Matte och hundarna tog en långpromenad i området på fredagen. Med spikskor och hyfsat väglag gick det att hålla god fart. Plogvallarna är gigantiska och det är nu mycket uppenbart vilka hus som står öde över vintern. De har en närmast ointaglig barriär av kompakt packad snö, som även en förhärdad inbrottstjuv torde ställa sig tveksam inför att ge sig i kast med. Rådjuren har därmed också ytterligare ett problem. De har svårt att lämna vägbanan när bilar dyker upp. Grannen som brukar lägga ut pellets åt dem har fortsatt med detta vad det verkar. Uppe vid huset stod några rådjur och iakttog hundarna och Matte. Här är nu så ofattbart vackert med all snö som tynger trädens grenar. Snön är ren och fin. Vägarna vita och osandade. Hela världen här ute i skogen är ett enda stort VITT. Rena ljusterapin! Årets kortaste dag. Snöbyarna avlöste varandra. Stora flingor byggde på ett redan rekordtjockt snötäcke.
Hundarna var snötäckta vid hemkomsten och Matte måste klä av sig ute och skaka snön av kläderna. Älgbenet har nu delats i två bitar, en knota har lossnat och hundarna ville inte komma in. Inte luktar det gott, men det är inte heller Matte som skall gnaga på benet. Hundarna är nöjda och förefaller inte må dåligt av att tugga på detta vällagrade jätteben. Nästa fredag skall de få komma tillbaka till fyndplatsen för att fortsätta jobba. Nu bör isen vara aningen ofarligare att beträda. Anhöriga har vädjat om ytterligare hundhjälp och Matte och hundarna har möjlighet att, tillsammans med ytterligare en hundförare, göra ett nytt försök att hitta den försvunne mannen.
En nyvunnen insikt är hur många människor som försvinner från sina hem. Avsiktligt eller oavsiktligt. Många hittas drunknade. En del hittas aldrig. Många är de hem som i jul svävar i ovisshet om vad som hänt en saknad anhörig. Ovissheten är värst.
På lördagen skall Matte träffa sina syskon. Tag vara på varandra. Hör av er till varandra.
Var rädda om er och om andra!