SOL! På onsdagen sken solen! Matte och hundarna tog en långpromenad i området i rask takt, men rent fysiskt var det inte särskilt njutbart. Annat än efteråt. Att trots en knölig och hårdfrusen isgata kunna hålla farten och gå sig svettig. Hårt och stumt och halkigt, trots Icebugs på fötterna. För första gången sedan operationen fick Matte känning av sin kropp vid promenerandet. Artros drabbar aldrig en endaste led, vilket Matte gjorde sitt absolut bästa för att förtränga. Med en led utbytt har andra belastats hårdare än normalt. En dag i sänder. Matte jobbar för övrigt också hårdare i trädgården med spett och spade, än på ett nästan två år. Viljan är stark och ett jobb måste göras.
Hundarna var ute tillsammans med Matte och Aili har kommit riktigt i kamplekstagen! Matte inbjöd till både lek och knäsittande när hon vilade med en mugg kaffe på bänken vid vedboden. I solsken och kraftig blåst, då de kom från söder båda. Matte satt bekvämt tillbakalutad utan knä att sitta i för Aili. Vilket hon måste överbevisas om. Med benen lätt i sär och händerna knäppta där Aili ville ligga, sittande så som man inte får om man är kille på T-banan, var Matte otillgänglig för en knähund. Men Aili visade att hon är uthållig i arbete och bra på problemlösning och lyckades både ta sig upp till slut och balansera hela sig på Mattes ena knäskål! Men inte för så lång stund. Aili gled ner och började om igen. Igen och igen lika oförtrutet. Aili ville sitta i Mattes knä och njuta av utsikten neråt vägen i solskenet. Lite högre upp än från marknivå. Matte trodde att yrhättan skulle sätta sig på bänken bredvid Matte till slut. Men för familjens hundar är möblerna för människorna. Där skall det inte vara leriga och blöta spår från hundar som först gått i bäckfåran och sedan i jorden framför huset. Aili gav till slut upp och placerade sig vid Mattes fötter. En liten stund. Kort stund. Hon var snart igång med ett annat projekt. Det fastfrusna benet bara måste loss!
På kvällen var det åter träning i det tomma huset på Lidingö. Med två trapphus och en villaliknande byggnad med många prång och kattvindar finns det fantastiska möjligheter till svåra sök. Inte att förglömma en vind, dit hundarna måste ta sig via en brant trapp med öppna steg. Hundarna kan här vistas inomhus, uppbundna i det stora köket eller i enskilda mindre rum. Ingen av dem sitter och skäller, utan alla uppför sig väl i karantän. Ett måste. Passivitetsträning är inte lätt när den positiva förväntan är på topp!
Efter en paus för mer handfast arbete fortsätter Matte nu och försöker hitta tillbaka i tankebanorna. Två 40-50 åriga granar några få meter framför huset är nu fällda, kvistade och uppkapade. Inte av Matte. Men Matte har under kapandet släpat granris ut från tomten. Många långa och rätt tunga grenar på så gamla granar måste flyttas, för att gradvis frilägga några buskar som ser ut att ha klarat sig. Halva bryggan i bäcken är frilagd och spänningen är stor om den har klarat sig. När Matte vilat rygg och ben vid datorn kommer hon att ta reda på det. Trädfällarkillen måste hem och fixa kärran för att sedan kunna köra bort allt. Hundarna närvarade på verandan under fällningen, men bara Aili satt vid glasdörren och tittade nyfiket på. När de sedan släpptes ut vände de och gick in igen. Tomten var liksom överbelamrad....
Träning var det.
Två av hundarna fick utbytta förare. Nástisonen Epic fick bli Mattes träningskompis för kvällen och hans egen matte gömde sig uppe på vinden. Grabben skötte sig väldigt bra och arbetade sig tyst och metodiskt genom kåken. Bad om att få vindsdörren öppnad med tydlig blick och tog sig sedan upp för den branta trappen utan problem. Snygg skallmarkering av sin matte. Som sedan fick bli Modjis träningskompis denna kväll. Förd i koppel och med fyra figgar utlagda på samma våningsplan. Två på samma kattvind och Husse längst in bakom en stor skiva av något slag. Honom hade Modji vissa problem att finna, då vittringen stack iväg åt fanders någonstans.
Matte var för kvällen gömd i en duschkabin och liggande på dörrmattan mellan två ytterdörrar, där den yttre hade fönster ända ner till marknivå. Ingen förbipasserande upptäckte Matte som tur var. Det gjorde däremot Nástisonen Lime som hade sin lillmatte som förare denna kväll. Snyggt jobbat!
MAX-avslutning och eftersnack som den sociala och viktiga delen av träningen. En väl sammansvetsad träningsgrupp är guld värd! Tack allihop!