Men Matte vill ha en alert hund! Pigg och vaken precis som Modji.
En 10 månader gammal Cane Corso stack ut en del, vartefter stressen ökade vid en gemensam promenad. Den kastade sig hit och dit och ägaren hasade efter i gruset. Hunden framfördes i en ordinär sele och den funkade utmärkt som dragsele. Ägaren tyckte att alla andra anordningar var otrevliga för hunden. Halsband gillade hon inte uppenbarligen och när hon just höll på att åka omkull, då hunden kastade sig mot Modji, nämnde Matte en haltigrimma som alternativ. Nej fyy! Modji blev osäker i närheten av ekipaget och Matte valde annan plats i ledet. Hunden kastade sig emellanåt upp på sin matte. Hon hade angett att detta uppträdande var hennes primära problem.
Samma problem som hundägare i grannskapet fått med sina storvuxna unghundar. Oerfarna hundägare som inte vill ha annat än sele på sina hundar elle synnerligen snälla halsband. Breda och fasta. Inga halvstryp och absolut inga helstryp. De orkar inte kontrollera sina unga hundar, vilket hundarna lärt sig. En Grand Danoistik som tagit över och senast en Dog de Bordeauxhane som uppfört sig exemplariskt fram till nu. Nyligen höll han på att dra omkull sin höggravida matte, varpå hunden kastade sig över en mötande hund. Skall det vara så här? Varför är det så elakt mot hunden att sätta på ett halsband eller något annat som gör att man kan kontrollera den? När man inte har lyckats få den mentala kontrollen. Varför skaffar man en hund i jätteformat när man inte har någon som helst hundvana? Varför anses så mycket numera vara "elakt mot hunden"? Kan man inte kontrollera den hund man går ut med, kanske det den kommer att råka ut för blir ännu mer elakt mot den framöver? Varför är ett stryphalsband som träningsredskap så elakt?
Undrar en gammal och gammalmodig Matte.
?Tillbaka