Matte har haft en egen rehabplan för att få tillbaka gåförmågan i det knä som plötsligt sa upp sig. Har man haft artros i knän och andra leder i fyrtio år får man räkna med dylikt. Höfterna är bytta men inget av knäna och Matte försöker undvika knäbyte så länge det går enligt - oskuret är bäst. Att hålla sig i rörelse är viktigast av allt. Trots smärta. Så Matte har jobbat på med att gå och med en Naproxen till frukost har det gått att gå. Två kryckor blev en inom ett dygn. Mycket snart blev det en käpp, som så småningom bara behövdes som säkerhet och avlastning vid hundpromenader på hård asfalt. Sedan helgen går Matte nu helt utan käpp, även på hundpromenader. Knästödet behövs för stabilitet och dagligen behandlar Matte med TNS (numra tens). Häromdagen kunde Matte gå med hundarna i skogen längs stranden till den närbelägna sjön, till sin och hundarnas mycket stora glädje!
På tisdagen testade Matte vägen runt kvarteret, innebärande en lång uppförsbacke och en lång nerförsbacke. Den rundan har Matte undvikit helt länge nu, då nerförsbackar innebär en stor belastning på knäna. Någon rask promenad blev det inte och Aili och Dima hann lukta mycket och länge längs vägen. Många nya meddelanden var det sedan de sist gick här! Hundarna leker på gräsmattan dagligen, nu när kvällarna är svalare och gräset dessutom klipptes nyligen - igen. Det växer som vore det före Midsommar! Dima får en chans att springa fort och mycket! Aili leder leken och slår kullerbyttor, lika lätt som den betydligt yngre sambon! Det är helt underbart att se dem tillsammans!
Tisdag.
Husse tog tag i grensågen. En mindre pil ympad på stam, mellan växthus och höga solrosor, har av olika skäl fått växa sig för hög och trädkronan har vid kraftiga vindar varit en belastning för rotsystemet i lerjorden. Den höll på att välta för ett år sedan. Matte lyckades resa upp den med Husses hjälp, men tre grenar har sedan dött och trädet måste beskäras kraftigt för att överleva. Beskärning skall ske under JAS-månaderna och det har blivit ont om tid på grund av knäont. Husse skall byta sitt knä i nästa vecka och nu måste det helt enkelt ske. Matte hade redan sågat av alla höga grenar i kronan utom tre, i en första grov beskärning, men sedan räckte armarna inte till; ens med stegens hjälp. Husse når längre och de höga topparna måste kapas ner stegvis för att inte fläka sig. Husse sågade och Matte drog i ett rep runt stammarna, för att styra upp fallet. Mitt emellan envisades Dima med att ligga. Vinden var kraftig och byarna hårda, liksom stammarna. Matte spände repet och jagade bort Dima - som återvände. Till slut accepterade han att ligga tätt bakom Matte i stället för tätt framför.
Tre långa pilstammar med många kvistar på alla var ett fynd för en pinnälskande hund! Han rullade sig över kvistarna som för att markera äganderätten! Husse släpade bort stammarna och Dima försökte släpa tillbaka dem, men fick nöja sig med kortare grenar. Matte tog över grensågen och fortsatte beskärningen ner mot stammen. Här var det snårigt att komma åt bland de många stamresterna som skulle kapas ända ner mot ympstället, i en hamling för bra återväxt. Här var det fina snitt som gällde som avslut och själv är bästa dräng. Matte har både fällt och beskurit i hela i sitt vuxna liv och till slut var allt klart och Matte var nöjd med resultatet. Dima låg tätt intill som sällskap. Nya grova pinnar slängdes på marken. Dima tackade och tog emot!
Hårt jobb med armar och händer avlöstes sedan av den första promenaden med backar på länge. Med hundarna och utan käpp. Rehabplanen verkar ha fungerat. Förhoppningsvis. Det är svårt att inte få hybris och ösa på som förr, utan fortsatt ta en dag i taget så att inte hundarna får två kryckgående människor att ta hand om.