Fredag.
Matte känner att tiden rinner iväg för fort. Dagarna är för korta och det är bara måndagar och fredagar. Ju äldre man blir desto fortare går tiden. Veckorna blir kortare, månaderna likaså och rätt som det är har det gått ännu ett år. Dima flyttade in ett år gammal på Första Advent i fjol. Nu har julbelysningarna kommit upp i Stockholm såg Matte på nyheterna. Det julskyltas och julmarknaderna kör igång. Om en vecka är det Julafton! Eller kanske två. Känns det som. Justressen sätter in och tiden rusar iväg och dagarna är hälften så långa som när livet bestod av barn och heltidsarbete samt en häst, två hundar och två katter. Samt odlande av potatis, morötter och lök för hela vinterns behov, syltande och saftande och inläggningar. Hästen och hundarna skulle motioneras. Matte tog en ridtur på två timmar och bytte bara ridstövlarna mot pjäxorna och åkte skidor med hundarna i en timme direkt efter. Ännu iklädd ridbyxor.
Hur hann man? Hur orkade man. Man tänkte att pensionärslivet skulle ge all den tid man saknade. Men nu finns inte samma ork. Dagarna är för korta. Matte somnar konstant framför teven dessutom. Med känslan av att något av vad som skulle ha gjorts inte blev gjort. Den dagen heller. Så skall man döstäda också. Så att efterlevande får det så enkelt som möjligt när man skall städas bort. Alla har fullt och vem vill ta över en massa gamla saker. Det finns företag som sköter den biten. Sköter allt. Tömmer kastar och slutstädar. Det bli nog billigare om det inte finns så mycket kvar den dagen. Hos Carina Bergfält i går kväll på teve var den en svensk tjej som gjort karriär i USA genom att sprida begreppet "Svensk Döstädning". Något alla äldre måste tänka på för att underlätta för sina barn. Kommer det i samma spår som begreppet "Curlingförälder"?
Nåväl. Matte jobbade på i trädgården under fredagen. Nödvändigt och ganska roligt jobb trots allt. Det krävde lite kreativitet för att få till stängslingen kring tomten, så att rådjur hålls ute och hundar inne. Nu har löven fallit på intillstående buskar och det syns tydligt var mängder med blöt snö knäckt pinnar som stagat kycklingnätet. Det nät som förhöjer trästaketet till nödvändig höjd. En råbock såg inte nätet när snötäcket var tjockt och trästaketet såg väldigt lågt ut och kraschade rakt in i det. Nu var allt tydligt och åtkomligt och Matte satte nya stagande pinnar och spände nätet i sällskap av Dima till och från. Matte stack sig på ståltråd och Dima tvättade rent ett blödande finger. Aili tyckte att det var ruggigt och låg kvar i uterummet. En oväntat regnskur drog över och även Dima och Matte sökte tak över huvudena en stund.
Efter några timmars staketjobbande var Matte nöjd och upptäckte att det skymde på redan vid tre! Det blev inte någon långpromenad med hundarna. Bara en kort men rask promenad för att räta ut den egna ryggen och sträcka på benen. Aili och Dima fick nosa en hel del, men uppför backen körde Matte fullt ös för motion!
Mörkret föll och alla pelargoner som skulle ha tagits om hand blev utan omvårdnad. Inte heller hann Matte rensa rent i uterumet bland växter som skulle kastas. Middagen blev en fuskvariant med tinade färdigstekta hamburgare och vita bönor i tomatsås samt inlagd grillad paprika. Husse blev mätt och Matte äter mindre än förr.
Fredagen var för kort! Matte somnade vid teven som vanligt och försökte läsa en stund i sängen men somnade som klubbad. Matte sover som medvetslös på nätterna och är tacksam för det, när man hör hur många andra har det. Aili och Dima somnar som klubbade även de och sover sött nätterna igenom i sina biabäddar vid fotändan av Mattes säng.
Ergo: Ja! Man har oceaner av tid som pensionär! Man har inte samma ork att utnyttja den som före pensionen.
Matte gnäller inte. Konstaterar bara faktum för egen del. Det kunde ha varit värre. Mycket värre! Utan de två höftproteserna hade det varit rätt kört. Typ.
Var rädda om er och ta vara på tiden! Allt kan man inte skjuta upp. Allt måste inte göras. Man måste hinna leva också.
Matte firade 75-årsdagen till sjöss med familjen i augusti. Syrran fotade.
