Onsdag.
Sedan några dagar hade Matte gått med en diffus värk i halva ansiktet, käken. På onsdagmorgonen var den centrerad till en specifik kindtand längst bak. Att något var galet var helt klart och en långhelg var i antågande. Den egna tandläkaren är långsjukskriven enligt sms helt nyligen. Ingen hänvisning. Efter lite rundringande fick Matte högsta vinsten och slapp fara in till Stockholm och tandakuten. Folktandvården i Vallentuna hade sparat några akuttider inför helgen och den sista fick Matte! Utan att vara patient på mottagningen! Änglar finns! Tanden röntgades och inget galet syntes?! Många bilder togs och tandläkaren måste chansa när inget syntes. Den kunde vara spräckt. Det borrades och borrades länge och djupt. Bedövades mera och borrades ner till käkbenet. Resultatet blev att tanden dött självdöden och hade många små sprickor ända ner i roten. Under en krona ditsatt för ett år sedan. Trist. En provisorisk lagning gjordes och tanden måste bort. Men inte där och inte då. Ny tandläkare måste hittas efter helgen.
Ännu bedövad och utan känsel anslöt Matte till resten av flocken, väntande i bilen utanför. Färden gick västerut till kvällens träningsområde, där Matte stående bredvid bilen strippade och iklädde sig träningskläder. Man får inte vara så petig utan ta det som det kommer. Tränade denna kväll gjorde två Lapska tikar, tre Lapska hanar och en Jaktlabbe. Här finns stora ytor lämpliga för stora frisök (utan koppel) för hundarna. Många olika typer av miljöer med byggelement av olika sorter och ett stort område med byggfuttar, snyggt placerade i rader tätt intill varandra vägg i vägg, med smala gångar emellan. En del av dessa bodar finns det möjlighet att komma in i, andra kan man klättra upp på och även trycka sig in emellan. Alla ser likadana ut och för föraren kan det vara svårt att hålla reda på var man är, var man varit och var hunden som springer fritt har sökt av. Ett samarbete med hunden är viktigt, där hunden lärt sig att regelbundet ta kontakt med sin föare, för att få nya direktiv om var det skall sökas av. Här kunde man klura till det genom att gömma en person uppe på en bod och en annan nedanför och bakom samma bod. Inklämd mellan denna och den intilliggande boden, med exakt en rump- axelbredd emellan, satt Matte på en järnbalk i ca nittio minuter, med korta pauser mellan varje ekipage. Kallt och blåsigt var det att sitta där, men andra gjorde samma sak för Matte, när det var Aili som skulle söka av området. Att träna sök innebär mycket väntan! För både hundar och förare. Något som inte passar alla, men som andra har lättare att hantera. Det andra gör för mig, gör jag självklart för dem! Ett nödvändigt förhållningssätt. Alltså inget för den som ser till sig själv först och kör sitt eget race.
När det var Modjis tur att söka av området hade Matte bytt plats och halvlåg i en grushög bakom en container, in mot ett staket i utkanten av området. Matte hittades först och kund hänga med och se Modjis sök över området efter ytterligare tre gömda människor. Modji flöt fram så fint över ytorna och hoppade över utstickande järnbalkar och andra hinder med flyt och smidighet. Härligt att se! Markeringarna satt fint och snart hade hon fyndat alla försvunna.
Aili fick ett likadant sök som alla andra. Mödragymnastik! En god fysik bör man ha när man skall ha barn. Aili höll mycket god fart när hon sökte av ytorna och skallmarkerade fint vid fyndade figgar. Hon hade två figuranter gömda på marknivå, en i gruhögen bakom containern och en mellan två mycket tättstående containrar. Hon hade två figuranter gömda högt uppe, en på en byggbod och en i en fackverksmast. I den goda vinden spred sig vittringen vida omkring och Aili fick jobba en hel del för att säkerställa var figuranten uppe på boden fanns. Men kom till fin skallmarkering och figgen klättrade ner och godisbelönade.
Matte gick och gick under kvällen och bedövningen i käken försvann. Det började kännas obehagligt och onda aningar väcktes. Matte förträngde och tränade på. Vilket verkade fungera fint, för när Lapskflocken var på hemväg så småningom kändes det riktigt bra.
Tack alla för bra legor, bra figurantarete och trevligt umgänge!
Aili och Nemo, två duktiga räddningssökhundar som snart får valpar tillsammans.
Klicka för större bilder.
