För några veckor sedan skrev Matte om en Staffehane som fullständigt oprovocerad attackerade lilla Ante, 11 veckor gammal. Nástis son. Staffen var uppbunden helt nära den enda passage som fanns och Ante passerade i koppel, tätt intill sin nya matte. Staffen nådde ända fram till Ante och Matte såg vad som hände, gående bakom Ante.
Nu har samma Staffe åter attackerat en hund som befann sig hans närhet. Staffen var lös och den överfallna hunden var kopplad, tätt intill sin ägare. Staffen kom farande som skjuten ur en kanon och överfallet skedde mycket plötsligt. Som tur var uppstod inga skador på den anfallna hunden, som var väsentligt större och försedd med kraftig päls. En vuxen hane. Denna godmodiga kille svarade inte ens upp på Staffens attack till en början. Men när Staffen högg efter strupen måste han givetvis försvara sig. Denna vuxna hane som nu blev Staffens hatobjekt föreföll inte bry sig nämvärt om vad som hände. En stabil och cool kille!
Vid en första kontroll föreföll även Staffen oskadd. Staffen var synnerligen förbannad och det krävdes flera personer för att få bort honom från sitt hatobjekt. Staffens ägare stod handfallen och tittade på. När hunden överlämnades till ägaren föreföll allt förlåtet och hunden fick inte heller denna gång någon tillrättavisning. Den kopplades endast upp. Enligt uppgift har denna hund uppträtt på liknande sätt tidigare. Husse och Matte var närvarande och drog en lättnadens suck över att inte någon av familjens hundar kom i vägen för denna hund. Ägaren förefaller inte förstå vilken typ av hund detta är och som ung hane har jycken nu börjat agera allt mer agressivt. Till och med mot en liten valp. Ägaren förmår uppenbarligen inte hantera sin hund. Kommentaren vid överfallet på Ante blev: "Han brukar göra så där mot valpar, för han vill sätta dem på plats." Det är denna kombination av vissa raser och aningslösa ägare som gör att raserna får ett dåligt rykte. Det finns naturligtvis många Staffar som är mycket trevliga och uppför sig exemplarskt. I händerna på rätt ägare! Enligt SKK finns inga planer på att, så som skett i Danmark, förbjuda vissa raser i Sverige. Man anser inte att det är hundarna det är fel på. Det är ägarna som inte förstår att hantera sina hundar. Ett handhavandeproblem alltså. Vilket man dessvärre ser allt mer av och polisanmälningarna har ökat kraftigt när det gäller hundöverfall. Ägare till hundar som denna Staffe skapar problem för sin omgivning.Matte kan bara hoppas att ägaren inser sin begränsning och skaffar professionell hjälp, för att få kontroll över sin hund.
På lördagen sken solen från en klarblå himmel och dagen bjöd på underbar sensommarvärme! Precis lagom varmt för hundträning. Matte hängde med när Husse skulle till Vedyxa (Ballastanläggning utanför Uppsala) för att gå kurs med Modji. Dagens uppgift för kursarna var markering i miljö. På Vedyxa bjuds den mest autentiska miljön som går att uppbringa i trakten. Stora högar med betongskrot och gigantiska sprängstenar. Mycket realistiskt och med alla armeringsjärn som sticker fram överallt, kunde högarna mycket väl bestå av ihoprasade huskroppar. Att markera vid fynd av en person, är svårt nog för hunden att lära sig på plan mark. Att stå på instabila och lutande underlag och samtidigt skälla ihållande under längre tid är inte lätt! Inte heller att böja sig ner och greppa en fastrulle som hänger runt halsen, återvända till föraren och därefter göra ett kopplat påvis. Det är också mycket krävande.
Kursarna delades upp i tre grupper och alternerade sedan mellan tre olika delar av området. Modji hade inga som helst problem med att hitta figuranten, ta sig fram till figuranten och sedan skallmarkera figuranten. Duktig tjej! Husse har en ny mobiltelefon med kamera och Matte skulle medelst denna supermoderna mobilkamera fota Modji. Det gick väl så där. Solen sken som sagt och vad som fanns på displayen såg inte Matte speciellt bra. Några ljusa betongblock syntes dock och däremellan någonstans borde Modji vara. Men att medelst en pekning på skärmen ta bilden funkade inte bra alls. Mattes stela pekfinger samarbetade inte och flera bilder blev suddiga. Matte ville kunna hålla i kameran med båda händerna samtidigt och samtidigt trycka till. Rätt som det var blev allt sepiabrunt! Att hitta en brun Modji på en sepiabrun bild var ganska kört..... Matte hade väl råkat hosta mot någon ikon på denna superkänsliga skärm. Att se de små grå ikonerna på den svarta och superblanka skärmen i fullt solsken var knepigt. Matte knäppte på och inte förrän bilderna var överförda till datorn gick det att bedöma resultatet. Inget vidare. Några bilder duger väl. Men avståndet var för stort och Modji kom inte alltid med på bilden. Matte gillar sin egen, omoderna, mobil med kamera bättre.
Samtliga kursare skulle även bära sina hundar som en ryggsäck på ryggen. Uppför en trapp, runt en byggnad och nerför trappen igen. Till hjälp hade de en specialsele att ikläda sig och en lyftsele till hunden. Hunden bars hängande, med sidan mot föraren. Husse ville skona en överansträngd skuldra inför söndagens funktionskontroll och Modji bars av en annan kursare. Inga problem. Hela tiden har man två säkrare bakom föraren.
Efter kursen fick Husse och Matte möjlighet att bli kvar en liten stund, för att låta Násti och Gázzi få varsitt sök. Som sökområde användes ett mindre område med diverse maskiner i olika skick samt diverse skrot. Násti hittade Matte så fort i utkanten av området, att Matte gömde sig på nytt och då lite svårare. Matte klättrade upp på en maskin och vinden förde vittringen åt lite olika håll. Nu fick Násti tänka till lite mer för att hitta vittringskällan. Bra markering. Gázzi fick samma lega och hon hittade Husse ganska så snabbt även hon. Det blir roligare för hundarna om de får kämpa lite för att klura ut exakt varifrån vittringen kommer. En hög figge (ej att missuppfatta!) i lite vind kan bjuda på en stunds hjärngympa.
Kvällarna är påtagligt kortare nu, men Matte hann ändå med att klippa större delen av gräsmattan innan skymningen föll. Hundarna behövde få vara ute på tomten och känna sig fria, efter en dag i bilen på träning. Matte vill inte ha dem ensamma ute på tomten. Risken är att de då skäller på förbipasserande. Det får de inte göra.