Nästan en decimeter ny, tung och blöt snö täckte omgivningen på tisdagmorgonen. Matte tillbringade morgonen med att få bort den tyngande snön från garagetälten och knacka ner is som hängde över hängrännorna ovanför entrén till huset. Stora och tunga sjok föll ner med brak. Tjocka isklumpar. Som inte får falla ner i huvudet på någon. Jobb som inte är snällt mot en sliten rygg, men måste göras av säkerhetsskäl. Matte avstod därefter en hundpromenad och vilade ryggen i solen vid vedbodväggen tillsammans med hundarna. Inför kvällens träning.
Som ägde rum i Vargmötet. Under tak i den stora hallen som rymmer lite av varje och där det möbleras om relativt frekvent. En gammal virkeshall med mycket högt i tak och en öppen kortsida. Nástisonen Lime var med på kvällens träning och kördes av sin lillmatte och hennes kompis. Sportlovsaktivitet-räddningshundträning med efterföljande besök på Sibylla! Svårslaget! Tjejerna figgade under kvällen och bangade vare sig för höjder eller mörker. Lime tog för sig och livet lekte! Mycket motion blev det och till slut hade han hittat sina tre figgar. Vinden var obefintlig och inga luftströmmar underlättade inne i hallen. Knepigt, men han löste "uppgiften".
Násti bekräftade att det var knepiga vittringsförhållanden! Helt annorlunda än när hon tränat här tidigare och en vind har satt vittringarna i rörelse, blåsande utifrån. Vittringsförhållandena i en sådan här stor hall är alltid svåra, men på tisdagkvällen visade sig all vittring stiga rakt upp mot det mycket högt belägna taket. Kollat med några pustar talk. Ett brutet tak med mycket högt i nock. Matte låg gömd i en container, med en liten fyrkantig öppning en bit upp på en långsida. Därifrån hörde Matte att Násti skällde både här och där och föreföll hitta folk på alla möjliga och omöjliga ställen. Det visade sig att vittringen som steg upp föll ner långt ifrån de platser där figuranterna var gömda och då endast i små vittringsfragment. Násti skällde på vittringen, men hade svårt att fastställa den exakta vittringskällan. Det var i vilket fall omöjligt att missa att det fanns några gömda människor i lokalen.... Det liksom regnade vittringsdroppar i små skurar från taket. Ibland kom ett svagt drag och förde dem vidare i sidled och ibland inte. Ibland fick Násti mängder med vittring och iblan ingen vittring alls. Násti skallmarkerade non stop för säkerhets skull..... så att Husse säkert skulle förstå att hon hade hittat någon! Nästan i alla fall. Förhållandena var lika för alla hundarna under kvällen. Oförutsägbart och svårt. Utvecklande. Násti hittade sina figgar och skallmarkerade dem intensivt och länge.
Modji fick jobba länge på vittringskällorna även hon. Till skillnad mot sin mamma jobbade Modji tyst. Hon jobbade sig in i och ut ur vittringsfältet från figgen i lådan uppe på hyllan. Ut i lokalen och in mot väggen. Upp med nosen. Ner med nosen. Hela tiden tyst. Modji visade ungefär var figuranten var gömd, men fick inte till det på slutet. Då kopplade Matte sin hund och krympte ner sökområdet. Modji sansade sig och bestämde sig, efter att ha suttit stilla och vittrat en liten stund. Hon drog med sig Matte raka vägen mot figuranten och markerade bra. En mycket svår lega i vanliga fall och extra svår på tisdagkvällen.
Ett intressant faktum är följande: Násti har en lättskallad mor och en synnerligen lättskallad far. Modjis mor är synnerligen lättskallad och hennes far skäller endast i undantagsfall. Matte har aldrig hört honom skälla och han ville inte bli skallmarkör. Modji påminner om sin far i mycket. Inklusive svansen.... ;-)
Gázzi var som vanligt fulladdad och grep sig an sin sökuppgift i full galopp! Hon flög över draget till en släpvagn i ett långt språng och sökte som vanligt på egen hand, långt ut från Matte. Hon hittade två figuranter ganska snart, men den tredje var knepig att lokalisera. Gázzi började ringa in legan och sprang till slut tätt förbi figgen, som låg någon halvmeter ovan golvet. Gázzi hoppade upp på den smala "landgång" där figgen låg på mage och travade fint förbi honom på några centimeters avstånd. Där fick hon inte någon som helst vittring! Däremot på andra sidan av den ställning där figgen låg. Vittringen steg rakt upp och föll ner några meter bort. Man tror att man vet vad som är en lätt eller en svår lega. Det gör man inte. Såsom varande en kortnosad människa.