Onsdag.
Som den observante redan märkt är valpannonsen borttagen från förstasidan och från SLK-valpannonssidan.
Familjen gick upp i ottan för att vara tidigt på Ulltuna för ett ultraljud av Ailis mage. Veterinären var helt säker på att där inte fanns någon valp tyvärr. Dock syntes en utbuktning i ena livmoderhornet. "Vilket kunde ha varit ett embryo". Enligt veterinären. Som kom och gjorde en extrakoll då sköterskan var osäker.
Med tanke på att Aili och "pojkvännen" ägnade sig åt säker sex innan ägglossning ett par gånger, men sedan fick till en mer korrekt parning kan man ju räkna lite olika. Valet av dag för ultraljud gjordes av personal på Ulltuna och räknar man si så var det dag 31 och räknar man så var det dag 26. Dag 26 är i tidigaste laget.
Så kanske skramlar ett ensamt knytt i Ailis mage.... eller så gör det inte det. Men veterinären anser henne vara tom. Hoppet är ju det sista man släpper taget om.
Just nu känns allting bara väldigt ekande TOMT. Överallt och inom Matte. Som hade den mycket ledsamma uppgiften att underraäta ett flertal väntande valpköpare om sakernas tillstånd.
Att kränga knytt har många sidor. Att marknadsföra något man ännu inte vet om man här är inte lätt.
Att vara uppfödare är mångfacetterat och inte så himla enkelt alla gånger. Att köpa färdiggjorda valpar är enklare, men någon måste ju de facto ta på sig jobbet att föda upp knyttt, för att det skall finnas några att köpa för alla er andra som inte vill ägna er åt uppfödning.
Matte gjorde så gott hon kunde för att fixa några Ailiknytt, men beklagar att det inte räckte hela vägen tydligen. Klicka för större bild.
På kvällen tränade flocken som vanligt och nu fick Aili äntligen släppa loss och göra ett stort frisök i en bergtäkt bland alla stora sten- och grushögar! Tre figuranter hade gömt sig på olika ställen och Aili fyndade den första ett stycke upp på en grushög. Hon jobbade sedan vidare och fick vittring direkt från en samling plåtskåp och lite odefinierbara plåtpryttlar där bensinstanken var starkt och där en tank fanns för maskinerna. En figurant låg nerklämd mellan några plåtkanter och Aili skallmarkerade länge och ihållande i väntan på att Matte skulle pallra sig hela vägen dit. Mycket bra! Aili hann knappt svälja sista godisbiten, innan hon drog vidare på vittringen efter nästa figge, bland några stora traktordäck strax intill. Mycket kraftig och bra skallmarkering bjöd hon på även där! En härlig hund att jobba med, men även en utpräglad knähund!
Modji fick ett stort frisök även hon och den första figgen som var Matte, fick hon vittringen av redan när hon släpptes ur bilen på ca hundra meters avstånd och vinden var nästan obefintlig. Modji skällde ut Matte rejält medan Husse med stora kliv tog sig hela vägen fram. Modji jobbade sedan oombedd vidare och fyndade sin nästa figurant bakom en stor grushög mot bergväggen och skallmarkerade fin även där. Den tredje och sista figuranten låg gömd i en svacka mellan en stor grushög och vägbanken upp ur den stora "gropen" /nersänkta område mitt i bergtäkten, som var dagens sökområde. Modji och Aili är två hundar som älskar att jobba och de är ambitiösa och gör det man ber dem om. Ibland måste man skoja till det och låta dem göra saker ihop med träningen bara för glädjen i det oväntade och lite annorlunda! Bara för att få skratta och vara glada! Jo, hundar måste också få överraskningar och de måste också få skratta ihop med sin vanliga träning i sitt vanliga träningsområde! GLÄDJEN måste finnas där! Glädjen och skrattet i det oväntade.
Varför Matte avslutade kvällens träning med att be de tre träningskamraterna gå och gömma sig tillsammans bakom en grushög. Därefter togs Modji och Aili ut på ett kopplat vindstigsök, där de skulle ta vittring och signalera funnen figurant. Båda samtidigt med Mate som förare. Lite lätt förvirrat blev det först. Hm, vad förväntades av dem nu? Båda tittade på varandra och på Matte och så började de nosa runt på marken mest. Men varefter Matte rörde sig i ett slalom framåt för att bjuda hundarna en vittring, eller snarare tre, började vittringsfragment träffa de två nosarna. Aili kastade en sidoblick på sin mamma. Ingen reaktion, så Aili nosade vidare. Så kollade Modji med sin dotter och bådas nosspeglar började röra sig lätt. Något fanns i vinden. De kollade med varandra några gånger och Matte studerade hundarnas lilla konversation som var oerhört tydlig! "Du, jag tror att det är några gömda någonstans!". "Nä, det tror jag nog inte". " Men förresten - du kanske har rätt! Vänta lite! Jo nu kände jag också!". "Eller hur?! Det är inte bara några som gått här, det finns några gömda någonstans!". "Ja men då måste vi ju hitta dem!". "Absolut! Vi måste säga till Matte att vi hittat folk där borta!". "Vov, vov, vov!"
Matte lyssnade och Matte fattade budskapet! Båda hundarna släpptes lösa samtidigt och racet tog fart! Tre fyndade figgar, sittande i grupp på marken, skälldes noga ut och hundarna belönades rikligt med godis. Alla var glada! Klang och jubelföreställning! Grande finale!
Syftet med detta sök?
Ett enda: Att Modji och Aili skulle få göra något roligt! Något de uppskattar och gillar! De skulle få bli glada! Skratta! Tillsammans med sina tvåbenta träningskompisar.
Vi glömmer generellt alldeles för ofta glädjen och leken när vi tränar med våra hundar. Alla övningar vi gör måste inte vara så himla seriösa och blodigt allavarliga. Allt vi gör under träningstid måste inte ha ett syfte - annat än kul för stunden! Lite lek och uppsluppenhet då och då gör både två- och fyrbenta gott i vardagen.
Aili kopplar av vid kvällens träning med lite noshäng. Något hon ofta ägnar sig åt när någon står nära henne med en hindrande grind emellan. Aili vill vara nära!
