"Tio minuter - högst en kvart." Det var vad kundtjänst/bredbandsupport på Tele 2 ansåg att det skulle ta, med assistans, att uppgradera hastigheten på familjens bredband. Tjohejsan! Hela måndagkvällen, från det att Husse fått i sig lite mat 17.00, gick åt till att få datorn att vilja ta kontakt med yttervärlden. Till en början ett mycket lååååångt samtal med en allt mer uppgiven supportkille, som endast kunde få allt att funka genom att ha en kabel kopplad till den trådlösa rautern. Sedan gav han upp då han inte visste modellen på routern.... Därefter fick Husse jobba vidare alldeles själv med hjälp av någon sifferkombination. Till slut lyckades han! Duktig Husse! Ingen sladd att snubbla på.
Luciamorgon. Matte gjorde som vanligt. Dukade en bricka med ostmacka, lussekatt och pepparkaka. Tände många ljus i stora rummet och slog sig ner framför TV:n för att se luciatåget i Göteborgs domkyrka. I kaminen brann en brasa. Inte så tokigt. Vacker musik strömmade ur apparaten och Gázzi gjorde Matte sällskap, liggande på Mormors gamla ryamatta framför brasan. Efter lite kaffe hade Mattes strupe klarnat och när kören sjöng "Gläns över sjö och strand" stämde Matte i. Då dök en orolig Násti upp och undrade oroligt om Matte mådde bra.... Av hänsyn till hundarna sjöng Matte knappt hörbart skall tilläggas. Nu hade nog Násti fog för sin oro dessvärre, då Matte aldrig brukar sjunga och hör till dem som redan på lågstadiet ombads vara tyst när klassen sjöng "för att inte förstöra för de andra". Sådan var undervisningen för drygt femtio år sedan. För att inte oroa hundarna ytterligare tystnade Matte, som har god självinsikt och själv hör hur j-t det låter. Ack, hur härligt det vore att kunna sjunga i kör! Men Matte är förhoppningsvis bra på annat.
Efter falsksången tog Matte med sig hundarna och for ner till civilisationen för lite hårdhänt behandling hos sjukgymnasten. Ont men bra. På hemvägen gjordes ett stopp hos G. för lite hundlek och Luciafika. Modji och Alaska fick springfnatt och Modji fintade den Vita Herdehunden och slank undan. Även Gázzi var leksugen! Násti letade nog mest hönsskit på gräsmattan. När Matte svänger upp mot huset där G. och hennes familj bor skriker hundarna. Här trivs de gott! Så ock Matte.
På tisdagkvällen var det träning. Plats för träningen var denna kväll källaren och kulvertarna under Näsbydalskolan i Täby. Rumstemperatur och torrt en kväll då vinden kastade ösregnet på tvärs. Men dammigt! Underlaget i kulverten är finkornig sand och råberget skymtar här och där. I källarrummen är det däremot dammfritt och där finns möjlighet till träning i ett stort fläktrum med slamrande fläktar, småutrymmen med klädskåp och toaletter samt duschar. Även ett förråd. På kvällens träning deltog även Nástisönerna Epic och Lime, 6½ månad gamla.
Småpojkarna fick först, var och en, bekanta sig med området springande lösa och givna möjligheten att sjävständigt utforska det helt obekanta området. Ingen av dem fegade ur och höll sig nära sin förare. Båda gav sig iväg på egen tass och tog för sig av möjligheterna till klättring lite här och där. Husse och Matte fick återigen se två småkillar gå i sin familjs fotspår, genom att vara självständiga, orädda och nyfikna. De betedde sig som Násti och Modji gjorde vid samma ålder. Gázzi var vid den åldern inte i Mattes ägo, men uppträdde likadant när hon för första gången släpptes i liknande miljö vid nio månaders ålder, då hon och Matte började sitt gemensamma liv.
När Husse skulle söka med Násti delade han ut tre dosor med belöningsgodis och förväntade sig tre figuranter i området. Det fick han inte. Träningskompisarna gjorde en "fuling" och Matte smet ut bakvägen och försvann upp i entréhallen. Alltså kan Matte inte ge en ögonvittnesskildring av Nástis sök. Men Matte hörde att Násti upptäckt Mattes flyktväg och skällde vid den dörr i våningen under där Matte smitit ut. Husse öppnade dörren och kollade det närmaste utrymmet utanför. Mer ingick inte i sökområdet. Duktig Násti som inte lät sig luras! I övrigt gjorde Násti ett bra sök och redde ut var figgarna var gömda på lite klurigt sätt.
Matte ville testa Modji på en svår uppgift och fick OK från Husse. Som dock är den som går kurs med Modji. En figurant placerades på en stol i ett hörn i det mörklagda fläktrummet. Strax utanför dörren placerades en andra figurant i en fördjupning under golvet, täckt med ett järnlock. Upp ur hålet kommer två kabelrör, varför det blir mycket små öppningar längs kanten av locket, vilket underlättar lite för vittringen att komma ut. I övrigt var inga figuranter utlagda och Modji skulle söka tomt, med styrning, i kulverten. Modji släpptes iväg på sök och Matte dirigerade in Modji i olika utrymmen in under golvet = taket i kulverten. Även en självständig hund måste kunna styras i arbetet! Utan att lägga av att jobba! Området måste avsökas ordentligt och föraren avgör hur redskapet hunden skall användas i det enskilda området. Inomhus med många prång måste hunden kunna förmås att krypa in ensam och söka av grundligt. Utrymmet kan vara för trångt för en människa och här måste alltså hunden jobba självständigt men med styrning.
Dörren in till källarrummen var stängd och när Modji sökt av kulverten visade hon att hon ville ha dörren öppnad. Modji styrdes även här in i omklädningsrum och förråd. Så fick Modji vittringen av sina figgar och bromsade upp utanför den öppna dörren till fläktrummet. Modji nosade i närheten av luckan i golvet men tog sedan vittringen av figgen inne i fläktrummet och skallmarkerade Husse, som satt där på en stol i mörkret, bredvid en bullrande fläkt.
Direkt därefter jobbade Modji vidare och tillbaka till området kring luckan. Vittringen steg upp längs väggen, följde taket och föll ner längst bort i rummet. Där arbetade Modji intensivt och klättrade så högt hon kunde komma, på staplade bord och stolar. Hon hittade ingen människa och gick ner och letade grundligare på golvnivå. Hittade ingen och gick ut och rensade näsan en stund. Strax återvände hon, jobbade vidare och gav sig inte. Hon visste att där fanns en gömd människa och hon visste ungefär var. Inte var det lätt! Det var ju inte heller meningen. Så till slut fäste Modji och insåg att vittringen kom från underjorden. Hon gav till ett skall rakt ner mot luckkanten och både Husse och Matte ropade unisont till figgen: "Belöna!" I det här läget är det oerhört viktigt att figuranten ger hunden bevis för att den har gjort rätt, omedelbart när hunden markerar! Man skall inte vänta på en taktfast markering innan man belönar i det här läget. Det kan få hunden osäker. Nu gick Modji igång och skallmarkerade intensivt och övertygande. Hon var ju helt säker på att det fanns en gubbe under locket som hon stod på och hon visste att hon gjorde rätt. En rullhund måste bekräftas av föraren, direkt när den klipper rullen i denna situation.
Gázzi fick värma upp genom att springa lite i trapporna innan sitt sök. Hon fick sedan fyra figuranter utplacerade med jämna mellanrum i kulverten. Gázzi lyckades hitta en möjlighet att klättra runt i en massa bråte, trots att figgen låg på marken längs en vägg. Bakom några skivor lutade mot väggen. Gázzi brakade runt, kröp och krälade och nådde in i legan bakvägen! Snygg skallmarkering och en lycklig gammal gumma jobbade vidare i bra arbetstempo och hittade alla sina figgar utan problem. Hon fick springa, skälla och klättra! Det som hon älskar mest av allt i livet! Nu är det mindre än en månad kvar till fjortonårsdagen.
Småpojkarna fick avsluta en sen men mycket givande kväll med att få busa runt på sin nya äventyrslekplats. Två glada gossar som bara såg möjligheter i den bråtiga och bullriga miljön! Hej vad det gick! Deras huvudsakliga träning denna kväll bestod i passivitetsträning. Att ligga uppbunden i närheten av andra hundar, på en helt ny plats, är inte så lätt när husse eller matte gär därifrån. I början lät det lite, vilket inte alls var förvånande, men snart hade de funnit sig i situationen och från de två unga hundarna hördes inte ett pip resten av kvällen. Åtta hundar var uppbundna i närheten av varandra. Intill trappen och och i olika intilliggande utrymmen. Knäpp tyst var det! Duktiga vovvar! En av dem var en löptik och vuxna hanar ingick i sällskapet. Att göra av med energi på att sitta och gaffla i väntan på att få jobba fungerar inte. Hunden blir trött, för att inte tala om omgivningen.....