Måndagmorgon och bråttom in till Stockholm. Men först tog Matte med hundarna på en promenad runt i området. Vid passagaen av "Arga Schäferns" hemvist högt ovan vägen, skällde den till ett par gånger, men förvånansvärt dämpat jämfört med tidigare. Inte samma vrålskällande som annars. Kanske någon för första gången någonsin har börjat ta kommandot? Efter samtal med polisen om nödvändigheten i att kunna kontrollera sin hund. Man kan alltid hoppas.
Hundarna lämnades sedan åt sitt öde och Matte tog bussen in till stan. Knatade sedan runt hit och dit efter att ha fått felaktiga adressuppgifter och lyckades vandra genom både nedre Östermalm, Norrmalm, Vasastan och till slut City igen. Turisterna har missat Vasastan! Där levdes livet lojt som i en småstad och i kvarteren runt Vasaparken bor det uppenbarligen väldigt många hundar. Mattes tur slutade ända ute i Sibirien och där var det väldigt småstadslikt. Turisterna hade däremot inte missat City! Där kände sig Matte som på semester, när svenska hördes minst av alla världens språk vid en passage över Hötorget.
Mycket får man se när ögonen är med. Boende inne i stan var de inte alltid det. Alla intryck varje dag, blev alldeles för tröttande om man var öppen för detaljerna. Något som Matte vande sig av med, men åter är som skogsboende. Två varianter av cityklädd pappa på Kungsgatan. Båda med looken av cool maffiakille. Den ene satt på huk vid en barnvagn och nojsade med en liten tjej. Helt obekymrad av alla människor som passerade runt omkring honom. Han och lilltjejen levde i sin bubbla och där var det mysigt! Han log från öra till öra! Folk fick gå omvägar. En kopia av denna coola pappa var hans kontrast. Han hade ett stenansikte och varken tittade på eller talade med den lilla grabben vid sin sida. Vars uppblåsta ballong han tog. Släppte ut luften och slängde den i en papperskorg. Gående i rask takt gatan fram. Allt under det att grabben grät och försökte hindra konfiskeringen.
Efter att ha gått omkring i stan hela dagen var Matte trött i gåapparaten, men hundarna hade inte gjort detsamma. Det dåliga samvetet gnagde och Matte tog med dem på en sväng längs "Mopperundan". Endast Gázzi visade lite intresse vid vargskiten. De andra var denna kväll totalt ointresserade. Ingen ny markering. Men vid myren hände något. Modji tvärstannade och tittade stint mot andra sidan. Násti hakade på, men var inte särskilt intresserad. Gázzi brydde sig inte. Matte tittade och tittade och såg ingenting. Modji tittade mer än vittrade. Matte vandrade vidare, men strax stannade Modji upp igen. Då tittade hon mer bakom sig längs stigen. Ytterligare en bit senare, kommen upp bland bergknallarna stannade alla tre hundarna och vittrade bakåt mot myren. Matte kunde sedan se dem följa något djur som rörde sig upp till vänster om Matte och hundarna. Alla tre var på helspänn och huvudena följde något som rörde sig framåt. De gjorde ett spårupptag på stigen och så i en brant sluttning ner mot en sänka, kastade sig alla tre hundarna framåt i ett enda ryck! Även Gázzi! Som tur var höll alla koppel och halsband och Matte lyckades bli stående på fötterna. Men ett jädrans ryck i armarna och en knyck i ryggen blev det! Hundarna var fullständigt sjövillda och vrålskällde, samtidigt som de kastade sig i kopplena gång efter gång. Alla tre föreföll blockerade av något de hade rakt framför sig. Matte såg ingenting, då sikten skymdes av en brant slänt uppför. Terrängen är mycket kuperad. Härifrån var det bara fem minuters vandring hem. Matte hade en vattenflaska i fickan och först när hundarna fått några duschar var de åter kontaktbara. Då vidtog i stället ett energiskt snoende efter vittring och spår och snart var Matte förvandlad till en nätinpackad kassler.
Det djur som uppenbarligen funnits mycket nära hade nu avlägsnat sig och med slakare koppel lyckades Matte trassla ut sig och fortsätta vandringen hem. Hundarna spårade en liten bit till längs med stigen, men strax innan husen dök upp, avvek spåret tillbaka in i skogen.
Husse såg i förrgår vid sena kvällspromenaden, ett halvstort djur rusa över vägen och in i skogen, en bit bort. Han trodde då att det var antingen varg eller vildsvin. Båda makerar här längs stigen, så det var väl någon av dem som följde med ett stycke på kvällsturen i skogen.