Annandagen.
Vägen låg nyplogad utanför stugan och omgivningen var julkortsvacker ännu; dock ingen sol. Träden tyngdes mot marken av tjocka snösjok. Matte gav sig iväg med hundarna på en långpromenad i området. Komna bara bort till brevlådorna blev det ett tillfälligt stopp. Här hade tre tunna björkstammar gett upp inför trycket och de hade lagt sig över brevlådestället utan att skada någonting, märkligt nog. Stammarna var långa och nådde nästan andra sidan av vägen. De låg högt och det gick att passera under med bil om man inte hade något emot att köra mellan mängder med kvistar. En kvinna med hund dök upp från andra hållet och beslut fattades om att hon skulle fota och varna på FB. Just då kom lösningen i form av tre sågförsedda personer som raskt röjde undan väghindret!
Det visade sig att överallt längs Mattes och hundarnas timslånga promenad, hängde träd över ledningar och ut över vägar. Nertyngda av snö! Nitiskt hade elbolagets trädröjare varit inne i det egna reviret och stympat en fin björk, då några grenar eventuellt i framtiden skulle kunna komma att utgöra en fara för ledningen utanför. En enda tjock fiberkabel som man för övrigt låtit hänga mot marken i ett par år längre bort. Man har sågat överdrivet där det var lätt att gå längs vägen och man har totalt struntat i att röja där ledningar går genom täta trädbestånd längre in från vägen. Då blir det så här. Logik? Lättja.
Hundarna lekte länge i snön även denna dag och Matte njöt av att titta på dem! Deras lek tillsammans sprider glädje även på film!
Frampå sena eftermiddagen var det dags att ge sig iväg hemifrån. Flocken var bjuden på middag hos son och sonhustru på andra sidan skogen ut mot skärgården. Den snötyngda granskogen tyngdes av stora sjok med snö längs hela den smala och krokiga vägen, upplyst av en fantastisk fullmåne! På flera ställen hade träd fallit över halva vägen och det gick med näppe nöd att ta sig förbi. Men det gick! Många träd kunde man köra under, där de hängde på ledningar ut över vägen. Matte har aldrig sett något liknande under alla års boende här.
Aili och Dima fick ett eget rum i anslutning till köket; för lugn och ro vid matbordet, då katten Selma bor här. Dörren lämnades med en springa för att möjliggöra visst umgänge mellan katt och hundar. När maten var uppäten och köket övergavs till förmån för en soffa vid en öppen spis kände sig hundarna ensamma. Dima ylade och Selma blev nyfiken. Dima levde sitt första dryga halvår i Sverige i en flock med tre katter och skulle säkert uppskatta att få träffa Selma på närmare håll! Med en julgran stående fritt på golvet kändes det inte som en bra idé just då. Selma fick nöja sig med att träffa den stillsammare Aili i brasvärmen vid granen. Aili tänkte bort Selma för enkelhetens skull. Det funkade fint. Så smånignom fick Selma dock bekanta sig även med Dima, när han kopplad skulle förflytta sig till hallen för hemfärd. Dima låg så fint på ett platsliggande och Selma närmade sig alltmer. Så flög Dima upp och Matte röt fy och Selma for all världens väg.... Mer rädd för Matte än för den svarta hunden som ville leka. Där sprack det upplägget för att få Dima att kunna umgås sansat med Selma.
Färden hem genom skogen var magiskt vacker och nu hade de hängande träden närmat sig marken än mer. Det gick dock att passera med viss försiktighet och hem kom flocken utan några incidenter.
Klicka för större bild.
