Fredag.
Vårblommorna kämpar sig upp några millimeter varje dag, trots att det bara är en eller ett par plusgrader. Nätterna är kalla med neråt sex minusgrader. Snösträngar och högar dröjer kvar och även dagtid är det halkrisk i solskyddade lägen i skogen. Matte valde att hålla sig på vägarna i området och i den iskalla och friska vinden valde Matte vindskyddade lägen där solen kom åt. Varför promenaden med Modji och Aili slingrade sig fram på småvägarna lite som det blev spontant. I stället för i skogen längs sjön som planerat.
Höglöpande Aili uppskattade mycket att kunna berätta för så många som möjligt om tillståndet och då promenaden var mer av vandringskaraktär än en powerwalk, hann hon skvätta på många ställen. Det var ovanligt tomt på vägarna denna eftermiddag. Matte uppskattade vinden i viss mån, trots kylan. Förmiddagens rensande i bokhyllorna var en dammig syssla. Fyra överfulla Billy-bokhyllor rymmer en hel del. Ingen är nuförtiden intresserad av böcker. De lär få köras till tippen. Svenska författare, svenska deckare. Lästa en gång och kommer inte att läsas igen. I fint skick är de och de skär i hjärtat att slänga böcker. Som bokbål! Som att häda! Böcker slänger man inte!
Är någon intresserad av att återanvända dem så finns det flera kassar att hämta här!
Att gå och såsa ligger inte för Matte, så viss fart blev det och därmed lite motionerande av både Matte och hundarna. Hemåt bar det i motlut och Matte gick sig varm. Först åkte vantarna av och sedan mössan, trots en plusgrad och kraftiga iskalla vindbyar i motvind från norr.
När Matte närmade sig grinden såg hon en textad skylt som någon tryckt ner mellan spjälorna. Kommen närmare kände Matte igen handstilen som Husses. Han hade försvunnit någon stans på tomten och hundarna fick en sökuppgift. Efter en dryg timmes promenerande var inte detta vad de förväntade sig! Matte bad dem söka Husse och både såg lika oförstående ut. Matte gick till ytterdörren för att lägga ifrån sig hundarnas koppel, vantarna och mössan och både Aili och Modji ville in. Men Matte gjorde en bättre sökstart och nu fattade båda. De vände helt om och snabbt lokaliserade de Husse till snickarboden och Aili kom till skall mot dörren och Husse släpptes ut. Att han var där inne visste de redan. Det hade de upptäckt när de passerade precis innanför grinden. Men där brukar han ju vara! Så vad var grejen? De förstod nog aldrig riktigt vad detta gick ut på men visst kunde de väl skäll ut honom därifrån när Matte nu bad dem leta rätt på honom. Annars brukar hon ju bara öppna dörren om hon vill honom något?!
Ytterligare en stunds utevistelse blev det för flocken, innan det var dags för fika och tändande av braskaminen i stugan.