Fredag.
Efter en het tropisk och svettig natt då hundarna sov framför den lågt placerade bordsfläkten med benen i vädret, vaknade Husse och Matte långt ifrån utsövda. Tjugosju grader i sovrummet funkar inte!
Men nu är det så här det är och vad skall man göra. Innan solen hunnit som högst tog Husse en kortare skogspromenad med hundarna och blåbärsriset är knastertorrt! Det har redan brunnit en gång i skogen inte så långt bort. En fasa vore en kastad fimp så som skogen är nu. För det mesta är det en gåva att ha skogen tvärs över vägen! Inte riktigt nu. En rädsla finns. Nya åskväder väntar och för två veckor sedan tände blixten skogen.
Dagarna går och vädret består och i vinter kommer vi nog lite till mans sakna värmen. Förträngande de heta näterna. Trots allt växer en del i trädården tack vare vattenbärande i hinkar i mängd från den grävda trädgårdsbrunnen. På tidiga förmiddagen ligger framsidan i relativ skugga mot väster och medan Husse åkte och gymmade och faktiskt bastade, tog Matte fram sekatören. Hundarna låg vällustigt utsträckta på trappen i skuggan och studerade Mattes förehavanden. Nu blev det äntligen av att klippa bort alla överblommade prästkragar som stod där brunspretande längs gången . När Matte ändå var igång klippte hon ner raden av pilkäppar som nu vuxit till en häck mellan gången och gräsmattan. Fin och jämn blev den och nu när den är tätare börjar den äntligen se lite häckliknande ut. Ett helt lass med avklippta pilkäppar blev det för möjlig nyplantering, men inte i denna värme. Så dem får rådjuren mumsa på i skogskanten.När Matte ändå var igång grävde hon ner den enda plantan med rosenböna i den skuggade rabatten intill altanen. I hopp om att den skall klättra på räcket tillsammans med luktärtorna i andra kanten. Solen steg och nu var Matte igång! Klippte lite här och klippte lite där och svetten rann i strömmar. Hundarna låg klokt nog kvar på den skuggade trappen.
Inte förrän Husse kom hem mitt på dagen hejdade sig Matte. Då var det trettio grader och Matte var rätt trött. Ibland drabbas man av ett jävlar anamma som kanske är lite onödigt intensivt. Matte fyllde hundarnas bassäng med isande kallt vatten och ställde sig där för nerkylning.
Resten av dagen tillbringades i stillhet med en känsla av att i alla fall ha åstadkommit nååågot för en gångs skull.
I kvällningen vaknade hela Lapskflocken till liv när temperaturen sjunkit från trettio till tjugo! Nästan kallt! En granne kom över och hundarna blev överlyckliga och flippade nästan ur efter att ha tillbringat hela eftermiddgen i dvala iklädda kylväst repektive kylduk. Flocken satt ute och snackade till midnatt, utan sällskap av vare sig mygg eller knott! Ljuvligt!
Men i sovrummet var det tjugofem. Mindre ljuvligt.