Måndag.
Nu rensas det i Lapskflocken. Ute såväl som inne. Trädgården snyggas till och tas om hand inför vintern och i stugan är det hög tid att anpassa "bagaget" till behoven. Livet förändras. Behoven blir annorlunda. Efter en tid av distansering och inget umgänge hemma annat än utomhus, tvingas många inse att umgängeskretsen krympt av olika orsaker. Att åldras innebär att ta farväl av människor runt omkring som inte finns där längre. På olika sätt. En del lever inte längre och en del orkar inte längre. Var och en har nog med sitt. Sina egna sorger och krämpor och förändrade liv. Orkar inte dela andras. Tar avstånd. För den som är ung, ett vitt begrepp, är en pandemi med social distansering inte på långa vägar samma sak, som för en som stämplats in i en riskgrupp och kallats gammal och skör - bara för att sjuttioårsdagen firats! Det har varit svårt att inte känna sig gammal när man stämplats som sådan. Rakt av på grund av ålder angiven i två siffror, Utan minsta hänsyn tagen till individuell status! Ena stunden är sjuttio "det nya femtio" och i nästa är man "uttsatt, gammal och skör och tillhörande en riskgrupp". För den som befinner sig mitt i livet är kanske ett och ett halvt år satt på paus något man tar igen. Så icke för den som närmar sig livets slut på ett äldreboende! Eller hemma med begränsade möjligheter att ta sig därifrån. Livet har krympt påtagligt mycket på kort tid. När människor som fanns runt om inte finns där längre, minskar behoven av att kunna ställa många tallrikar och glas på bordet samtidigt. Många har försvunnit för gott. Livet kommer aldrig mer bli detsamma som före pandemin. I alla fall inte för de stämplade. De som överlevt.
Husse hade lastat släpet med trädgårdsrens och Matte hade slängt på en färdiganvänd torkvinda. Så iväg for flocken innan solen hunnit börja värma bort nattens fuktiga grådis. Planeringen funkade fint och när flocken återvände hem var det åter en vårlikt ljum och solig dag. Om än med betydligt friskare vind än under gårdagen! Rätt kylslagen i byarna. Ännu fanns det märg i hundarnas märgben, som gömts undan nattetid för att hindra räv och skator att ta för sig. Modji har upptäckt att fåglarna, som nu matas med solrosfrö utanför staketet, gärna sitter i granen innanför staketet och äter. Varför fågelfrörester finns att finna för en ständigt sugen Modji. Desvärre samtidigt som eken intill släpper ollon som hundar absolut inte skall äta. Dags att kratta således.
Den där timmen som försvann in i mörker, på tok för tidigt på eftermiddagen, saknar Matte! Skymningen kom alldeles för fort! Husse hann dock ta en skogspromenad med hundarna innan det blev för mörkt. Modji och Aili är vana vid att middag är det ungefär när Matte avslutat utomhusjobbandet och går in. Inte nu längre! Absolut inte. Sedan fyratiden väntade Modji på att matskålen skulle ställas ner på golvet. Hundarna har för övrigt inga fasta mattider. Mellan fem och sju brukar det bli, beroende på årstid, utevistelse och övriga aktiviteter. I väntan på att ställa sig vid spisen och fixa käk till alla, fortsatte Matte sitt rensande i köksskåpen. De där fina coupglasen köpta på Reijmyre glasbruk, inför bildandet av egen familj, har stått oanvända mest hela tiden. De användes i slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet för serverande av zabaionkräm och lite annat. De tar mycket plats i ett mycket litet arbetskök. Nu packades de ner och får flytta till loppisen. Rensande innebär alltid väckande av minnen.