Söndag.
Rubriken associerar till lite av varje och även om livet skulle gå vidare efter denna sista måltid på Brollsta golfkrog, så var det de facto den sista måltiden och slutet på en epok. När den gamla jordbruksmarken förvandlades till golfbana och en golfklubb bildades för länge sedan, försågs klubbhuset med en restaurang. Den har drivts av flera olika krögare över åren och de senaste tre åren har en uppväxling skett på flera sätt. Den stora uteserveringen, delvis under tak, har blivit till ett blomsterhav och en trivsam trädgård med loungegrupp och stora och frodiga växter som i ett växthus. Krögarparet har spritt hemtrevnad omkring sig och många fler än klubbens golfare har hittat hit. Hantverkare, förbipasserande och närboende har fått en stamkrog här. Maten av typ husmanskost och stämningen på platsen har uppskattats av väldigt många och kommer alltså att saknas av väldigt många! Inte nog med att Robban och Mia - 'Ett par kök och bar' lämnar platsen! Restaurangen skall upphöra helt och hållet, då ägaren Golf Star inte vill ha några restauranger på sina anläggningar.
Den här sista dagen innan stängningen för gott var naturligtivs Aili med sina människor på plats. Hon hade fått ett löfte om att äntligen få gästa det allra heligaste! Hon skulle få komma ut i köket! Okopplad! Till en början blev hon lite brydd där hon blev stående mitt på golvet. Utan att veta riktigt om hon verkligen fick gå in i köket eller inte. Aili stod i dörröppningen rätt länge, för att känna sig säker på att det verkligen var tillåtet att gå ut i köket nu. Aili är en hund som är väldigt mån om att göra rätt. Inte göra fel. När alla människor runt omkring henne bara var positiva och lockade på henne så insåg hon att det förbjudna plötsligt blivit tillåtet!
Aili gick runt och kollade överallt och hamnade med Robban i fördisken, där hon erbjöd sig att hjälpa till. Men han var redan klar så Aili gick vidare. Hon hamnade bakom disken vid kassan och fick alla färdiga mackor och kakor precis framför nosen. Aili visste att där fanns dock en klar gräns. Man tar inte människors mat objuden. Oavsett hur lockande och inom räckhåll den än ligger. Robban öste i stället ur sin hundgodispåse och gick sedan över till att mata Aili med varmkorv. Matte tappade snart räkningen. Korv efter korv slank ner i Aili! Flockens hundar har över åren alla haft god aptit och haft tåliga magar. Matte oroade sig inte för Ailis mage och Aili tryckte i sig korv efter korv i ett lyckorus där i restaurangköket! Matte fotade och bilder kommer.
Husse och Matte njöt av sin måltid och solen sken och många kom för att ta farväl av sina favoritkrögare. Aili återvände från köket nöjd och belåten och det var dags att stänga igen. Inte bara för dagen, utan för gott. Många kramar blev det och mycket kärlek och mycket sorg. Men som tur var också "vi ses i morgon!" Matte lovades en kopp kaffe efter sin måndagspromenad med Aili på golfbanan. Inte bara restaurangen stängde. Stora banan stängde också. Nu var det fritt fram att gå med Aili på banan igen!
Måndag.
Minnenas promenad.
Matte vaknade tidigt som vanligt och när mörkret lättade låg tät dimma kvar och bäddade in omgivningen i ett magiskt ljus. Matte bestämde sig för en tidig långpromenad med Aili på golfbanan. För att kunna njuta av dimman och för att förhoppningsvis få vara helt ensam där ute på banan med Aili.
Kort efter nio greppade Matte stavarna och släppte lös Aili strax bortom klubbhuset och parkeringen. Sist Matte gjorde detta var i maj och då var även Modji med. Sista promenaden dagen innan banan öppnade. Matte var hoppfull! Modji hade svarat fint på kortisonbehandlingen och sprang iväg lös med Aili ut över gräsytorna. Matte mindes mycket väl känslan av glädje! Lättnaden över att Modji mådde bra igen.
Matte gick nu i motlutet mot söder, med Aili som inte alls fick tokfnatt och rusade runt i glädjeyra med sin mamma Modji som i våras. Låt vara att det var Aili som rusade och Modji travade mer lågmält. Nu koncentrerade sig Aili mer på dofter och harpluttar än på att ta för sig av ytorna. Matte svajade känslomässigt mellan stor sorg och fina minnen. Försökte förtränga men ville minnas. Man väljer sina tankar och Matte valde bort. Bestämde sig för "här och nu med Aili i dimman". Försökte få fart på Aili genom att leka lite med henne och visst sprang hon och busade med Matte. Men lite avvaktande och halvhjärtat. Aili läser människor och är mycket empatisk och tyckte nog bara att Matte gjorde sig till. Vilket ju var helt korrekt. Inget var ju som på den senaste promenaden här.
Matte stavade på och höll sig noga i yttervarv mot skogen och naturreservatet, för att få till en så lång promenad som möjligt. Aili var mycket följsam och höll koll på Matte. På ett visst avstånd framför Matte stannade Aili upp och höll koll på Matte baköver, så att hon inte slarvade bort sig! Frihet under ansvar! Tänker Matte när det gäller Aili. Det är Aili som skall hålla ihop med Matte. Inte Matte som skall behöva hålla reda på Aili. Från Ailis perspektiv kanske situationen är den omvända? Matte behöver inte hålla fast i ett koppel om hon bara ser till att hänga med Aili.
Matte njöt av stillheten och ensamheten med Aili lös och följsam, på den drygt timslånga stavpromenaden i god fart. Med Modji konstant i tankarna. Där på den där stenen i slänten tog Matte det sista fotot på Modji på golfbanan. På hennes sista promenad här. Då seende fram emot fler promenader, när banan stängde igen till hösten. Så blev det inte. Nu var det bara Matte och Aili som gick här. Matte kämpade med sina tankar. Så fina minnen! Men tårarna brände under ögonlocken. Aili blev stående där borta och väntade in sin Matte. I dimman dök klubbhuset och restaurangen upp på andra sidan Hundsjön.
Matte och Aili gick upp till den nu stängda restaurangen, där Robban packade ihop det sista. Han hade lovat att bjuda på en sista fika efter promenaden. Matte skämdes bort med en rejäl macka och banankaka och Aili fick äta korv vid bordet. Sedan fick Aili åter komma ut i köket och se sig om en sista gång och händelsevis fanns ännu några korvar kvar i lådan! ALLT skulle bort nu. I stället för att slänga något fick Matte ännu en kasse med sig hem. Med alla kvarblivna kakor och ytterligare några färdiggjorda matiga mackor.
Matte äter kakor och Aili äter korv och det är tur att golfbanan är stängd så att det kan bli många långa promenader där framöver! Husse får gå några extra gånger på Friskis och Svettis!
Många fina foton finns att titta på och många fina minnen finns att plocka fram från åren med en stamkrog ute i skogen för Lapskflocken med flera.
TACK Robban och Mia för att ni skämt bort oss med så mycket god mat och goda kakor och gott godis till Aili och Modji!
Klicka för större bild.
