För den som tror att en Stockholmare aldrig har upplevt "riktig vinter" på hemmaplan, kan Matte berätta att det förekommer och har förekommit. Matte bodde med sina båda söner, en häst, en hund och två katter på en gård tre mil norr om Stockholm. I närheten fanns ett fritidshusområde. Kvällen före Julafton var det 34 minusgrader! När alla kom ut till sina fritidshus för att fira jul och slog på elen/värmen så small det! Det var som en bomb när det stora gemensamma "elskåpet" fick nog och upphörde att fungera. Det blev mörkt. Det blev framför allt kallt. I Mattes hyrda bostad fanns tre kakelugnar från sjuttonhundratalet som hyresvärden, Stockholms Stad inte ville renovera. Det gick alltså inte att värma upp den stora bostaden på fyra rum och kök i nedervåningen på sjuttonhundratalsherrgården. Timrad direkt på marken med iskalla golv och ständigt drag. Skinkan var precis klar när spisen upphörde att fungera.
Matte samlade sin lilla familj i köket, som var det varmaste rummet efter matlagningen och samtliga stearinljus och värmeljus gick åt för att man skulle kunna få lite värme den natten. På morgonen fixades elskåpet och det blev en Jul utan några ljus i ljusstakarna. De hade tagit slut under natten. På insidan av den otäta köksdörren låg snö. Julmusten som stod där i en back hade frusit. En speciell Julafton som Matte aldrig glömmer. Kylan bestod ända fram till efter Nyår och temperaturen låg konstant kring trettio grader. Många fick fira en jul utan el och utan vatten i trakten. Vattnet frös på väg från pumphuset på andra sidan vägen. Isoleringen räckte inte när stallbacken och vägen plogades. Säkringar klarade inte av den extra belastningen över helgen.
Tisdag.
Arton minusgrader och dimma ute och fjorton grader i sovrummet. Matte valde att hålla sig inomhus med hundarna under förmiddagen. Därefter blev det en långpromenad i området på öde vägar. Temperaturen hade då stigit till tio minusgrader och Matte njöt! Även hundarna. En vit och ren värld och helt stilla. En perfekt vinterdag. Dock ingen sol. Inte en enda hund syntes till, inte ens de båda bullhundarna som brukar rusa ut genom sin hundlucka och skälla ut alla som närmar sig på vägen utanför. Plötsligt blev det stopp. Tvärstopp. Ett mindre träd hade fallit tvärs över vägen. Någon hade valt att lämna vägen och hade pulsat förbi i den djupa snön i diket. Matte tog sig en funderare framför väghindret. Så och Aili och Dima.
Matte valde att lyssna på Dima, som aldrig testade ett jättehopp över stammen med grenar. Tillsammans med hundarna tog sig Matte under stammen och höll på att fastna i spretande grenar med jackans huva. Gående på huk med nerböjt huvud kom Matte under trädet och traskade vidare med sina hundar.
Efter en timslång promenad ville Aili komma in i uterummet och Dima ville vara kvar ute. Matte ville också vara kvar utomhus och ägnade sig åt att flytta lite snö här och där. Dima förvånades över det nästan helt försvunna vattnet i bäcken. Isen hade lagt sig och endast smala springor var ännu öppna. Dima gjorde sitt bästa för att krafsa bort isen! En film ligger på Instagram.
Nittio minuter utomhus fick ändå räcka och när skymningen föll drog sig även Matte och Dima in i stugan. Där tände Matte en brasa och genast sträckte hundarna ut sig framför braskaminen och gjorde Matte sällskap med en fikapaus.
Temperaturen sjönk raskt under kvällen.