Násti gick spontant ut i köket i går morse och blev stående mitt på golvet med ett frågande uttryck. Hon gick dit på rutin och där fanns inga valpar. Då tog hon en pipleksak, som när hon är skendräktig och gick sedan ut med den. Där stod hon ett tag innan hon släppte den, för att gå ut på tomten och kissa. Lite senare var Cockervalparna ute och när Násti hörde dem blev hon olycklig. Hon stod på bakbenen längst nere vid staketet och gnydde. Juvren känns mjuka och sladdriga, men Násti ville tydligt bli diad eftersom hon slickade sig mycket runt tuttarna.
Förmiddagen ägnade Matte åt noggrann skurning av köket och glasrummet, samt iordningställande av glasrummet efter det att det varit valprum.
Matte tog med hundarna på "Mopperundan" och stötte på två rådjur i myrkanten. Gázzi och Násti uppförde sig bra och visade inget intresse. Modji var helt tyst, men gick lite för mycket på bakbenen och vägrade komma med. Det tog Matte itu med där och då. Rådjur skall lämnas ifred! Matte sprang i motsatt riktning, släpandes en mycket ovillig Modji i kopplet. Signalen var att rådjur skall man akta sig för! Platsliggning, absolut lydnad och belöning. Sedan fortsatte promenaden i lugn och ro. Mopperamen som står som en orange vägvisare i den glesa skogen hade ramlat omkull och restes upp igen.
Efter en stunds trädgårdsarbete för Matte och slappande för hundarna tog Matte en cykeltur med Gázzi och Násti. Tempot var mycket långsamt, promenadtempo i knapp styrfart. Inte var turen lång heller. Men det gäller att komma igång igen så fort som möjligt. Násti skall snart göra sin funktionskontroll och Gázzi mår inte dåligt av att röra på sig. Modji kommer att få prova på att springa vid cykeln fastsatt med springern, men hon kommer inte att cykelmotioneras. Endast hålla den fart som Matte lyckas hålla när hon promenerar i mycket rask takt. Samt mycket korta sträckor. Cykelmotionen kommer att hjälpa Násti att lägga valpperioden bakom sig. Cykelträningen får Modji att tillägna sig nya färdigheter. Lämpligt nu när hon just börjat löpa. Lite annat att tänka på skadar inte.
På kvällen åkte hela familjen iväg på tisdagträning tillsammans. För första gången på länge! Platsen var Rosersberg. Ruinstaden är borta, men en barack som används för rökdykningsträning står kvar. Intill den står en del fordon, containrar, samt allt mer skräp och skrot. Matte fick tre figuranter utplacerade i området och visste att en skulle vara gömd i baracken. Gázzi var riktigt på hugget och rastades lös innan hon sattes i arbete. En arbetssugen pensionär! Första figgen tog hon bra inne i en rökcontainer, likaså nästa figge i ett liggande plåtskåp med stängd dörr. Avslutningsvis släppte Matte in Gázzi i baracken. Gázzi försvann genast in i det första stora rummet och det såg ut som om hade vittring. Gázzi markerade inte och hon kom inte tillbaka. Matte blev misstänksam. Matte såg med en gång figgen som låg i en soffa och Gázzi som stod och åt intill väggen. När Gázzi upptäckte att Matte kommit mycket nära, gick Gázzi direkt till figgen och skallmarkerade. Figgen var måttligt road! Gázzi stank skit! Vid kontroll visade det sig att någon använt golvet som toalett och nyttjat några tygtrasor som toapapper..... Baracken står alltid olåst och har förmodligen använts av någon hemlös. Runt knuten ligger hela stora skogen. Så där en 50 meter bort. För långt tydligen.
Násti fick ett frisök med tre figgar och gjorde ett mycket bra jobb. Hon har bra form trots barnafödande. En god grundkondition och stor arbetslust är en bra grund att stå på.
Modji fick återuppta tränandet med Matte. Husse är den som tränat henne den senaste tiden. Matte ville dra Modji på sig och körde därför koppelsök. Modji tvingades ta andra vägar fram till figgarna än om hon varit lös. Det ställer krav på hunden att inte tappa fokus, när den måste gå ut ur vittringsfältet tillfälligtvis. Modji blev lite frustrerad över att släpa på Matte och hon gav något skall i iver att komma fortare fram. Men hon tog sig fram bra till figgarna och visar ett mycket stort figurantintresse och mycket stor arbetslust. Härligt! Hon ger inte upp för lite komplikationer. Den sista figgen låg i plåtskåpet med stängd dörr. När hon var intill skåpet och tydligt fick vittring, släpptes hon lös. Då gick hon fram och skallmarkering kom spontant. Alla var nöjda och hennes kommande instruktör H. tyckte nog att det fanns gott hopp för lilltjejen inom räddningen framöver.
Tillbaka