När Matte klev ur sängen så ville inte vänsterbenet vara med. Uppenbarligen blev gårdagens godismatande intill vänster knä x två snabba promenader lite för mycket. En kraftig snedbelastning av vänster höft satte nu sina spår dagen efter. Slitna höfter fungerar allt mer opålitligt vartefter åren går tyvärr.
Fram på dagen gick benet i alla fall att belasta och med värktablett i Matte fick hundarna sin vanliga morgonpromenad. Om än i mycket långsamt tempo. De såg sin chans och ville stanna och nosa och pinka precis överallt! Ryck i tre koppel åt vänster gjorde Mattes gång något fyllebetonad... Vingel hit och dit längs vägen. Men det var det ingen som såg. Förhoppningsvis!
Stillasittande resten av dagen.
På kvällen var det agilityträning i området. Den riviningsfärdiga "sommarstugan" börjar bli som en klubbstuga faktiskt. Vi tränar och så går vi in och fikar, äter fikabröd (hembakt) och snackar om allt mellan himmel och jord! Jätteviktigt med "den sociala biten". Till kvällens träning anlände en Matte med värkande höft och en Husse med värkande rygg. :-/ . Inte så kul, men träna gick ändå. Modji skulle som vanligt tränas i att tyst titta på. Alltså parkerade sig Matte på en bänk försedd med klicker och köttbullar. Till en början skötte sig Modji mycket bättre än vid tidigare tillfällen. Men så småningom blev det lite fel på något sätt. Modji blev så i gasen av att få köttbullar (en nyhet) att hon skällde mot Matte för att få dem. När hon tystnade klickade Matte och belönade. Men Modji är rätt smart och tycktes begripa att man inte kan få belöning för att bli tyst när man är tyst hela tiden! Däremot får man köttbulle om man först skäller massor och sedan tystnar! Allltså höjde Matte ribban och belönade inte omedelbart uppehåll i skallet. Modji måste vara tyst en längre stund innan klick och godis kom. Dessutom togs köttbullarna bort och ersattes av torrt godis. Nu gick det bättre för Modji och Matte!
Men inte för Husse! Han skulle visa Násti ett hopp över ett hinder och tog i och hoppade själv... Det var inte bra med en ond rygg! Han gick över styr och föll fram mot Násti som hann undan. Husse tumlade runt och fick ännu mer ont. Då tog halta Matte över och skulle träna Násti i hopp och dirigering. Fyra hinder stod i fyrkant. Matte ställde sig mitt i och Násti hoppade så väldigt bra och exakt efter dirigeringarna! Så skulle Násti träna långhopp och platt tunnel. Långhoppet blev knepigt när Matte i stort sett stod still. Men när Matte kastade en köttbulle över hindret hoppade Násti lågt och långt och mycket snyggt! Duktig tjej! Så var det då plattunneln. Násti sprang in. Något gick snett och tunneln började vrida sig. Násti gjorde helt om och satt snart fast som i en säck. Förankringaarna i marken släppte. Men Násti kom ut så småningom med viss assistans. Hon tycktes lika glad ändå och sprang gärna in i tunneln igen. Det gick kanonfint några gånger men så strulade det till sig igen. Gång efter gång snodde hon in sig och trodde nog till slut att momentet skulle utföras så! Hon gjorde exakt lika varje gång. In i tunneln, i sidled, tunneln ihopsnörd, helt om och helt instängd. Där lyfter Matte på allt och släpper ut den lilla räven! Så gör man om det igen! Varför markfästena släppte bara när Násti sprang in i plattunneln kunde inte redas ut. Men - Násti blev inte rädd utan gick glatt in gång efter gång. Stabil mentalitet tyckte en av de närvarande!
Gázzi fick inte vara med utan fick vara i bilen hela kvällen. Sista tabletten Rimadyl får hon i dag. Hopp över hinder belastar hårt.
◊Tillbaka