Lördag.
Husse lämnade flocken direkt efter frukosten för uträttande av egna ärenden under förmiddagen. Matte ägnade sig åt lite julpyntante och förberedelser för ett inledande julfirande/en syskonträff på sena eftermiddagen. Det tar onekligen tid och är rätt komplicerat att åstadkomma något när högerhanden är upptagen av en käpp för avslastning. Men det är bara att gilla läget och kämpa på. Mycket gående fram och tillbaka blev det och hundarna valde att ligga i uterummet större delen av dagen. Modji är inte helt tillfreds med Matte när hon käppar sig runt i stugan. Hon vill ha koll och det har hon inte när Matte går konstigt. Månne anar Modji fallrisk? Eller är det bara oro i luften när Matte "irrar runt" och måste gå två gånger i sstället för en, när bordet skall dukas? Kanske känner hon att hon riskerar att bli snubblad på? Äldre hundar brukar helt allmänt vilja befinna sig "mitt i" när de känner oro i luften. De är medvetna om avtagande kapacitet vad gäller syn och hörsel och vill inte "hamna utanför eller bli överraskade". Husse och Matte kan inte märka att Modji skulle vare sig se eller höra sämre, men själv märker hon ju minsta förändring.
Stugan är liten och hallen är trång. Modji valde att placera sig mitt i stugan mellan ytterdörren, köket och vardagsrummet, vilket innebar att hon hade full koll över Matte. Men för Matte blev det trängre än vanligt när ine bara två fötter, utan även käppen måste få fritt utrymme vid passerandet av Modji. Ett utrymme som egentligen inte fanns. Varför Modji reste sig och försökte bedöma Mattes rörelseriktning. Till slut fungerade det inte att ha det så. För både Modjis skull och sin egen bad Matte Modji att lägga sig i vardagsrummet på ryamattan, där hon annars ligger mer än gärna. Men nu bad Matte Modji att ligga kvar där. Oavsett om Matte för en minut försvann utom synhåll till sovrummet eller in i köket. Nu kunde Modji koppla av bättre. Hon låg på mattan på lydnad till en början, men fann sig i situationen och gick in i viloläge.
Ibland måste vi ta över för att hjälpa våra hundar att koppla av. Att få ett "kommando" underlättar för hunden att komma till ro ibland. Som förare tar man över och hunden behöver inte fundera så mycket på sakernas tillstånd. "Gå och lägg dig, lita på mig, jag tar ansvar, jag lämnar dig inte, allt är som det skall vara". Samma sak gäller när man är ute och promenerar. Skulle hunden reagera med osäkerhet i någon situation kan man hjälpa den genom att be den gå fot och fokusera på sin föreare, i stället för det som kan verka skrämmande. Man blir en ledare och tar över ansvaret.
Mörkret föll, flocken var samlad och gästerna anlände. Ute snöade det och ljusen brann i stugan. Brasan värmde och julstämningen låg som ett varmt täcke över den lilla stugan i skogen!
Fjolårets julkort, men det ser likadant ut i år. Klicka för större bild.
