Söndag.
Lapskflocken tog med sig lite trädgårdsredskap och for ut till sitt lilla "torp" vid kusten för att snygga till lite i skogsbacken. Med i packningen följde även den lilla burken med de pyttesmå kongbitarna och Mattes favoritklicker med handledsfäste.
Tyvärr kunde Matte konstatera att möss redan satt sina äckliga spår i köket! Inte så små möss heller, vad man kunde bedöma av storleken på musskitarna! Kissat hade de även gjort i besticklådan! Som för övrigt tömts av just den anledningen. Musskrämman i elurtaget har inte fungerat och nu sattes en ny dit, med förhoppning om bättre effekt. Att myrorna tuggat hål i golvet under sommaren gjorde inte Matte gladare. En effekt av att att tidigare ägare byggt till och in vissa mindre lyckade lösningar med vattenrören, för att få en utomhusdusch troligtvis. Nu blir det aldrig så att Lapskflocken sover kvar, då det permanenta reviret ligger på en dryg halvtimmes avstånd bara. Golvproblemet skjuter Matte upp till våren. Möss är svåra att hindra att komma in, då en springa på en halv centimeter räcker och för tätt skall inget hus vara. Fukt är ett värre problem än möss. Nu är det den härliga skogstomten som är viktigast vid besöken och hundarna spred genast ut sig i blåbärsriset och fösåg sig av alla bär som ännu är njutbara.
Husse klippte lite gräs med gräsklipparen och Matte greppade åter trimmern och snyggade till överallt där gräsklipparen inte kan användas. Nederdelen av tomten består av prydnadsbuskar och öppna ytor, men mot berg och skog är naturen orörd. Denna orörda natur nyttjade nu Matte för att ge Modji och Aili ett riktigt knepigt kongletaruppdrag! Var tanken.
Några små kongbitar på ca en gånger en centimeter förvaras "i karantän" i en liten burk med skruvlock. De hanteras inte med händerna, utan med tång. Tången hade Matte glömt hemma och löste problemet med att inte ta i gummibitarna så att hon använde ett riktigt stort och tjockt blad från en odlad blåklint till att hantera kongbiten med. Som helt enkelt pytsades ut i bladet som låg i Mattes hand. Då kongbiten skulle gömmas på marken i blåbärsris och bland ormbunkar kunde ett färskt blad vara bra för hanteringen tänkte Matte. Samma doft som omgivningen i stort sett. Efter att flocken vistats på platsen i flera timmar och stigen till snickarboden längst upp vandrats av alla, kastade Matte helt vårdslöst ut den pyttelilla gummibiten rakt ut i grönskan, där ingen gått, ett stycke in från stigen. Utan att kunna se var den landade under alla höga ormbunkar. Hundarna var inte i närheten när Matte kastade bort den lilla röda gummibiten. Den fick sedan ligga till sig i en halvtimme.
Modji stängdes in i lillstugan, där hon inte kunde se vad Aili gjorde. Aili sattes ner att vittra in sökområdet, vilket var hela gårdstunet och skogsbacken upp mot staketet i bakkanten, mot norr. En rejäl yta alltså. Vinden kom i huvudsak från väster, men slog lite olika till och från i både styrka och riktning. Nere i byn var det någon som sköt in sin älgstudsare under Lapskflockens vistelse vid sitt torp i byns utkant. Aili satte nosen i vädret, vittrade allt mer koncentrerat i vinden och sattes i arbete. Hon slog genast mot väster, tog vinden, vinklade mot norr, drog ut bland ris och ormbunkar och fyndade och markerade. Det tog en halv minut. Fyndområde och gummibit var garanterat inte kontaminerade. Snyggt jobbat av Aili!
En mycket taggad Modji släpptes ut och fick en likadan start som sin dotter. Men Modji drog iväg mot öster och sökte vinden! Vinklade mot norr och dök in under en tät gran. Därifrån kastade hon sig ut med tydlig vittring i nosen! För att snabbt dra västerut in bland blåbär och ormbunkar och där fyndade hon direkt och markerade snabbt. Hennes jobb gick några sekunder snabbare än dotterns! Aili 29 sekunder och Modji 21 sekunder. Senioren Modji (12 första december) är precis lika duktig som sin dotter! Lika taggad och sugen på att leka roliga lekar tillsammans med Matte! All trickträning under sommaren har verkligen fått henne att tända till ännu mer än tidigare på allt som Matte hittar på! Startskall kan hon inte låta bli!
Matte önskar verkligen att man mer allmänt lät även sina åldrande hundar få vara med och leka så länge det bara går! Att få hålla både kropp och kropp knopp igång får hundarna att leva lyckliga långt upp i åren! Det är så fruktansvärt sorgligt att behöva lyssna till aktiva hundägare som försvarar avställande av äldre hund till förmån för en ny adept, med att den gamla hunden verkar trött. När den kanske bara är oanvänd. Uttråkad. Lite stel av att inta ha rört sig på rätt sätt, lite trög för att den inte fått lösa några svårare problem på länge.
Var rädda om era åldrande hundar och låt dem vara aktiva med lämpliga övningar för både kropp och själ, även när de är tolv år gamla och äldre!
De Lapska mognar sent! Men lever mycket ofta länge och friska!
Om de hålls normalviktiga (man skall med lätthet kunna känna revbenen oavsett hårlag. Utan att trycka alltså!), samt tränas fysiskt och mentalt regelbundet. De är väl värda att vänta på!