Lördag.
Ett dåligt samvete bland andra denna sommar, då heta dagar satt ner arbetslusten och orken hos Matte och Husse, har varit den lilla stugan kallad Torpet. Golvet i köket byttes ut sent förra hösten efter ett omfattande myrangrepp. Rördragning och el fixades när vattnet kunde sättas på sent i våras. Då skulle det nylagda furugolvet såpskuras några gånger för att bli tåligt. Så blev det inte. Översvämning på tomten hemmavid i slutet av maj orsakade mycket extra arbete och försening av mycket och sedan kom värmen och allt växte, även gräsmattan som i många veckor knappt gick att beträda. Orken räckte inte till att även ta hand om ett nylagt skurgolv.
På lördagen var det dags för heldagsarbete vid Torpet. En dag med en temperatur lämplig för arbete. Vare sig man vill eller ej tar åldern ut sin rätt i vissa lägen. Hårt fysiskt arbete funkar dåligt tillsammans med temperaturer kring tjugofem grader numera. Att ta med hundarna från det ena reviret till det andra, en sommar när de ändå bara har velat ligga i skuggan iklädda kylvästar och invänta kvällens svalka, har inte heller känts aktuellt. Nu är skogen och tomten full med blåbär och då är både Modji och Aili sysselsatta vid sin vistelse vid Torpet.
Klicka för större bilder.
Gräset hade vuxit en hel del sedan det senaste besöket tidigare i sommar. Ett besök innan hettan i juli. Då skurning av golv inte fungerade på grund av brist på el till vattenpumpen. Nu körde Husse först trimmer för att sedan kunna köra gräsklipparen. Modji och Aili försvann upp i blåbärsriset i tomtens bakkant mot skogen. Utanför fårnätet som omger reviret upptäckte hundarna bärplockare, vilket de inte är vana vid. Viss oro uppstod. Konkurens om blåbären månne?! Modji fokuserade på blåbärsätande och Aili tog på sig att hålla koll kring staketet. Samtidigt som hon också satte i sig så mycket blåbär som möjligt.
Matte satte igång med sitt såpskurande av det nylagda golvet. Vilket blev lite krångligare än planerat, när tillslaget till hydropressen inte fungerade som det skulle. Med jämna mellanrum upphörde vattenflödet. Då måste Matte gå ut till pumphuset runt knuten, slå av och på strömbrytaren och samtidigt knuffa till hydropressen för att få igång den igen. Något med tryckmätaren är knas. Så lite ryckigt kunde Matte fylla sin skurhink och tre gånger gicks golvet över med såpskurning, sköljning och torkning. Då och då kom hundarna och tittade och mest längtade de nog efter att få utdelning från godisburken på hyllan bakom Matte! När så inte skedde återgick de till sitt och lämnade Matte ensam i det lilla köket.
En lång arbetsdag fick sina trevliga avbrott för vilande av ryggar. Medhavd lunch och fika på lillstugeverandan, långt telefonsamtal om Lapska Vallhundar och kort samtal med en granne.
När Matte såpskurat köksgolvet tre gånger anslöt hon til Husse och med en mindre eltrimmer tillsammans med den stora bensintrimmern blev tomten i slutändan riktigt presentabel och såg inte så övergiven ut längre. Kvar finns en hel del sly som behöver kraftigare redskap. Det går skrämmande fort för en tomt att växa igen.
Först vid sjutiden ansåg sig Matte och Husse kunna lämna sitt andra revir, för att återvända till huvudreviret. På hemvägen gjordes ett snabbesök hos de nyblivna husägarna i familjen inte så långt bort, för att avlämna en spann lämplig för bärplockande. Husse var hungrig igen och i färjeläget kunde han bli mätt! En liten livsmedelsbutik, pizzeria och grill i Östanå ligger strategiskt placerad! Så här dags gick färjorna glest och de som precis missade färjan skulle få vänta i fyrtio minuter. Vad passar då bättre än att köpa sig något att äta!
Nu skulle Lapskflocken inte med färjan ut till Ljusterö, bara besöka butiken och vände sedan tillbaka in i skogen längs den slingriga vägen hem. Hundarna fick mat och gick sedan och knöt sig. Trötta var även Matte och Husse och hela flocken slocknade snabbt efter ett gott dagsverke. Ett av de dåliga samvetena var eliminerat.
