På lördagen passade Matte och Násti på att lämna hemmet. Husse fanns ju hemma och kunde övervaka valplådan. Det kändes viktigt för båda tanterna att få komma ut på en promenad tillsammans i det härliga solskenet. Med svaga och ljumma vindar kändes det som en vårdag!
Till sjön Hoven bar det, med strövtåg längs stränderna och in i skogen. Násti fick vara lös och lite träning blev det. Av både avståndsbedömning koordination, balans, muskler och kondition. Här finns goda möjligheter därtill. Ett brant berg, som en sockertopp, på badudden. Upp och nerför berget fick Násti gå och klättra. På olika ställen. Lite träning i fjärrdirigering blev det också, då Matte fuskade och stod nedanför och skickade. Vattenståndet är mycket lågt nu och många stenbumlingar och "ryggar" har dykt upp utanför den vanliga strandlinjen. Násti fick hoppa emellan. Lite uppletande meddelst kastade godisbitar. En hel del strosande och skrotande i bärriset ägnade sig Násti åt, letande efter blåbär. I brist därpå slank några lingon ner.
Sjön låg i stort sett spegelblank, med endast lätta krusningar mitt på. De omgivande träden speglade sin höstskrud i vattenytan. Himlen var blå. Nástis överläpp nästan helt läkt och hemma en låda knytt med sin mamma. En bra dag. I en timme drygt höll sig tanterna undan hemmet. En värdefull timme. Tillsammans. Násti har av hänsyn till den nyblivna och nyopererade mamman fått vara med Husse på jobbet.
Modji är en hund med stark vaktinstinkt och hon hörde främmande hundar på vägen utanför. Det gillade hon inte. Matte satte på radion för att få en van ljudridå som minskar ljuden utifrån. Radion står på för det mesta, då Mattes tinnitus inte blir så påtaglig som när det är helt tyst runtom.
Modji har också alltid haft en stark instinkt att bädda. Oavsett löpcykler eller knytt. Hon bäddar alltid. Nu försökte hon bädda i valplådan och det blev inte så bra med en stor fäll. Som i övrigt är ett utmärkt underlag för knytten. Dock inte när deras mamma vek ihop den på mitten över knytten. Som försvann totalt och förvisso låg varmt och tätt ihop, men saknade möjlighet att nå mjölkbaren. Knytten pep och Modji såg förvirrad ut. Ungarna försvann! Modji har också visat att en bithämning som är riktad mot knytten även påverkar henne när hon får något lite större att tugga på. Hon vill äta. Men kan inte. Slickar sig om munnen och ser olycklig ut. Hon vill bädda, men det blev knas. Modji fick en liten handduk i stället för att kunna få ägna sig åt bäddandet och den knölade hon ihop till en bekväm huvudkudde. Nu när såren läker i buken och Modji inte har ont, är det som om hon ramlade in i mammarollen lite brådstörtat. Ett kejsarsnitt är inte en normal och naturlig förlossning. En kastrering därtill underlättar inte, då det blir en större operation. Hon gör det hon skall och sköter knytten alldeles utmärkt och visar att det inte stramar så mycket i buken längre, genom att kunna vända upp hela mjölkbaren bättre än de två första dagarna.
Knytten uppför sig som förväntat. Med en stor dos envishet och humör. Det bådar gott. Ingen kommer till korta i striden om tuttarna.