Onsdag.
Ishalka rådde nu på vägarna i området. Tillkörd och töad snö hade frusit och tidigare sand/grus på vägen hade körts bort. Husse tog sig fram i dikeskanten bort till brevlådorna för att hämta tidningen med hundarna, men avrådde från längre promenader. På tomten hade däremot den blöta snö som fallit gort underlaget säkrare för hundarna, som kunde leka loss ordentligt med mycket spring, några gånger under dagens lopp.
I kvällningen for flocken till Lidingö för att träna i den gamla sjukhuskällaren. Alla hundar bands upp som vanligt i den långa korridoren. Dima har från allra första början gjort som flocken har gjort. Han har utan problem funnit sig i att vara uppbunden som en i gänget och han har varit knäpp tyst under väntan på sin tur. Hundarna lämnas ensamma medan en i taget får vara iväg och köra sitt sök. Dimas närmaste grannar brukar vara Aili och Lapska Kirou, som har många drag gemensamma med Dima! Båda är svarta och med liknande skallar. Storleken är densamma. Tränade denna kväll gjorde den Lapska tiken Aili, samt hennes morbror Lime och son Sumo, tillsammans med Lapska Kirou, Dima som är en Eastern European Village Dog och Jaktlabbetjejen Vinja. Fem hundar som alla gillar att träna räddningssök. Något de är bra på och som de ägnat sig åt sedan barnsben.
Nykomlingen Dima har nu varit en del av flocken och av träningsgänget i en månad och han fick komma i träning redan tre dagar efter sin ankomst till sin nya flock. Han fyllde ett år den första oktober och är den som har varit äldst när han påbörjat sin träning i räddningssök. Han hade redan provat på att leta efter sin förra matte i skogen och han var duktig på att hitta saker som hans förra matte hade gömt. Dima visste att han kunde använda sin nos för att hitta både människor och föremål och hans förra matte var imponerad av hans säkerhet och vilja att samarbeta. Dock fanns inte möjligheterna att aktivera Dima så mycket som han önskade och därför är det Matte som nu gör sitt bästa för att Dima skall må bra och få använda sin nos till något han uppskattar att få hålla på med.
När det blev Dimas tur att få söka var Matte väl förberedd och hade en plan för Dima. Matte var nyfiken på att få veta lite mer om hur Dima söker och vad Matte skall fokusera på i hans utbildning. En statuskoll ville Matte ha, för att ta Dima tillvara så bra som det bara går. Nu skall inte Dima bli en certad räddningshund tillsammans med Matte, vilket inte hindrar att Matte vill ta hans utbildning och träning på samma allvar som med Aili och hennes mor Modji, mormor Násti och mormors mor Gázzi. Matte vill försöka plocka fram vad som finns hos Dima och göra honom till en duktig sökhund. Dimas sök följde Mattes plan rakt igenom. I det minsta rummet i källarutrymmet fick en person gömma sig i ett fläktutrymme med mycket oväsen. En helt öppen figurant sittande på stol vid väggen. Dima sattes i arbete med ordentliga startrutiner innan och släpptes lös i ett frisök. Dima sökte av rummet mellan de stor fläktarna och upptäckte figuranten som han genast tog kontakt med och godisbelönades. En mycket bra början!
Därefter fick Dima söka av skyddsrummet, som är uppdelat i flera mindre avdelningar. Noggranna startrutiner och sedan frisök. Där hittade Dima Husse liggande i ett badkar! Det gick snabbt och effektivt. Ett bra sökarbete. Dima fick sedan söka igenom ett större utrymme, där han fick en vittring och stack iväg fint och självständigt när han släpptes lös. Snabbt hörde Matte att den funna figuranten pratade med Dima och belönade honom, varför Matte anslöt. Avslutningsvis skulle Dima söka av det stora fläktrummet med flera mindre rum och utrymmen längst bort. En jättestor, långsträckt lokal med många väldigt stora och väldigt högljudda fläktar att passera på nära håll. Det var inga problem för Dima som jobbade med nosen från det han kom in och sattes att vittra in lokalen bredvid Matte. Dima hade nu lärt sig sina startrutiner och var inte längre svår att få att sitta still och vittra in sökområdet. Dima fick vittring och drog iväg långt framför Matte. En inbjuddande figurant satt på golvet runt ett hörn och belönade Dima både med skinkpastej ur tub och socialt. Dima trivdes!
Avslutningsvis fick Dima mingla med gruppen och att han trivdes bland alla människor var tydligt. Matte passade på och bad om hjälp med hanteringsträning och Dimas tänder kollades och han lyftes och han bars runt. Dima fick all uppmärksamhet och han gillade detta! Duktig Dima! Matte kunde inte vara mer nöjd med sin nya hund.
Aili glöms inte bort på något vis. Hon fick ett stort sök i alla rum och hon fick en svår uppgift när en av figuranterna var gömd bakom en vägg, där vittringen från figuranten kom ut ur ett hål i väggen, ett gott stycke upp från golvet. Andra hundar hade tidigare under kvällen fått samma uppgift. Av erfarenhet lägger hundarna gärna en vittring till en dörr, om någon sådan finns nära vittringskällan. Så även Aili. Matte öppnade dörren och visade att det utrymmet var tomt. Matte ställde sig för dörren och hjälpte Aili på traven genom att titta mot väggen med hålet. Aili kom så småningom till en skallmarkering och Matte styrde upp och visade var hålet var beläget och där stacks tuben ut av figuranten för belöning.
Man får inte glömma att utöver träning skall det även vara utbildning! Hundarna skall ju hela tiden förbättra sina kunskaper och ribban skall höjas! De skall få lära sig nya saker och alltid finns det något att slipa på. Träningen måste vara varierad för att hundarna skall uppskatta den. Inte minst för Lapska Vallhundar, som lätt blir uttråkade av stereotyp träning. Dima verkar i hög grad fungera som en Lapsk Vallhund. En ras sprungen ur en hundtyp som den Dima tillhör. Dima känns väldigt lik Aili! Två syskon. Har man en arbetsglad och självständig Lapsk Vallhund, så är det inte mycket annorlunda i jämförelse med att ha en hund som Dima. En hund av urhundtyp från östra Europa. I den annons som presenterade Dima, ansåg den som träffat honom inför omplaceringen att han sökte ett "mycket hunderfaret hem". Lapsk Vallhund är inte heller en hundras för alla.