Husse och Matte har noterat en diskussion på FB, där en nybliven Lapskägare går ut på FB och ber om råd, när valpen redan efter en månad i det nya hemmet upplevs som så problematisk att ägaren måste gå ut på FB för att få råd! Varför inte fråga sin egen uppfödare om råd?! Husse och Matte förstår inte. Här ges svar om att lägga ner den lilla valpen och visa dominans, visa vem som bestämmer. Det är ju bara en liten valp! Vettiga svar ges också som att bygga upp en relation. Leka och kela och bygga förtroende.
Kloka människor påpekar att det är en fullt normal valp och ingen hund med problembeteende, som den svarsökande fått i sitt hem! Här beskrivs en 12 veckor gammal Lapskhane som morrar, visar tänder och bits. Som triggas än mer när ägaren säger ifrån när valpen gör förbjudna saker. Huvaligen! Här måste valpen sättas på plats och läggas på rygg tycker en del. Ägaren själv förstår inte att så här beter sig många valpar mot sina nya ägare, då det är så här de beter sig mot sina kullsyskon när de lämnar barndomshemmet vid 8 veckors ålder. Så här vilda kan Lapskvalpar vara!!! Fullt normala valpar med mycket motor, som förhoppningsvis skall bli härliga träningskamrater med mycket motor! Eller? Var brast det? Varför upplever denna valpköpare sin valps uppträdande så problematiskt redan efter en månad?
Matte hade en kull valpar samtidigt som grannen hade en kull Cockerknytt. Det var en mycket stor skillnad på hur valparna i Cockerlådan uppträdde och på valparna i Lapsklådan! För att inte tala om när valparna var fyra veckor då Cockermatte för sin omgivning beskrev Lapskvalparna som små vargar, som morrade och bet i allt de fick tag i. När de var sex veckor rymde Lapskvalparna över hela tomten om de fick chansen. När Cockervalparna inte ens nafsade och gick fint i rad efter sin matte när de släpptes ut på gräsmattan.
Lapsk Vallhundvalpar och Cockervalpar uppträdde helt olika vid samma ålder! Cockrarna var tama och Lapskknytten som en flock vilda djur i jämförelse. När Aili och hennes syskon var åtta veckor hade de kostat en del i plåster redan! Mattes händer var ständigt ihoplappade. Husse kommer aldrig att glömma när han gjorde missen och klev in till valparna en tidig morgon i pyamasbyxor! Ett ben i luften och två valpar fick en en fullträff i klockspelet med sina sylvassa valptänder....
Köper man en Lapsk Vallhund måste man vara medveten om denna skillnad! Men alla som tar en första valpkull och då en Lapsk kull, kanske inte själva är medvetna om denna stora skillnad, när de skall informera sina valpköpare?
Varför når inte informationen fram om vad som är en Lapsk Vallhund? Varför går man ut på FB och ber om råd angående sin tre månader gamla valp, i stället för att fråga sin egen uppfödare? Den enda som kan svara på hur valpen har varit i förhållande till sina syskon och hur den är i jämförelse med sina föräldrar i samma ålder. Förmodligen helt normal för att vara en självständig Lapsk Vallhund, som hamnat i en ny miljö och börjar upptäcka världen.
Inte att undra på att Lapskvalpar omplaceras allt oftare. Vad tror man att man köper? Man vill ha en Lapsk till utseendet men förstår inte vilken typ av hund det är man får hem. Att tro att en mjuk men tuff hund som en Lapsk, blir en bra vuxen hund om man lägger omkull den och tvingar den till underkastelse vid tre månaders ålder, är helt fel väg att gå. Bygg upp förtroende och bilda team! Bryt inte ner hunden! Knäck inte självförtroendet! Bli kompisar och var en ledare som tar ansvar och initiativ till roliga lekar tillsammans! Man måste kunna sätta sig över att en tre månader gammal hund av en självständig ras har lite åsikter. Varför göra en grej av detta? Många skapar tyvärr problemen alldeles själva. Man gör en grej av något som är helt naturligt för hunden.
Uppfödaren har ett ansvar att bistå med hjälp till att förstå rasen och valpens beteende! Uppfödaren skall finnas där för att ge råd. Sådana skall man inte behöva söka hos förståsigpåare på FB.
På tisdagen tog Matte med sig sina tre Lapska lösa ut i skogen. I en dryg timme skrotade Matte omkring och njöt med sina hundar i blåbärsriset, som fullständigt dignade av stora bär. Hundarna åt sig fram och tid tog det! Matte var i skogen på hundarnas villkor och lät dem stanna och äta så mycket de ville. Nästan. Det gällde att då och då göra en viss förflyttning framåt, även om det gällande bärtillgången hade räckt med att gå tvärs över vägen och sedan bli kvar inom synhåll av huset. Matte valde att i sakta mak förflytta sig runt i en slinga och överallt fanns det blåbär att stoppa i munnen. Násti och Modji måste då och då lockas på, för en rörelse framåt. De bara åt och åt!
Aili var med ungdomens nyfikenhet även alert på dofter som kom med den svaga vinden. Hon stod som en fågelhund och vittrade mot myren och när det brakade till på andra sidan måste Matte påminna Aili om att hon skulle hålla sig till sin flock. Hennes bror drar iväg och jagar ren olovandes ibland och nog skulle Aili kunna få för sig att jaga efter både rådjur, vildsvin och älg! Vallningsanlagen finns ju där. Samma som jakt. Djurintresse! Hittills har Matte kunnat stoppa både Modji och Aili i tid. Men nog finns viltintresset där! En förutsättning är att Matte hela tiden ser sina hundar och inte tänker på annat. Matte läser hund noga när hon har tre lösa Lapska med sig i skogen. Inom synhåll hela tiden och nära. Gott godis i fickan. Men blåbären var godare!