Onsdagen bjöd på fortsatt fint vårväder! Sol och femton grader med lite frisk vind. Matte tog med hundarna på en timslång promenad i skogen vid sjön och på vägarna. Tempot blev varierande, beroende på underlaget och hur många nya luktfläckar som hundarna gärna ville kolla efter långhelgen. För Násti är detta luktande mycket viktigt numera. Hon går in för att noga analysera varenda liten doftpartikel. Mental stimulans i kombination med små vilopauser mellan sträckorna, där hon går i trav precis som förr. Násti lunkar inte omkring, hon travar som de andra på promenaderna. För dagen var det Aili som fick bära klövjeväskorna, med totalt ett kilos packning. Modji och hon får turas om. Vilket gav Matte en idé inför kvällens träning.
Träningsgruppen var tillbaka i Stadshuskällaren på Lidingö, där renoveringar påbörjats. Sex Lapska och en Springer tränade räddningssök denna kväll, i källarutrymmen bestående av långa korridorer med diverse förråd, olika utrymmen och ett stort och bullrande fläktrum.
Násti fick inleda kvällens träning med ett kopplat sök, där hon utan problem hittade de gömda figuranterna. Hon släpps inte längre på frisök då hon springer fortare än hon kan och lätt kan halka och gå omkull när golven är hala. Hon springer även iväg på stora sök i hög fart och tappar kontakten med föraren. Med sämre hörsel fungerar det inte så bra. Nástis säkerhet går först, men hon måste få ha kul även som pensionär!
Nu hade Matte tänkt till sedan dagens promenad och överraskade Aili. Man vill ju att hundarna skall fungera i arbete trots störningar och oförutsedda händelser. Aili drabbades av både och, när Matte utöver "sökskynket"/tjänstetecknet klädde på Aili klövjeväskorna. Aili sattes i arbete i frisök genom en mycket lång korridor. Innanför en dörr på glänt i början fanns den första figuranten. Matte hade bett om två figgar och inte för klurigt placerade, när Aili var belastad med nyheten att söka med tyngd på ryggen. En både mental och rent fysisk belastning således.
Aili visste vad hon skulle göra, men var synnerligen brydd! I stället för att rusa iväg som hon brukar, gick hon sakta och försiktigt iväg med korta steg bortåt korridoren. Hon fick vittringen från figgen, frågade Matte hur hon skulle göra, fick inget svar och måste lösa uppgiften på egen tass. Aili insåg att det var bara att jobba vidare på vittringen, hon vände om mot dörrspringan och försökte putta upp dörren. Där fick hon lite hjälp då väskorna tog emot. Väl inne skallmarkerade hon figgen som satt i ett hörn och fick bekräftat att hon gjorde rätt med godisbelöning.
Aili jobbade vidare i korridoren och in i nästa utrymme. Ytterligare en störning/belastning drabbade Aili som skötte sig jättefint och gradvis ökade tempot. Efterföljande träningsgrupp kunde inte hålla sig för skratt, när Ailis tempo till en början knappt kunde kallas styrfart. Aili var inte på långa vägar sig själv och det såg rörande ut när hon så tydligt visade sin osäkerhet. Men Matte stöttade och berömde och Aili skötte sig superfint och gjorde sitt jobb. Till slut var hon uppe i trav som vanligt och den sista figgen fann hon på slutet och skallmarkerade precis som hon brukar, när hon jobbar utan klövjeväskor i söket och utan skrattande åskådare. Aili gjorde jobbet, oavsett störningar och belastningar. Det var just det Matte var ute efter att få veta. Nöjd Matte! Mycket nöjd Husse.
Modji utsattes för samma test av Matte. Hon har betydligt större vana vid klövjeväskorna helt allmänt och därför blev det inte samma belastning för henne att söka med dem. En orsak till att Matte bad att få de två figuranterna placerade med högre svårighetesgrad. Modji gick ut på söket med större säkerhet. Hon fick vittring direkt vid dörren in i korridoren och lokalserade snart en figurant på kabelstegarna uppe i taket! Vittringen spred sig i hela korridoren och in i intilliggande rum, men snart hade Modji lokaliserat vittringskällan och skällde upp mot taket. Hon jobbade sedan vidare i trav, avstod från högre farter med väskorna på ryggen. Modji jobbade fint och noga igenom alla utrymmen vartefter och vid fläktrummet stoppade hon upp. Här hade hon vittring från någon som var gömd. Ut och in i fläktrummet jobbade Modji och spikade snart nästa figge. Även den uppkrupen på kabelstegen, under taket i korridoren utanför fläktrummet. Inte lätt!
Man måste våga prova nya saker på träningen. Man måste våga göra något tokigt. Det kan ju inte bli mer än fel och då får man väl rätta till vartefter. Köra lite debriefing med hunden och göra om och göra rätt. Så länge man inte lämnar ut hunden och är dum mot den. Ett sätt att töja gränserna, höja ribban och ta reda på vem hunden är.
Nástibarnbarnet Stella visade framfötterna på kvällens träning! En hund helt i Husses och Mattes smak! Hon påminner mycket om sin mormors mor Gázzi.
Kvällens träning avslutades med planeringar för framtiden. Tack för i kväll allihop!