"Efterlängtat regn" kanske var en rubrik som stack i ögonen på dem som bor i andra delar av landet. Men Matte skrev utifrån sin egen trånga horisont i ostligaste Svealand, nära Roslagskusten. Här har varit extremt torrt sedan innan Midsommar.
På fredagen tog Matte en långpromenad med hundarna i området. Det tycks som om många redan lämnat sina fritidshus under veckorna och nu endast kommer ut under helgerna. Lite rådjursträning blev det, när ett rådjur stod intill vägen och tittade på hundarna. En bil kom i sådan fart i en skymd kurva att Matte och hundarna gemensamt fick balansera på kanten till ett djupt dike. Bromsspåren syntes i gruset...
♦
Under lördagen gjorde Matte och de Lapska en roadmovie, då Matte tog bilen och drog upp i Roslagen. Det lilla huset i skogen ligger precis i gränsen i södra Roslagen. Husse var upptagen på annat håll hela dagen.
Matte begav sig vidare norrut på den slingriga väg i skogen som leder till huset i skogen. Närmaste by är Sättra och där går ett antal hästar och betar i olika hagar bland idel gamla röda hus och ladugårdar. Samt några nybyggda villor. Därefter når man orten Riala som gett namn åt vargarnas revir: "Rialareviret" som sträcker sig därifrån söderut och fortsätter förbi huset i skogen, som ligger mitt i reviret. I Riala valde Matte att fortsätta på småvägarna norrut. Halvvägs upp mot Bergshamra passerade Matte en fin gård med en stor inhägnad trädgård. Bunden i ett träd nära staketet, med ett en kort lina av koppellängd, låg en hund som Matte tyckte såg ut som en Lapsk Vallhund. Eller en blandras som såg ut som en Lapsk. Den bara låg där. När Matte stannade bilen för att titta närmare på hunden, så reagerade den först inte. Så småningom vände den på huvudet och kroppen, men låg kvar. Den så apatisk ut. Så ledsamt. Varför bunden i en inhägnad trädgård? Varför i så väldigt kort lina? Matte blev ledsen vid åsynen. Oavsett hundens ras.
Så småningom anlände Matte till Penningby och gjorde ett besök i Linneladan där några presenter inhandlades. Därefter bjöds de Lapska på en kulturpromenad. Penningby slott härstammar från 1400-talet och en mäktig allé leder från slottet och gården västerut. Träden är gigantiska och inte hamlade, vilket tyvärr lett till att de nu börjar falla ihop gradvis. I den mycket kraftiga blåsten hade bitar av grenverket blåst ner längs vägen. Promenaden gick mellan mognande kornåkrar, hästhagar och en kohage. En gammal milstolpe angav 1/4, till vad visste inte Matte. Så småningom anslöt den gamla grusvägen till en större väg och där gjorde Matte helt om med hundarna. Totalt blev det en promenad på en timme i rask takt.
En loppmarknad besöktes på hemvägen och Matte "fyndade" en gammal eldgaffel för 50:- . Nu började de tjocka molnen dra undan i blåsten och solen skymtade till och från. Vägen hem ledde förbi det grustag i Riala där de Lapska är vana att träna. I en gigantisk grop har en liten sjö uppstått. Nu skulle hundarna få bada tänkte Matte! För säkerhets skull gick Matte med kopplade hundar ner i gropen, då kanterna är höga och lösa. Med livlinor vågade Matte låta hundarna följa sina impulser och självbevarelsedrift var det ont om... Gázzi började rulla sig i sanden uppe på vallen längs vägen ner i gropen, Modji började gräva och Násti travade på, balanserande på yttersta kanten... När som helst kunde de få en åktur på åtskilliga meter, ca femton, rakt ner i vattnet. Vore det inte för att de var kopplade. När de söker i detta område placeras inte figuranterna så att hundarna skall lockas in i farliga områden.
Modji rusade rakt ut i vattnet med stor glädje, de två äldre traskade runt i kanterna. När Matte kastade en sten mitt i vattnet simmade Modji genast dit och letade. Gázzi gick så långt hon kunde utan att behöva simma. Násti började skälla av upphetsning och badade bara fötterna. Modji letade länge och Matte tyckte att hon kunde få simma ett tag. Nya stenar kastades och Modji simmade runt och hit och dit. Gázzi sprang i vattnet och båda var tysta. Násti ville men vågade inte riktigt vara med och skällde periodvis. Eftersom Matte låtit hundarna leta godis på någon decimeters djup vid badklipporna, förknippade de plumsandet och ringarna på vattnet med den leken. Resultatet blev att Modji simmade i närmare en kvart och Gázzi roade sig även hon. Men gående i djupt vatten. Någon enstaka gång simmade även Gázzi. Detta tål att upprepas!
Väl hemma igen, sträckte hundarna ut sig i solen och blåsten. Men plötsligt saknades Modji. Hon hade knutit sig inne i sin biabädd. Trötta och nöjda hundar sov ända till Husse kom hem åtskilligt senare.
Násti och Gázzi har börjat löpa.
Tillbaka