Tisdagen förflöt i lugn och ro. Om nu någon tror att det faktum att Aili och Äijä, som redan parat sig två gånger och nu hålls åtskilda skulle visa oro och rastlöshet, så gör de inte det. Alla tre hundarna får vara nära varandra på olika vis, ute och inne, men med ett kompostgaller emellan och sällskap av Husse och Matte. Därmed inte sagt att intresset mellan Aili och Äijä falnat! Icke då! Men de respekterar sakernas tillstånd och går i viloläge. Skillnad hade det varit om de inte kunde se varandra och hålla kontakten. Hela tiden fick de alternera mellan vistelse ute och uterummet inkluderat huset. Hela tiden med möjlighet att umgås om de så ville, men med kompostgaller/grind emellan. Lugna och coola hundar rakt igenom.
På förmiddagen tog Matte med sig Äijä för att hämta ett par terminalglasögon som var klara. Modji och Aili fick vänta hemma. Återseendet var varmt naturligtvis! Men det är trygga hundar som har lätt att koppla av alla tre.
Att få ha pappan till Ailis valpar hemma och att kunna umgås med honom i vardagen är guld värt! Samma sak var det med Ailis egen pappa som bodde med familjen under en vecka, när Aili och hennes syskon tillverkades. Man lär känna individen bakom alla namn och uppgifter som finns registrerade. Man får mer kunskap om vilka individer de planerade valparna kan bli. Något som är tydligt är att Aili och Äijä har syskontycke, i det att de båda är sociala och kommunikativa. Även Äijä petar gärna med tassen när han vill något och när klockan är halv fem berättar Äijä det! Även om maten inte alls alltid brukar stå på golvet just då! Både Aili och Äijä är mjuka och goa kelhundar och båda är de förtjusta i att jobba, med testade goda anlag för vallning. Fårvallning är vad de provat på med gott resultat. De gillar båda även andra former av hundjobb. Att Äijä importerats från Finland som knytt av sin i framtiden blickande matte är ett stort plus! Han tillför lite variation i stamtavlan! Ack så viktigt för att kunna bedriva en sund avel i framtiden. Framtida uppfödare måste få hjälp av dem som planerar kullar nu, för en hållbar utveckling. Det är ett stort ansvar det där med att tillverka knytt. Man måste tänka så långsiktigt för att bevara rasen som den arbetande hundras den är. Måtte inte även Lapsk höra till de raser som urvattnas och blir ännu en ras lämplig som renodlad sällskapshund, i samma takt som det blir allt svårare att hitta bra hundar som duger till tuffa "hundjobb". Även i framtiden behövs hundar i renskötseln och hundar som söker försvunna människor ovan och under vatten.