Onsdag.
Kvällens träning var förlagd inomhus, då aprilväder rådde, med varierande snömängder och halka ställvis kring Stockholm. Framför allt norrut. Upp till en decimeter snö i Norrtäljetrakten och iskalla nordliga vindar. Aili löper och Husse planerade en övning där detta faktum ingick. En löpande tik mitt i gruppen, som skulle få en uppgift där hundarna befann sig i "karantän"/viloläge i grupp, i väntan på enskilda sök. Tränade gjorde två Lapska tikar, tre Lapska hanar och en Jaktlabbeyngling.
En medföljande husse, där matte kör hunden, är en pärla som ständigt ställer upp på att vara figurant åt träningsgruppen! År efter år, ute som inne och på de mest omöjliga ställen lyckas han "komma bort", till sina träningskompisars stora glädje och djupa tacksamhet! Ibland är han Modjis extraförare, när Husse vikarierar som "Gruppens ständige figurant".
Byggnaden är ett före detta boende för asylsökande och består av bottenplan, övervåning och vindsvåning. Två trapphus och många små rum som varit bostäder, flera toaletter och skrubbar, några duschar. Figgehusse försvann någonstans och ingen fick veta vart. Husse anmälde sig frivilligt som gruppchef och strategin blev att gruppen stod samlad i ett mindre rum och ett ekipage i taget skulle söka av ett våningplan i taget, med Aili sist av hänsyn till hanhundarna. Start nerifrån. Från det rum där gruppen väntade, till den del som skulle sökas av ledde en glasdörr. Väntande hundar såg den hund som var i arbete. Alla hundar i väntläge höll sig lugna och var tysta. Skallmarkeringar hördes utifrån och förväntan byggdes upp i hundgruppen, förarna fick tankar kring bakom vilken av alla de stängda dörrarna någon kunde vara gömd. Den hund som gick omedelbart före Aili skallmarkerade mot dörren närmast inom synhåll.
Matte startade Aili som vanligt vid ingången till sökområdet. Aili fick sitta och vittra in området för att göra sig en doftbild. Hon släpptes på ett kopplat sök, utan styrning av Matte och Aili gick direkt fram till den första dörren och skällde. Den dörr där hundkompisen precis skallmarkerat. Matte litade på sin hund och belönade. Aili fick söka vidare i koppel och hon nosade av nästa dörr. Även där marekerade Aili snyggt? Samt vid nästa och nästa och..... Aili skallmarkerade vid varje dörr och Matte blev totalförvirrad. Men hon skallmarkerade åter vid den första dörren, som blev den sista och där skällde hon mer övertygande. Korkad Matte köpte detta rakt av och kunde uppenbarligen inte läsa sin hund. Som blivit en uppskruvad skällande clown. Man kunde inte annat än skratta åt henne. Ingen annan i gruppen ansåg att deras hundar berättat att det fanns någon människa gömd i bottenvåningen. Lita inte alltid på hunden alltså.
Gruppen blev sedan kvar i nedervåningen och ett ekipage i taget sökte sedan av våningen en trappa upp. Aili gick sist och fick en start som vanligt, där hon vittrade av området, sittande direkt ovanför trappen. Hon sattes i arbete och vände sig mot den första stängda dörren och skallmarkerade. Det köpte inte Matte, något klokare nu. Aili ombads att söka av alla stängda dörrar och det gjorde hon gärna! Vov vov vov här och vov vov vov där! Bakom många dörrar markerade Aili funna figgar..... Att vittringsförhållandena här är synnerligen oförutsägbara på grund av ventilationssystemet, är känt sedan många år och två trappor genom byggnaden bidrar säkert. Men - Aili fastnade vid en specifik dörr och lite till och från vid dörren mitt över i den lilla korridoren. Varför Matte avrapporterade en funnen figurant i något av dessa rum. Några fler hundar markerade/hade indikationer vid samma dörrar. Men två av dem indikerade en funnen figurant längst bort i den andra änden av byggnaden?! Skumt och svårläst.
Gruppen sökte till slut av vindsvåningen på samma sätt och där var det en enda hund som skallmarkerade mot den första dörren mycket övertygande. Inte mot någon annan dörr. Det tyckte Matte var bra och berömde Aili. Ingen annan ansåg att deras hundar funnit någon i vindsvåningen. ? Aili visade sig åter avvika från mängden och mängden hade rätt.
Uppgiften var slutförd och avrapportering skulle ske till figuranten, som ingen kunde plocka fram bara så där. Var fanns han egentligen? Hade han varit på samma ställe hela tiden, eller hade han flyttat mellan våningarna och rummen. Husse gick systematiskt till väga och öppnade dörr efter dörr. De två hundar som hade en annan åsikt än sina kompisar på mellanvåningen hade haft helt rätt! Även om de bara "indikerat" fynd. Men deras förare hade läst sina hundar rätt. Övriga hundar hade visat att han befann sig vid den motsatta gaveln.
Gör om och gör rätt. Matte hade mycket korkat belönat flera blindmarkeringar och alla hundar kunde må bra av att avsluta kvällen med en lättare och mindre övning, där man befäste punktsök vid dörrar. En intressant och givande diskussion om hur och varför på olika sätt, ledde till ett upplägg med några individuella variationer efter behov.
För Ailis del valde Matte tre intilliggande dörrar, i den korridor där Aili med flera fått vittring i fel ände av huset. Dörrar med en springa öppen, tomt bakom de två första och figge bakom den tredje. Dömt att lyckas. Aili skötte sig som hon skulle och efter korrekt skallmarkering belönades hon av figgen. Därefter fick hon en repetition. Nu med stängda dörrar. Då blev det ändå svårt! Hon gick förbi den tredje dörren och vände mot dörren mitt emot. Men vände snabbt tillbaka och kom till skall.
Övriga hundar som fått söka av tre stängda dörrar från början, hade det ovanligt svårt. Märkligt svårt att få vittring från rummen bakom dörrarna. De hade förvisso gummilister, men nyfikenheten väcktes.
Figgen bakom dörren hittade lösningen. En liten text som angav: " rökgastäta gummilister ". Hermetiskt tillslutna rum alltså. Övningen hade blivit så väldigt mycket svårare än vad som var planerat! Snudd på omöjlig. Som störning hade Aili dessutom fungerat utmärkt! Här och där tvättade killarna rent, där hon släppt enstaka bloddroppar efter sig. De två som var de enda som visat rätt, hade dessutom suttit alldeles intill Aili när gruppen var i väntläge. En stor eloge till unge Mick och mer rutinerade morbror Lime!
Tack framför allt till gruppens ständige och trogne figurant! Tack till alla för att vi har så kul ihop och lär oss så mycket av varandra. Det är upplyftande att skratta i grupp!