Lördag.
Hundarna fick en skogspromenad med Husse på förmiddagen, medan Matte fortsatte sitt rensande i trädgården. På eftermiddagen var Matte med flock bjuden på Morsdagsfika hos yngste sonen och hans nyblivna fru. Ett vildsvin hade varit på ett närgånget besök inpå stugan och några kompostgaller som skulle skydda fåglarna kring fågelbordet från husets katt var totaldemolerade! Vilken kraft! Måtte inte gräsmattan med mera råka ut för samma vilda gris som syntes på viltkameran!
Söndag.
För första gången sedan pandemin for flocken iväg på en officiell hundutställning. Lite ringträning med gott resultat för Aili blev det i höstas på en inofficiell utställning.
Nu var det en internationell utställning i Gimo som var målet. Där hade Aili fått sitt första cert för en del år sedan, Modji fick reservcert och Modjis bror Lime fick cert även han. Det var lagom långt hemifrån och ett trevligt ställe att ställa ut på; därför återvände flocken gärna dit. Bedömningen började klockan nio, varför det blev en väldigt tidig morgon hemma i reviret. Aili skulle bedömas som nummer elva. Hon var ensam Lapsk Vallhund som var anmäld. Som förberedelse inför utställningen hade Matte ringtränat några minuter på gräsmattan hemma och Aili hade samarbetat fint. Hon är aldrig någonsin schamponerad och Matte kammade igenom pälsen dagen innan utställningen. Ännu sitter vinterpälsen kvar.
Vid ankomsten hade Matte och Husse varken tält eller bur med sig, bara en stol till Husse att sitta på. Dima har aldrig varit på något liknande, men tog allt med ro, om än med stor nyfikenhet. Det började snart regna och då kröp han in under Husses stol.
Matte och Aili fick rätt snart möta domaren som kom från Finland och både Matte och Aili sprang så snyggt de kunde i god fart runt ringen och fram och tillbaka. Domaren var vänlig och behaglig och mjuk mot de hundar som bedömdes. Något Matte uppskattar mycket! En del förefaller rätt ointresserade av hundarna de bedömer och behandlar dem som föremål. Något Matte ogillar starkt.
Trots att Aili aldrig har schamponerats och trots att hon visades i sitt vanliga vardagshalsband och vardagskoppel gillade domaren Aili! Som nu fick sitt andra cert. Samt en hel del annat. Hon blev bästa veteran, bäst i rasen och hon fick cacib och internationellt certifikat.
Vad som stod i kritiken var svårläst och svårtolkat, men detta kunde vi tolka: "Correct type. Slightly long in loin. Exc bone. Good neck. Moderate front angulation. Good rear wellset tail. Flexible mover. Lovely temperament. Bästa Veteran. Veteran Cacib".
Vädret under dagen växlade påtagligt ofta mellan lite sol och rätt skönt, till kraftiga och iskalla ovädersvindar och ösregn. Matte led med alla som klätt sig i somriga kläder, fina kjolar, när de skulle på stor utställning; trots en aviserad temperatur kring tretton grader. För egen del hade Matte långbyxor och täckjacka med tröja under och frös inte. Husse önskade att tröjan han bar hade varit tjockare! Dagen blev väldigt lång då Aili skulle visas både som bäst i rasen och som bästa veteran i finalringen. Där hade hon inte mycket att sätta emot de mer bepälsade raserna, men uppförde sig exemplariskt och fick fin ringträning. Hon visade även upp sig som en välbevarad veteran i god kondition och som tillhörig en ovanlig ras.
Flocken anlände till utställningen klockan åtta och lämnade platsen klocken sex. Hundarna sov gott i bilen på väg hem. Sedan brakade de loss i en vild lek på gräsmattan innan en sen middag serverades. Som efterrätt fick de ytterligare lite spring på gräsmattan i ett godissök. De hade båda uppfört sig exemplariskt hela dagen och nu kunde de behöva få vara hundar i relativ frihet hemma i sitt revir. De behövde få röra sig fritt en stund, för att leder och muskler skulle få lossna lite, efter många timmar i koppel.
Flocken gick i viloläge och alla somnade ovaggade och nöjda med dagen.
Klicka för större bilder.
