När valparna öppnar sina ögon, är det som om de öppnar en liten dörr på glänt till sin själ! Om man inte hör till den kategori av mänskligheten, som anser djur vara själlösa varelser förstås. Till den katergorin hör inte Matte.
Alla valparna utom en, har nu öppnat mer eller mindre stora springor till sina själar. Lahji avvaktar lite till, men det är på gång. Morgondagens sol kommer kanske att blända även henne? Ljus och mörker är mest vad de ser till en början.
Nu syns valparnas morrhår mycket tydligt!
Uppradade vid mjölkbaren ser man valparna som fyra svarta ryggar. Vid en första blick. Tittar man noggrannare kan man se knappt märkbara detaljer som skiljer dem åt. Sett från ryggsidan alltså, typ flygfoto. Två skiftar aningens aning i färg. Inte fullt så blåsvart. Ett uns av något annat kan anas. Svart med dragning åt brunt/grått - Lahji och Lihkku. Lite ljusare på Lihkku. En glänser x-tra mycket och pälsen veckar sig över nacken, rikligare än på de övriga. Den ryggen tillhör Idja. Den återstående liknar Lahji väldigt mycket, men har en mörkgrön och stel svanstipp - Mánnu. Med ID-lackad svans.
De ligger allt mer utspridda när Násti är hos dem. Bakom ryggen på henne lägger sig någon ofta. Är de ensamma ligger de oftast i en hög eller två och två. I dag har både Gázzi och Modji fått hälsa på en av valparna. En i taget, under övervakning av Násti och med valpen i Mattes händer. De visade stor respekt och var mycket försiktiga.
Modji är allt mer nyfiken när valparna nu börjar röra sig mer i valplådan. Men hon är förbjuden att stoppa in huvudet till valparna. Vilket hon vet, men har svårt att motstå ibland. Násti kan ibland söka Mattes blick för stöd när hon tycker att Modji behöver sägas till. Är inte Matte i närheten morrar Násti dovt och på ett speciellt sätt. Modji förstår och visar respekt. En stund...
Nu är Násti mycket mer utanför valplådan, vilket tyder på att hon inte känner samma kraftiga vaktinstinkt över valparna. I dag tog Husse och Matte en promenad med alla hundarna i solskenet. Trettio minuter kändes väldigt lagom! Både med tanke på de ensamma valparna och den isande kalla nordanvinden! Ett av husen som passerades har stått utan tillsyn över vintern. Nu hade snömängderna på taket till ett uthus knäckt några balkar som bar taket. De stora mängderna ihoppressad snö, samt en hel del is, frestar på många takkonstruktioner nu.
Násti gick in till sina valpar och resten av familjen stannade ute på tomten i någorlunda lä. Men vinden vände och Násti fick sällskap inne.
I solens sista strålar tog Husse en promenad med Gázzi och Modji upp till sjön. Han hade gett sig den på att ta sig runt en viss sträcka och det kostade på! Ingen hade banat väg och sträckan längs sjön stapplade Husse fram i drygt knädjup och kompakt packad snö! Hundarna gick uppe på skaren!
På vägen hem, passerade Husse ett hus där vatten flödat ut på vägen, uppifrån huset. Vatten som nu övergått i fruset skick. En medlidsam tanke skänktes fastighetsägaren. Temperaturen ligger visserligen runt nollan, eller ett par plusgrader på dagarna och solen skiner, men det är neråt tio minusgrader på nätterna. Än är det vinter.
Tillbaka