Onsdag.
Ingör kvällens veckoträning hade Matte en plan. Matte ville se hur Dima tacklade en figurant gömd högt uppe. På träningen förra veckan sprack den planen, då fler fordon än förväntat var uppställda i fordonshallen när Dima skulle söka efter en figurant uppe på ett av fordonen. För att kunna fastställa vintringskällans placering behöver hunden kunna ringa in människan eller föremålet som hunden letar efter. Vittringen från något som är placerat högt uppe stiger och faller ner lite oberäkneligt, eller faller ner runt om. Avhängigt föremålets temperatur i relation till omgivningens temperatur.
På onsdagkvällen tränade träningsgruppen i en gammal sjukhuskällare innehållande flera utrymmen av olika karaktär, inkluderande ett skyddsrum. Husse klättrade upp och gömde sig på en ventilationstrumma bland flera andra, högt över golvet. I det stora fläktrummet bullrar det rejält, vilket blir en naturlig störning. För att komma ner i en lämplig arbetstemperatur, fick Dima först söka igenom flera rum med gammal vittring efter figuranter från andra hundars sökuppgifter, tidigare under kvällen. Vilket lät honom 'springa av sig' samt lära sig skillnaden på gammal och färsk vittring.
Dima släpptes in i det stora fläktrummet och sattes i arbete. Han fick rätt snabbt en vittring och bromsade upp mitt i rummet. Han jobbade på vittringen en kort stund och sökte sedan vidare och in i flera mindre rum. Där fanns gammal vittring liggande kvar och Dima insåg snabbt att mesta vittringen fanns mitt i rummet. Han återvände och började söka med hög nos. Gradvis närmade han sig platsen för Husses gömställe i sitt sökande efter vittringskällan. När han reste sig bakbenen och pekade med hela kroppen upp mot Husse rakt ovanför, ropade Matte att Husse skulle belöna Dima med rösten. Dima blev väldigt brydd till en början, när en röst talade till honom från ovan! Han hörde Husse men såg honom inte!? Detta var en helt ny upplevelse för Dima. Men en stege bars fram så att Husse kunde klättra ner och godisbelöna Dima, som nu hade lärt sig något nytt. Figuranter/gömda människor kan man hitta precis var som helst på en träning! Framöver skall han få bekanta sig med att en människa även kan ligga gömd rakt under hans fötter.
Klicka för större bilder.
Ailis sök lades upp så att hon skulle fynda sina figuranter så nära start som möjligt. För att Ailis skallmarkeringar helt säkert skulle höras av Dima. Som nyligen haft lite svårt att inte lägga sig Ailis skallmarkeringar, när han satt uppbunden vid ett inomhussök. Innan medskällande blev en ny vana, eller snarare en ovana, ville Matte träna detta med Dima. Alltså fanns en 'karantänsvakt' kvar hos alla uppbundna hundar för att hålla gruppen tyst. Dima skulle inte få införa några nyheter. Aili hittade båda sina figuranter, gömda rätt nära varandra och skallmarkerade dem var för sig mycket ihållande och bra. Dima och övriga uppbundna hundar var knäpp tysta. Ett träningsmoment och två hundar tränades samtidigt. En skulle skälla och en fick inte skälla. Vilket fungerade fint! Duktiga hundar!
Sedan 1998 har Matte levt med, utbildat och tränat Lapska Vallhundar. Sedan november i fjol ingår en hund som uppför sig precis som en Lapsk Vallhund, har ett kynne som en Lapsk och som ser ut som en variant av Lapsk eller Lapskkorsning i flocken. Dima har flyttat in. Hans gener är av en sort som kan vara de nordiska spetshundrasernas vagga. Han kan ha en historia sammanflätad med de Lapska Vallhundarnas och övriga nordiska spetshundars historia. Detta forskas det om. Dima skulle kunna vara en kullbror till Aili vad gäller kynne och faktiskt tog Matte fel på hundarna häromdagen i ett skumt hörn i stugan. Kallade Dima för Aili.... De är verkligen lika de där två! Men är man petig borde väl hemsidan egentligen ändra namn nu. 'Lapsk Vallhund och urhunden Dima'. Men han är ju som en Lapsk Vallhund. Han och Aili är stöpta i samma form.
