Onsdag.
Matte tog en morgonpromenad vid sjön med hundarna. Solen sken och endast en svag vind krusade ytan. Vid den lilla sandstranden i en vik hade det första paret Kannadagås dykt upp! Ett flertal håller till vid den lilla sjön på golfbanan inte så långt bort. En främmande art som planterades in under 1900-talet som jaktbart vilt, då de förökade sig snabbt.... Ett stort misstag visade det sig när de invaderade stadsparker nära vatten och badstränder med mängder av skit på gräsytorna, vilket inte var uppskattat. 1974 var Matte med och skulle hjälpa några finnar att fånga in så många gäss som möjligt i Östersunds stadspark, för flytt och inplantering i Finland. Ett äventyr som är en historia värd att minnas! Där finsk Koskenkorva fick en avgörande roll. Där endast tre gäss lät sig infångas i slutändan.
Men ett enda par som var mycket nyfiket på Lapsktrion var trivsamt! Matte slog sig ner på bänken vid stranden och hundarna iakttog lika nyfiket gässen under tystnad. Stranden var ännu helt fri från stora gåsskitar. En vacker morgon vid den lilla skogssjön, i sällskap av tre Lapska Vallhundar och två Kannadagäss gjorde gott i själen.
Resten av dagen tillbringades med olika sysslor på tomten och en sval morgon övergick till en begagligt ljummen försommardag med femton grader. Så mycket varmare tycker inte Matte att det behöver bli.
Kvällens träning ägde rum på en plats med mycket "miljö" vilket är benämningen för mängder med bråte av olika slag att gömma sig bland och för hundarna att ta sig fram över, igenom eller under. Mycket klättrande och klängande alltså! Mycket balanserande på smala kanter och många instabila underlag. Något en räddningshund måste kunna hantera på sin arbetsplats, liksom störningar av olika slag och på denna träningsplats förekommer det nästan alltid olika typer av arbeten samtidigt som hundarna tränas. Okända människor kör igenom eller går igenom sökområdet när hundarna jobbar. Mycket bra! Varför är så många rädda för att deras hundar skall bli störda när de jobbar? Vänj dem vid störningar från början. Både när de söker och spårar eller gör något annat. Lär dem att fokusera på uppgiften och ignorera löptikar, andra hundar, människor i området eller oväntade händelser! Då är de väl rustade för framtiden och störs inte ut vare sig under skarpa arbeten eller på tävlingar/prov när något oväntat/oplanerat inträffar.
Denna kväll var inget undantag! I början av sökområdet stod en lastbil och där pysslade två grabbar med något, som innebar att de gick lite fram och tillbaka när hundarna sattes i arbete. Rätt som det var dök en person upp och gick tvärs igenom sökområdet till sin husbil, parkerad bakom en stor maskinhall. Men de fem Lapska Vallhundar som tränade denna kväll är vana och brydde sig inte det minsta om de människor som rörde sig i sökområdet.
Modji fick fyra figuranter och Matte visste inte var de var gömda och inte hade hon någon "facitgubbe". Allt hängde på Modji som löste uppgiften galant efter sin egen skalle. Första figgen fyndade hon redan på väg fram till området. Hon fick vittring på mycket långt håll och drog i kopplet fram till Husse, som var gömd i ett skjul rätt i vind i början av området. När avslut gjorts här drog Modji genast iväg tvärs över all bråte, som Matte för snabb framkomst ratade och gick runt. Bara för att se Modji flyga genom luften på hög höjd! Varpå Modji försvann rakt ner i ett upprättstående stort cementrör. Borta. Men skallmarkeringen tydde på att hon överlevt samt fyndat. Det visade sig att figgen som satt nertryckt i röret fått en flygande hund nerdimpande från himlen och förvåningen var stor. Turligt nog var figgen oskadd. Hur sjutton hade Modji burit sig åt? Den enda förklaringen var att hon tagit sig upp på ett stort betongfundament ett stycke från cementröret och sedan hade hon kastat sig mot cementröret där figgen var gömd och hoppat rakt ner i det utan att landa på kanten först.
Modji föddes, helt bekvämt för sin förare, med viss självbevarelsedrift. Men med ökad självsäkerhet liknar hon nu sin mormor Gázzi som totalt saknade självbevarelsedrift från unga år och fick sin förares och övriga iakttagares hjärtan att hamna i halsgropen titt som tätt. Totalt orädd i arbetssituationer. Gázzi har satt sina tydliga spår och att Modjis båda föräldrar är räddningshundar slår igenom. Hon begav sig sedan direkt till nästa figge under en pressenning, uppe på en trave med tomma BIG BAG-säckar och när det var klart där fyndade hon den sista figgen bakom en mängd kabeltrummor och travade armeringsjärn intill en vägg. Klart! Matte hade kunnat stå stilla mitt i sökområdet, då Modji snabbt och säkert plockade sina fyra figgar som på ett radband.
Så var det Ailis tur. Hon fick samma upplägg och nu var skillnaden den att Matte visste var figgarna var gömda. Men Aili fick börja på samma sätt genom att på en transportsträcka närma sig området, då hon fick vittringen från den första figgen i vind på långt håll. Aili fortsatte sedan och plockade sina övriga figgar lika lätt som mor sin. Den enda skillnaden var att Aili nöjde sig med att stå nedanför cementröret för att skallmarkera. Därmed besparande figuranten i röret ännu en flygande hund nerdimpande från himlen, med viss skaderisk på både hund och figurant. Även Aili hade kunnat lösa uppgiften med fyra utspridda figgar utan Mattes assistans. Säkert och självständigt utfört arbete även av Aili. Snygga markeringar. Mycket nöjd Matte.
Husse lät Násti göra ett fisök i området, men figuranterna fick endast gömma sig på marknivå och inte där det var på tok för många frestelser för en klätterglad äldre dam att ge sig i kast med. Násti fyndade sina fyra figgar fint! Men kunde trots allt inte motstå att ge sig upp i delar av det bråtiga området! Miljöskadade hundar blir det av denna träning! Varför gå på plan mark när man kan klättra?! För att tillfredsställa Nástis klätterbehov och för muskelträning, tog Matte avslutningsvis en kopplad Násti på en liten "miljöbana" över betongblock och huggna stenar. Detta uppskattade Násti mycket! En kontrollerad klättring med säkerhetslina blev det. Livskvalitet för en trettonårig räddningshund.
Tack alla för en trevlig kväll! Som inleddes med att Husse ordnade en liten övning för de två Lapskkillarna med förare. Nya lagtävlingar väntar och eftersnacket över lite mat inkluderade planer för framtida träningar. Vad behöver det tränas på? Varierad träning är målet.