Onsdag.
Det började regna och det slutade aldrig och det regnade MYCKET!
En varning kom om höga flöden. Stora regnmängder. Det blåste. Det var sju grader. Icke förty begav sig Lapskflocken tillsammans med två träningskompisar iväg till den planerade träningen på kvällen. Bilarna parkerades precis utanför en förrådsbyggnad och hundarna fick extra kluriga sök under tak. Hittar man en pallyft kan man till exempel dra ut en pall med plåtskåp bland en mängd andra och gömma en person inne mitt i hela altet av mängder med plåtskåp. Hunden lokaliserar så småningom vittringskällan men föraren tänker för mycket och vågar inte lita på hunden för "det ser ju varenda människa att där inne kan ingen ha gömt sig". Jodå. Sitter man ner på golvet med benen instuckna någonstans så tar man inte så stor plats - när man väl är där! Att ställa två personer i varsitt torkskåp blan många, tätt inpå varandra, är en annan bra idé för att krångla till det lite för hundarna. De hundar som fick tänka lite extra mycket denna regniga kväll var: Modji, Aili, Ailis son Sumo och Modis halbror Lime. En släktträning med fyra Lapska Vallhundar, som gillar och är bra på räddningssök.
Vid hemkomsten hade nivån i bäcken framför stugan stigit påtagligt. Regnet hade öst ner sedan morgonen. Gräsmattan var en sjö.
Torsdag.
Bäcken hade stigit och flödat ut över gräsmattan. Diket utanför tomten hade stigit och var nu förenad med bäcken. Den egna tomten och grannars tomter hade förvandlats till en insjö. De två Lapska Vallhundarna gick ut. Blev stående. Bron över bäcken låg delvis under vatten och bryggan låg liksom och flöt på vattnet som slog emot den ena kortsidan. Den såg ut som en flytande flotte. Modji traskade runt och noterade snabbt att det inte var som vanligt. Vatten överallt. Gick runt lite och nosade, åt lite gräs. Gick in. Aili gick ut. Gick in. Båda valde uterummet. Regnet det bara öste ner.
Hela dagen.
Matte gick neråt vägen och rensade bort bromsande delar av naturen för bättre flöde i diket. Husse gjorde detsamma nerströms bäcken. Det gjorde ingen som helst skillnad. Den nya växthuspaviljongen stod mitt i en sjö. Likaså pallkragarna som turligt nog är dubbla och placerade på lastpallar! Potatisen klarar sig. Rabatten längs staketet var en synnerligen vattenfylld avlång historia med plantor likt en risodling stickande upp ur sjön. Vid en tur med bilen söderöver för att handla på morgonen kunde det konstateras att många åkrar stod under vatten.
Vattenmätaren var tömd efter att ha svämmat över och i kvällningen hade det kommit totalt närmare sextio millimeter.
Hundarna ville inte vara ute. Regnet öste ner ända till kvällen. Då det ändå började finnas visst hopp. Då och då duggregnade det bara.
På radio rapporterades det om saneringspersonal som inte sovit på länge. Stora mängder källare var översvämmade. Vägar var översvämmade. Bilar körde fast. En person räddades förhoppningsvis, när bilen fastnat i en viadukt som översvämmades i trakten av Södertälje. Personen ringde efter hjälp. Samtalet bröts. Bilen försvann under vatten helt och hållet och det var osäkert om personen skulle klara sig efter hjärtlungräddning.
På torsdagkvällen regnade det ännu, men inte ihållande utan i skurvis. Matte gick ut med hundarna på tomten och inspekterade och fotade. Modji betade gräs rätt länge. Verkade njuta. Aili gick tillbaka in i uterummet.
Våta handdukar och våta kläder överallt i stugan. Vattnet steg ännu. I kaminen brann en brasa och trött somnade flocken innan den hunnit gå och lägga sig.
Foton kommer.