Fredag.
Det hade inte snöat mer under natten, så Matte kunde ta med hundarna på en promenad i området. Temperaturen låg på två plusgrader och den tillkörda snön på vägen var glashal, varför kraftiga broddar krävdes för gåendet. Därför blev promenaden inte särskilt lång. Men det blev dock en promenad. Att vägen var glashal märkte alla utom skolbusschaffisen, som hade lika bråttom som vanligt. Barmark eller halka - samma fart. Han fick sällskap på vägen framför Lapskflockens revir av en ung råbock. Men den hann han nog inte se.... Dikena är knökfulla med snö och plogvallarna begränsar. Råbocken skyndade undan i den av Husse upplogade granninfarten.
Matte och hundarna tog ett varv runt några vinterbommade grannhus och såg att allt såg bra ut där. Inga fallna träd, inga inbrott. Dessutom lämnades en mängd fotspår i snön, så husen såg inte lika övergivna ut efter tilltittandet!
Hundarna fick sedan tillbringa lite tid på tomten medan Matte såg till sina buskar och tog bort tyngande snö lite här och där. Fåglarna fick mer mat och någon snöhög flyttades undan. Det låga trästaketet runt tomten höjdes med kycklingnät när Lapskflocken flyttade in. Diskret, men stoppande. Inga hundar ut och inga rådjur in! Längs en sträcka hade snön nu tyngt ner nätet så att det släppt och tomten var åtkomlig för rådjuren. Hundarna är inte särskilt rymningsbenägna så en tillfällig höjdsänkning uppmärksammar de inte som en chans att lämna reviret.
Temperaturen började sjunka under nollan och en iskall vind fick hundarna att vilja gå in i uterummet för skydd. Så de fick som de ville och Matte fick av sig vantarna och började med iskalla fingrar laga staketet med ståltråd. Minnandes alla stängsellagningar vintertid som hästägare! Där fingrarnas relativa värme fick tina upp frusna knutar och där fastfrusen blötsnö tynde ner och bröt strömmen så ingen häst fanns i hagen när den skulle nattas. Här var Gázzi en enorm tillgång när hästen skulle hittas i mörkret på någon åkerholme långt borta. Gázzi lokaliserade hästen och hjälpte till med att få hem den. Hindrade återgående till funnet fjolårsgräs under snön! Goda vallanlag fanns där!
Tacksam över att bara ha några meter staket att laga, pillade Matte med den tunna ståltråden och fingrarna förlorade vartefter känseln och blev stela. Men staketet blev lika högt som tidigare och Matte var nöjd. Rådjuren skulle inte kunna komma in och äta upp rosorna och annat. Spåren gick precis utanför och det såg nästan ut som om försök gjorts att komma över.
Hundarna gäspade när Matte kom in till dem från den bitande blåsten och Násti och Aili gjorde gärna Matte sällskap in i stugan! Modji föredrog uterummet med sina tre plusgrader.