Lite kroppslig vila gjorde gott och på fredagen var Matte igång igen. Solen sken och Matte tog med hundarna på en promenad upp till sjön. Där släpptes alla tre hundarna lösa för att få roa sig längs den klippiga stranden. Första gången för Aili! Ingen farlig tunn is längre och inga hala klippor. Násti höglöper och Matte höll god koll runt om, vilket inte är svårt med glesa tallbestånd på skärgårdsliknande klippor. Násti håller sig för övrigt väldigt nära Mattes godisficka på äldre dagar. Med Aili följer åtskilliga tillfällen till små belöningsbitar, när hon hörsammar riktningsförändringar och inkallningar. Självklart måste alla få en mikrobit.
Vattenståndet var extremt högt och en mycket besviken Modji stod och blickade ut över vattnet, där alla de små klipporna på rad ett gott stycke ut i vattnet var försvunna. Här kunde Násti tidigare träna avståndsbedömning genom att hoppa från stranden och vidare ut på de olika klipporna och stenarna. Alla de tre hundarna njöt i fulla drag över att få vara lösa här och Matte njöt med dem. När Násti och Modji senast sprang lösa på denna plats, låg snön djup och Aili var för liten för att gå så långt.
Ute på badudden stod stolen kvar täckt av en lättviktspressenning som nu var väldigt fransig i kanterna och fladdrade och slog i vinden. Aili tvärstannade och funderade. Gjorde en kringgående rörelse och smög fram. Tog vind och upptäckte att det stora och i viss mån rörliga och ljudliga föremålet var ofarligt. Undersökte det närmare och gick vidare. Ointressant. Promenaden gick vidare längs stranden och måsarna började lyfta lite här och där under skrän. Aili tittade förundrat. De fanns i luften och i vattnet. Inte så många denna dag. Likt sin mor var Aili mycket nyfiken på vattenbrynet.
Komna till den lilla sandstranden ville Modji ha pinnar kastade i vattnet, vilket hon fick i uppfostrande syfte bland annat. För att Aili skulle se att det är roligt att bada. Men kallt var det i vattnet. Iskallt! Matte kastade inte pinnarna längre ut än att Modji kunde hämta dem utan att simma. Vartefter hängde Aili på. Hon körde en egen stil. Gick rakt ut i vattnet med sin mamma och backade sedan tillbaka i samma spår. Att vända om, stående i vattnet, blev överkurs. Matte gladdes åt att även Aili gillar vatten. Trots att hon och alla hennes syskon vid något tillfälle ramlade ner i bäcken som små knytt. Felbedömningar som gjorde att de druttade i, men som inte föreföll skrämma någon av dem. Modji gjorde ju samma sak. Ramlade ner i vattnet i bäcken vid fem veckors ålder genom ett hål i isen och kom sedan att älska att simma i sjön. Tidig prägling är nog bra vad det verkar.
Modji drog sedan igång sin dotter och så sprang de sig varma på stranden i vild lek en stund, men hundskall hördes bortöver och fokus ändrades åt det hållet. Násti hölls mest i vattenbrynet och på stranden och skrotade runt lite i sin egen värld. Fick göra som hon ville, men Matte höll noga koll på var hon befann sig och på omgivningen, med tanke på löpet. Modji lärde Aili att det är buskul att gräva djupa hål i den våta sanden i strandkanten.
På hemvägen blev det ett stopp vid ett grannstaket och lite trädgårdsprat. En bolltistel skulle ner i den steniga jorden. De flesta hus är fortfarande tomma på "sommargäster" och det är lugnt och skönt. Tempot höjs rejält när stressade helg och semesterfirare skall varva ner framöver och när ungar och hundar släpps lösa på vägarna som vore det fritt från trafik i området. Här kör grusbilar i skytteltrafik när nya avlopp anläggs och hemtjänst och transportföretag är i ständig tidsnöd. Vägarna kurviga, backiga och smala. En dålig kombination och trettiogränsen hålls sällan. Ännu en tid att njuta. Ännu en tid att gå med lösa hundar längs stranden.
Matte och hundarna njöt vidare hemma på tomten under eftermiddagen. Matte gjorde klart allt kring den runda rabatten mitt på gräsmattan. Den som hundarna älskar att springa runt. Ny kant är nerslagen och nu skar Matte bort gräskanten som krupit upp mot rabattkanten av trä. En skarpare vinkel måste till. Matte kröp omkring på marken och stärkte sina ryggmuskler. Det var i alla fall där det kändes mest. Snyggt blev det! Aili höll sig nära Matte och när hon inte fick vara med och gräva där Matte grävde, så grävde hon i gräsmattan ett stycket bredvid i stället. Trevligt med arbetssällskap!