Lördag.
Kraftiga och bitande kalla vindar drog över trakten och hundarna tyckte att det var "så där" att vistas ute på tomten. Husse var ute och hämtade ved i vedboden och tog med sig hundarna, som återvände snabbt och sedan satt vid ytterdörren och väntade på att bli insläppta. I stugan brann en brasa i kaminen och Matte städade lite och förberedde för besök mitt på dagen. När Matte sedan behövde lite frisk luft och gick ut, hade solen tittat fram och Modji och Aili hittade en nerfallen gren och jaktleken tog fart!
Modji och Aili var i uterummet och larmskällde, när en för dem okänd bil svängde in vid carporten. De visste inte, men Matte visste att det var de väntade besökarna, men med ny bil. När hundarna larmat och varskott Matte och Husse om att någon anlände, tyckte de att de skulle hälsa välkomna medelst ihållande skallmarkering. Det tyckte inte Matte. Inte nu och inte någonsin. Såvida inte den anländande agerar hotfullt på något sätt.
Varför hundarna togs in och stängdes in i Husses sovrum. Utan möjlighet att se ut mot framsidan och utan kontakt med besökarna i hallen. Stängda dörrar, ett hundkex som belöning för samarbetsvilja. Så snart kexen var uppätna under tystnad släpptes hundarna ut i hallen för att förena sig med flocken. Belöningen. En strategi som fungerar fint. Hälsandet blir inte fullt så översvallande och alla besökare uppskattar inte väldigt glada hundar, som inte vet till sig av förtjusning när någon hälsar på. Stugan är liten och hallen är pytteliten och trång och två glada hundar tenderar att vara i vägen i största allmänhet.
Ett efterjulbesök med efterjulfika innan julandet är slut och allt dansas ut med Knut om en vecka, stod på programmet den här lördagen. Den nya bilens finesser förklarades och samtliga vid fikabordet ställde sig aningen frågande till hur diskussionen mellan bil och förare skulle bli längs den smala och olycksdrabbade vägen ut i skogen, vid återfärden. Den tänker nämligen alldeles själv den här stora bilen. Som tyckte att hålla så extremt till höger som är nödvändigt för någorlunda säker framfart innebär en risk! Varför den tagit över ratten och styrt undan från grusranden utanför asfalten. En kant som måste nyttjas för möten mellan två breda bilar, då asfaltytan är för smal. För bilen innebar ett nitiskt hållande till höger, att föraren var på väg av vägen! Varför autopiloten - den artificiella intelligensen tog över och var osmart nog att styra mot mitten av den mycket smala, kurviga och backiga vägen...... Om nu Matte förstod moderniteterna rätt. På motorvägar funkar det utmärkt, men inte på större delen av landets vägnät kanske. Tiden lär få utvisa vem som är smartast. Bilen eller föraren.
Hundarna uppskattade en eftermiddag med stugan full med folk och inte en minut i ensamhet. De fick vara med hela tiden och klapp och kel blev det mycket. De hade på förmiddagen fått både en tur till brevlådan med Husse och en skogspromenad och slappade nu gärna framför brasan. Utanför övergick dagsljuset i skymning och besökarna begav sig vidare för en tur i trakten, för ytterligare körande på smala, krokiga vägar och upplevande känslan av att vara långt ute på landsbygden. Bara en dryg halvtimme från Stockholm.
