Modji har i dag debuterat på sin första riktigt stora utställning! "Stora Stockholm" i Älvsjö/Stockholm.
Klockan larmade tidigt, för att alla hundarna skulle hinna få en bra morgon innan det var dags att ge sig iväg. Bedömningen av Lapska Vallhundar skulle börja kl. 9 och Modji skulle bedömas som nummer 7 i ringen. Trots närheten till Älvsjö ville Husse och Matte ha gott om tid att köra, eftersom väglaget var osäkert med en del snö. Gázzi och Násti fick stanna hemma. Väglaget var väldigt annorlunda bara några kilometer söderut, så ankomst till "Mässan" skedde redan efter en knapp timme!
När Modji togs ur bilen i parkeringsgaraget visste hon inte till sig av upphetsning. Det hoppade ut hundar ur varenda bil! Det gör det ALDRIG på parkeringar i vanliga fall! Till slut kunde inte Modji hålla tyst, utan försökte stämma in i kören av skällande hundar. Men det satte Matte genast effektivt stopp för, medelst en skarp tillrättavisning! Med en skällande hund i snöret var Matte plötsligt oförmögen att röra sig frammåt! Modji höll sedan tyst hela dagen.
När Modji stod i kön vid vaccinationskontrollen viftade hon på svansen åt varenda människa och hon ville hälsa på alla hundar. Lugnt och sansat! Plötsligt var hon hur väluppfostrad som helst! ? Veterinären måste Modji hälsa på. När hon så kom in i mässhallens entré såg hon ut som ett barn i en godisbutik! "Hääär finns det möjligheter Matte!" Svansen svepte i stora rörelser och Modji visste inte vart hon skulle titta! Mycket lycklig men lugn och sansad!
De Lapska skulle bedömas i C-hallen och promenaden dit gav Modji möjlighet att titta på en mängd olika typer av hundar. Så här tidigt var det gott om plats och Matte parkerade sig på en bänk vid ringen,men vänd utåt, tillsammans med Modji. Husse var fikasugen och gick åt annat håll. Vartefter ökade mängden hundar och människor runt ringen och det gav Modji en möjlighet att gradvis vänja sig vid situationen. Hon ställde sig en bit ifrån Matte och såg ut som en "hundvälkomstkommitté" bestående av en ensam liten chokladbrun hund. Där stod hon lugn och trygg och tycktes väldigt nöjd med livet! Men så småningom måste Matte korta in kopplet och be Modji hålla sig i närheten. Det blev allt trängre mellan ringarna.
♦
Det magiska klockslaget närmade sig och Matte väckte upp Modji med lite spring och lite ställande. Hon gjorde allt lika fint som hemma i trädgården i går. Trots allt som skedde runt henne. Det verkade hoppfullt! Alla hanhundar skulle bedömas först. Modji agerade städad publik vid ringside.
Så var det tikarnas tur! Modji och ytterligare en tik bedömdes i juniorklassen. Modji sprang först och med fullt fokus på Matte. Hon sprang inte baklänges och ville kolla vem som sprang bakom! Som Matte befarat... Modji hälsade snällt på domaren och stod helt stilla i hängande koppel när domaren kollade hela bettet! Även kindtänderna! Varenda tand! Så kom mätstickan fram. Det var inget som bekymrade Modji. Hon är tränad med vinklad tumstock sedan hon var helt liten. Mera springa - fram och tillbaka två gånger. Sedan ställde Modji upp sig så fint! Med bakbenen snyggt och fullt fokus på Matte. Där stod hon. Länge! Helt stilla utan att sätta sig. Så kom domaren med ett rött band och bad Matte ställa sig vid sidan i ringen. Nästa tik bedömdes och hon fick så småningom ett blått band. Modji fick stå fint lite till och så fick hon ytterligare ett rött band och ett HP (hederspris). Matte var jättenöjd med sin vilda tonåring som plötsligt förde sig som en världsvan dam!
Så här skrev domaren:
"Typ och helhetsintryck: Utmärkt.
Snyggt feminint huvud. Fina öron. Bra hals. Lite lång i länden. Välvinklat bakställ. Behöver ännu djupna. Bra päls. Rör sig bra från sidan, lite trång fram och bak."
Så här sade domaren: "Hon behöver mogna lite och bredda sig fram. Ryggen är fortfarande lite mjuk. Hon kommer att bli en väldigt snygg hund när hon blir två".
Matte kan bara hoppas att han har rätt! Det vore väldigt roligt i så fall.
Resultat: Kvalitet - 1 Konkurens - 1 HP
Domare: Carl Gunnar Stafberg
Så vidtog bedömningen av alla vuxna tikar. Totalt tolv stycken .
Hade det inte varit så att alla hanar så när som på en och båda juniortikarna stått lugnt och stilla utan svansen in mellan benen och låtit domaren känna på dem, kolla tänder och mäta, så hade Matte nu börjat undra över domarens hantering av hundarna. På tok för många av tikarna visade olika hög grad av obehag/rädsla när domaren ville ta i hundarna! Han betedde sig lika mot de vuxna tikarna som mot hanarna och juniortikarna. Varför såg så många vuxna tikar så illa berörda/ängsliga ut? I en vanlig utställningssituation. Bara för att en främmande man ville känna på deras ryggar, kolla deras tänder och mäta deras höjd! Hur uppträder de då när de besöker veterinären? Är de inte tränade i hantering? Hantering av främmande personer? Varför tikarna och inte hanarna? Flera tikar var nära besläktade. Mentalitet? Många funderingar dök upp hos Husse och Matte och ventilerades under resan hem.
Modji vilade ut på vägen hem som inkluderade ett kort stopp i Arninge Centrum. Väl hemma så var det full fart igen! Jaktlek med mormor Gázzi i det tunna snötäcket på gräsmattan!
Efter ytterligare lite kvällslek i snön somnade hundarna sött i sina korgar. Det som återstår av dem...... Ack den Modji!
Tillbaka