Söndag-måndag.
Dagarna är nu inte fullt så varma och både folk och fä är piggare sedan helgen. Söndagen tillbringades hemma och en hel del blev gjort utomhus. Hundarna låg inte bara och pustade i skuggan utan var rätt aktiva runt bäckfåran, där livet också rullade på med viss aktivetet. Matte såg Husse, Modji och Aili stå och stirra ner i vattnet, som nu sjunkit till botten. Det är alltså åter normalt flöde med litet vattendjup, efter att ha flödat över och långsamt dragit sig tillbaka under en vecka. Plötsligt fick Matte se en äldre snok lösgöra sig från grönskan framför fötterna och lura både Husse, Modji och Aili och raskt simma iväg uppströms. Månne samma snok som var rätt tam och som Matte höll på att trampa på i fjol när den gottade sig i morgonsolen? Väldigt lång och kraftig är den, vilket tyder på hög ålder. De ljusa fläckarna är mycket tydliga ovanför ögonen, men den är lergrå och i övrigt lite huggormslik. Alla huggormar har inte zickzackband på ryggen. En enfärgad lergrå huggorm lurade Matte för många år sedan, liggande ihoprullad vid en stolpe intill en småbåtsbrygga, seende ut exakt som ett snyggt ihoprullat rep. Som Matte just skulle lyfta upp....
På måndagmorgonen var hundarna mycket aktiva längs bäckfåran och endera var det snok eller vattensork som intresserade tänkte Matte. Som med ett tydligt "akta snoken" bad de två Lapska att dämpa jaktlusten. Rätt som det var fick Husse se Aili göra ett sorkhopp i slänten ner mot bäcken, fånga något som hon släppte och detta något hoppade ner i bäcken. Det enda Husse kunde se var att det inte var något långt och slingrande. Aili berättade sedan omgående vad hon fångat, men omedelbart släppt. Hon kom upp från bäckfåran med skummande saliv och hon såg djupt olycklig ut och hon dreglade riktigt ordentligt. Aili hade gått på en nit och försökt fånga en padda uppenbarligen! Paddans strategi med att spruta ut gift från körteln i huden fungerade och den slank undan. Huruvida sargad eller ej har Matte ingen aning om.
Matte försökte få Aili att dricka vatten men det var tji. Aili ville inget alls. Mer än att bli av med skiten som fick munnen hennes att må dåligt. I gömmorna hittade Matte en gummiblåsa som man använder för urspolande av öron ihop med vaxproppbehandling. Den har över åren använts till mycket som inte har med öron att göra. Bland annat till att vätska upp en sjuk katt för många år sedan. Katten måste få i sig vatten och vägrade dricka. Nu fyllde Matte den röda gummiblåsan med vatten gång efter gång och spolade noga igenom Ailis mun. Överallt. Innanför läpparna, i gommen, under tungan, med totalt en halvliter vatten som delvis svaldes och delvis rann ut. Aili stod helt stilla och lät Matte hållas. Hon insåg säkert att detta var bästa lösningen, när hon själv begått ett stort misstag.
Paddgiftet kan göra så att slemhinnorna svullnar och hunden mår dåligt och blir slö under några timmar, så det gäller att få bort så mycket som möjligt så snabbt som möjligt. Planen var att hundarna skulle ha lämnats hemma är Husse och Matte for till Norrtälje strax efter. Men det gick ju inte nu när Aili smakat på en padda. Matte hade en hörapparatkoll inbokad och fick åka själv, men innan hon drog iväg kunde hon konstatera att Aili mådde alldeles utmärkt en timme efter paddsmakandet. Hon hade inte svullna slemhinnor, hon var inte slö eller allmänpåverkad på annat sätt och hon hade god aptit. Trots sitt paddmisstag mådde Aili utmärkt! Vilket hon fortsatte göra resten av dagen.