Matte tog med hundarna på en skogspromenad på onsdagförmiddagen. Men inte på de vanliga stigarna, utan en bit söderut längs vägen. Där fanns mängder av rådjurspår i den kvardröjande snön och även vildsvinsgalten hade varit framme på stigen och bökat. Hundarna hade mycket att nosa på! Hela eftermiddagen tillbringades på tomten. Solen sken och hundarna spred ut sig lite här och där på favoritplatserna, medan Matte rensade tomten från hundskit, nerblåsta kottar och kvistar. Vinden tilltog allt mer och blev isande kall. Igen. Nederbörd var att vänta till kvällen men den färdades i andra banor. Det frös på även denna kväll och natt.
Skärtorsdagen. Husse och Modji skulle iväg efter lunch och Husse packade med minneshjälp av Matte. Egen utrustning och hundens utrustning. Förläggning på vandrarhem, dåligt väder med nederbörd under fredagen och kyliga dagar med mycket blåst var förutsättningarna. Hem igen på måndag kväll. Mycket att tänka på med andra ord. Om en deltagare i träningsgruppen har otillräcklig utrustning kommer det att indirekt påverka hela gruppen. Om en är blöt eller fryser blir träningen inefektiv för gruppen. Laganda och gruppkänsla är viktigt. Kommer man ut skarpt kan hela insatsen äventyras om en gruppmedlem måste bli omhändertagen av sina kamrater, på grund av dålig planering och dålig utrustning. Eftersom Husse och Modji skulle färdas ensamma i bilen, kunde Husse slänga in mycket utrustning i baksätet.
Efter att ha tagit dagens andra hundrastningsrunda med alla tre hundarna, samt ätit lunch, vinkade Husse farväl och skulle starta bilen.
Det gick inte.
Motorn gick nästan igång. Men bara nästan... Snubblande nära var det. Inget batterifel. Husse bestämde sig för att vänta och låten bilen hämta sig en stund. Modji släpptes ut ur bilen och såg lätt brydd ut. Helt förståeligt. In i bilen och ut ur bilen. Inte en meter hade den rullat däremellan. Husse provade igen. Nästan! Men bara nästan. Igen. En fika vid vedbodväggen med Matte och hjärncellerna hoppade jämfota i sina försök att komma på en lösning. Då fick Matte se en granne som tillfälligt råkade besöka sitt fritidshus neråt vägen. En bilmek! Husse ilade dit och fick goda råd, som visade sig inte vara till stor nytta. Mer funderande och Modji njöt av att ligga i solen och gona sig med sin mamma och mormor. Då dök mekargrannen upp och sade sig eventuellt ha kommit på en lösning på problemet. Startgas. Det hade Husse redan provat. Grannen provade. Wrooom, wroom! Svarade bilen och motorn gick snällt igång. Problemet stavas: choke. För mycket eller för lite, men galet blev det. Automatchoke är inte alltid en förbättring. Husse skulle ha gjort lite annorlunda med sprayen och fick en snabblektion, innan han stängde igen bakluckan om Modji och for iväg söderut, för flera heldagars träning med Modji.
Matte korsade vägen och handlade påskens ägg, värpta av synnerligen frigående och brokiga hönor. Som äntligen har fått en tupp i familjen. Han tränar på att gala, men som den ungtupp han är låter det ännu mest som ångstskrin! Det blir nog bra när han fått lite pondus.
Gázzi och Násti fäller nu kopiösa mängder med vinterpäls och Matte rev av dem stora sjok, som sattes upp i staketet till fåglarnas och ekorrarnas bobyggande. Modji har just börjat löpa och har konstigt nog inte börjat fälla. Inte så tokigt, när hon skall vara på träningsläger över en kylig helg. Med på lägret är även halvbrorsan Epic (Adja)!
