Onsdag.
Marken var täckt av ett tunt lager tung och blöt snö och det snöade när Lapskflocken tittade ut på morgonen. Termometern visade nollgradigt väder. Matte måste sätta fart för att kunna ta god tid på sig när hon skulle köra ut till torpet närmare kusten, på mycket smala och slingriga vägar genom Roslagen.
Kommen ett stycke österut till Riala upptäckte Matte att hon gissat rätt. Här var det i stort sett barmark och en plusgrad. Regn i stället för snö och på marken var det bara vitt på plogtiltorna på de svarta plöjena. Betesmarkerna låg gröna och fina och vägbanan var moddfri. Vid torpet var det också barmark och regn då Östersjön håller kvar värmen närmare kusten. Ute var det en plusgrad och i stugan nollgradigt. Matte eldade i den lilla kaminen i väntan på rörmokaren. Hundarna tog ett varv och kollade läget i reviret, men väntade sedan vid ytterdörren för att få komma in till den lilla värme som kaminen började sprida. Regn och mycket kraftiga vindar avstod de uppenbarligen gärna!
Rörmokaren kom och instruerade hur den dränkbara pumpen skall hanteras höst och vår när vattnet stängs av och sätts på. Den gamla pumpen som stod i ett litet pumphus hade tagit slut, bussigt nog först till hösten! Under tiden övergick regnandet till snöande även här. Temperaturen sjönk. Matte dröjde sig kvar med hundarna, som nu tyckte att det var betydligt roligare att vistas ute! Elden fick brinna ut och nu var det sex plusgrader i stugan. Vilket kändes varmt och skönt i jämförelse med kylan från vinden ute, i kombination med nollgradigt och blötsnö. Hundarna hittade ännu några blåbär och Modji var den som envisast letade bär. Matte och Násti skrotade runt på tomten och plockade i ordning lite här och lite där som inte gjorts i helgen. Vinterförberedde och fick under tak. Aili var överallt på en gång och höll noga koll på varenda vittring som kom farande utifrån hygget och havet i de kraftiga vindbyarna, som fick de skyhöga och smala tallarna att vaja likt jättelika grässtrån, där de stod tätt tillsammans uppåt berget.
Mattes vantar blev så småningom blöta och så värst mycket mer fanns inte att göra ute i det tilltagande snöfallet. Det kändes lagom att vända åter hem, innan vägarna blev alltför moddiga och den slingriga vägen i skogen frös på. Då tyckte Modji och Aili att det var hög tid att börja leka! Det blev en hel del spring innan de gjorde Matte och Násti sällskap nere vid grinden.
Den sista biten hem var rätt moddig och hemma var marken vit. Blötsnöandet fortsatte och då alla i träningsgruppen inte hunnit få på vinterdäck och hade långt att åka ställdes kvällens tränings in. Det är inte vettigt att ge sig ut på vägarna med sommardäck och snömodd för en hundträning. Hur kul det än är att träffas för att träna hund.