Onsdag.
Det skulle inte snöa på hela dagen och det STÄMDE! SOLEN visade sig inte bara glimtvis den SKEN! Från en BLÅ HIMMEL! Heureka! Det skulle dra in mer snö under kvällen dock.
Matte grep dagen och gick ut med hundarna den korta stunden mellan uppgång och nergång mitt på dagen. En skön promenad i promenadfart på en oplogad väg. Det hann bli mycket nosande för både Aili och Dima. Husse körde snöslungan under tiden och vid hemkomsten greppade Matte skyffeln och hade att göra i en timme efter nattens snöfall. Det blev lite hundlek men snön ligger trettio centimeter djup i genomsnitt över gräsmattan och Aili ville in i uterummet, för att bädda ner sig i sin gamla pilkorg. Ute var det sju minusgrader. Dima ville hålla koll på snöslungan som han tycker är mycket spännande! Husse jobbade kring infarten och Dima hängde vid staketet hela hela tiden för att inte missa något.
Kvällens träning ägde rum i den gamla sjukhuskällaren på Lidingö. En ö omgiven av vatten och där var det bara tre minusgrader. När flocken hade stannat och tankat nere i byn på vägen dit visade termometern på elva minusgrader. En dryg halvtimme bort. Kustklimat och inlandsklimat och olika växtzoner på några få mils avstånd från varandra.
Dima har nu tränat räddningssök i ett år och nu tyckte Matte att det var dags att han fick göra ett tomsök. Det vill säga ett sök där ingen figurant är utlagd. Det finns ingen att hitta. Vilket är det vanligaste när man är ute på skarpa sök. Hundarna får söka och söka i område efter område utan att fynda. Dagar i sträck ibland och de får inte tappa motivationen. För att det skall fungera måste man bjuda hundarna på en figge och ett fynd och belöning, innan man packar ihop och gör kväll. För Dimas del fanns det nu gammal vittring i de olika rummen i källaren, efter det att träningsgruppen gått runt och kollat dagsläget på platsen. Förrådsutrymmen, ett jättestort fläktrum med diverse biutrymmen och ett skyddsrum; som någon använder som upplag för allt mellan himmel och jord. Dödsbo?
Dima jobbade fint och sökte noga igenom samtliga utrymmen, utan att minska intensiteten. Möjligen blev farten aningen lägre, då han blev mer fokuserad när han inte hittade någon. Inte fel alls! När Dima visade att han kände sig nöjd, genom att söka sig till Matte, berömdes han för ett väl utfört arbete. Han togs åt sidan och en figurant gömde sig snabbt i ett förråd för att Dima skulle få avsluta sitt sök med fynd och belöning. Utifrån att det sista hunden gör på en träning bär den med sig till nästa träning, som positiv eller negativ förväntan. Dima är ung och nybörjare och Matte vill ge honom en bra grund. Han är väl lämpad för sökarbete och väldigt rolig att träna med.
Aili fick ett sök där en enda figurant var gömd på ett för Matte okänt ställe. Aili jobbade i stort sett bra, förutom skallgivande på gammal vittring helt allmänt i fläktrummet när hon kom in. Där fanns det mängder med gammal vittring, efter de figuranter som varit gömda i rummet under kvällens gång. Matte fick veta att Ailis figurant inte var gömd där. Det var tomt och Matte kunde korrigera Aili. Man jobbar under tystnad!!! När Aili så kom in i det sista rummet fick hon vittringen från figuranten direkt! Hon gick upp med nosen, följde vittringen mot en vägg, vände sig om och skallmarkerade rakt under figuranten gömd högt på ett skåp mitt på golvet. Mycket bra jobbat på en svår uppgift, där vittringen från en högt placerad figurant sprids vida omkring.
För en nykomling i gänget bestod kvällens träning uteslutande av att vara tyst, när han var uppbunden i grupp med övriga hundar. Ett absolut krav på en räddningshundutbildning. För att han skulle få rätt förutsättningar för att lyckas satt hans matte hos honom hela tiden. Alla de sex hundarna som deltog på träningen var uppbundna på rad i en korridor. En hund som inte kan koppla av och vara tyst när den är uppbunden gör av med för mycket energi på att låta och stör även omgivningen helt allmänt. Övriga hundar kan inte heller koppla av när en sitter och skäller/ylar. En träning som glöms bort av många när hunden är ung. Sitter man och fikar på träningen låter man hundar vara med bland muggar och termosar, i stället för att binda upp hundarna ett litet stycke bort. En vilopaus för alla - var och en på sitt håll. Avslutningsvis på kvällen fick ett litet sök bli belöning för att ha suttit uppbunden under tystnad med sin matte hela kvällen.
Hundar är flockdjur och tar intryck av varandra och det innebär trygghet när man är i sin flock. En träningsgrupp blir en utvidgad flock - utanför familjen/den egna flocken. Hundar har inte bara behov av att få leka med andra hundar. Att få känna flockkänslan i en träningsgrupp är en form av berikning. Man bildar flock. Framför allt för alla de hundar som lever som enda hund med en människa eller fler.