Tisdag.
Golfbanehundarna blev golfhundar. Från att Lapskflocken nyttjat den stängda golfbanan i närheten av reviret, som öde ytor för promenerande/gåträning med lösa hundar i månader, har situationen nu förändrats. Stora banan (18 hål) har öppnat och nu är det slut på bantraskandet fram till i höst. Däremot har restaurangen öppnat fullt ut med dagens lunch, vilket inte bara uppskattas av golfare, utan även av många hantverkare med jobb i trakten. Samt pensionärer.
Mitt på dagen for Lapskflocken iväg till banan, medförande två golfklubbor och några bollar för att träna lite puttning. Modji och Aili bands upp i skuggan av ett plank vid klubbstugan, alldeles intill ytan med många hål där Husse och Matte roade sig ett tag. Även tisdagen bjöd på sommarvärme med tjugofem grader, men här fläktade det skönt över de öppna ytorna. Matte överraskade sig själv med att slå en boll på några meter rakt ner i hålet. Benen stod jämnt belastade och stadigt och balansen var god. Utan hundarna hade nog inte gåträningen pågått så envist vecka efter vecka. De har varit drivkraften helt klart! Både för deras egen skull för stunden, Matte har envist gått för att ge dem chansen att få motion utan koppel. Samt för deras fortsatta liv, att slippa ha en rörelsebegränsad Matte. Matte märker i dagsläget inget av höftoperationen för fyra månader sedan. Gammal blir man ju oavsett. Det sista testet blir vid ruinträningen på träningsgruppens Ålandsläger i början av september. Finns det tillräcklig balans då?
När Husse och Matte puttat färdigt, flyttades hundarna innanför planket och bands upp i utkanten av restaurangen, intill det bord där Husse och Matte intog sin lunch. Fortfarande i skugga. Här har de varit många gånger och verkar känna sig hemmastadda. Alla är mycket vänliga mot dem.
Lika väl som det är intressant att studera hundar och hundars umgänge, är det intressant att studera människor. Vid ett bord intill slog sig fyra unga manliga golfare ner med varsin kall öl. De anlände gående i rätt maklig takt med sina klubbor burna eller dragna. Det såg avslappnat och skönt ut. Även en lomhörd Matte uppsnappade brottstycken av de unga männens samtal och leendet bredde ut sig i hela kroppen. Vad snackar fyra unga män om när de går en golfrunda tillsammans och pausar med en öl? Jo, den enes avkomma, som fyllde sin faders tankar och vars bedrifter han måste förmedla till kompisarna. Både kakor och hundar var involverade och att barnet hade en mycket stolt och imponerad far gick inte att missa! Vilken oerhörd kontrast till de två, i stort sett jämnåriga killar, som kom farande i full fart i en golfbil, ända fram till den nyss utslagna bollen på greenen. Strax intill restaurangen. Där tvärstannade de, puttade i sina bollar, skuttade in i sitt fordon och drog järnet iväg längs grusvägen till nästa hål. Stressen sprutade ur öronen på dem och någon kommunikation hade de inte tid med. Här skulle en runda på golfbanan avverkas på kortast möjliga tid vad det verkade. Kvartetten vid bordet intill hade druckit upp sin öl och skrotade lugnt ner till de väntande klubborna och traskade vidare längs grusvägen. I dammet efter den speedade och hjulförsedda duon.
Pensionärsparet med de två små hundarna pratade lite med kocken och begav sig sedan hem till sitt i skogen, ett stycke bort.
Även om det inte blev någon promenad på golfbanan så fick de två Lapska röra på sig, när Husse i den nedåtgående solen tog med dem på en skogspromenad. Medan Matte gillrade ölfyllda snigelfällor inför natten.
