Matte hade ett ärende till Roslags Näsby på torsdagen och tog med hundarna. På så vis kunde de få en timslång promenad på torra småvägar bland villorna och en liten skogspromenad. Mycket uppskattat av dem alla, samt av Matte! Inget slask långt upp på byxorna.
När Husse kom från jobbet drog hela familjen snabbt iväg till Rosersberg för träning. Det var sista möjligheten att träna på de olika momenten som ingår i miljölydnadprovet som skall göras på lördag. En del av det slutliga certprovet. Det som komplicerar träningen är att stora och otympliga annordningar används i momenten. Inget man kan imitera hemma. Nu fanns allt serverat inne på det låsta område där ruinstaden tidigare låg. SBK har fortfarande tillgång till en barack här och där förvaras dessa olika "hinder". Lång tunnel med påknuten filt, liggande stege, rullande landgång och de tre borden för fjärrdirigering.
Matte började med att ta med Modji på en sväng i området. Modji fick springa lös och nosa där hon ville. I avsikt att få ner hennes arbetstemperatur. Sedan körde Matte momenten i tur och ordning med Modji och Husse fick memorera hur Matte dirigerade Modji. Därefter tog Husse över och körde Modji, som nu var ganska säker på hur momenten skulle utföras. Oavsett vad Husse gjorde. Man är olika motiverad för olika typer av träning.
Nu känner sig Matte trygg i att i Modji vet hur hon skall göra, vilket hon visade vid fjärrdirigeringen efter några försök. Där satt den! Varpå Matte ingrep och avslutade träningen. Modji gick ut perfekt på Husses sändanden! Husse berömde tydligt när Modji gick till rätt bord. Vilket är mycket viktigt för att få hunden att vara säker på att den gör rätt. Det är inte så lätt att sluta träna i tid. När det äntligen sitter vill man ju gärna hålla på en stund till. Inte alltid rätt beslut. Risken är att man fortsätter ända till dess hunden signalerar att den fått nog. Inget bra avslut.
Husses och Mattes erfarenhet är att de Lapska snabbt tröttar om man nöter på i träningen. Korta och omväxlande träningspass förefaller vara viktigare för dem än för många andra raser. De blir lättare uttråkade än exempelvis en Schäfer. Träningen får inte heller bli för stereotyp och de uppskattar utmaningar. Svårigheten är ofta att höja ribban i en för hunden lagom hastighet. Kör man på med för lätta övningar för länge tröttnar de. Höjer man ribban för snabbt och ställer för höga krav kan de också ledsna på träningen och sluta samarbeta. Samt tappa självförtroendet. Gázzi har i sin ungdom helt enkelt lämnat platsen, när träningen blivit tråkig enligt hennes åsikt. Vilket utvecklat hennes förare till att träna varierat med lagom dos utmaningar. Gázzi har lärt sin Matte en hel del som har kunnat omsättas i träningen av hennes dotter och dotterdotter. När det gäller hästar talar man ofta i annonser om en "läromästare". Gázzi har varit Mattes läromästare. En mycket speciell hund.