Tisdag.
Ännu var det fint vinterväder med ett par minusgrader och en decimeter snö. Dock stundade andra tider inom kort, med regn och plusgrader! Matte kände att det var lite bråttom om det skulle hinnas med någon mer skidtur innan snön försvinner.
Sagt och gjort. Mitt på dagen packade Matte in vad hon behövde ha med sig, för att kunna åka en sväng på golfbanan med hundarna i selar och träna dem i drag och att gå före i skidspåret. Inte på väg åt olika håll, impulsstyrt följande diverse djurspår! Matte hade blivit lite kaxig och tänkte att än var det inte kört med att köra drag i skidspåret! Friskt vågat - hälften vunnet och på radio talades det om vikten av balansträning för alla 60+.
Kommen halvvägs på den extremt moddiga och sliriga vägen genom skogen, kom Matte på att hon nog inte stoppade in hundförarbältet i baksätet. Att stanna och kolla var inte att tänka på och att vända om och köra tillbaka hem direkt vid ankomsten till golfbanan, kändes inte heller lockande. Nomeselar på hundarna och koppel och stav i samma hand föreföll inte så lyckat. Ett extrakoppel runt midjan kanske som förarbälte? En dum idé även det.
Det blev inte som Matte tänkt sig med dragträningen. Det blev bra ändå och en helt annan träningstur med hundarna.
Matte släppte hundarna lösa på drivingrangen och satte av i det uppåkta skidspåret. Lösa hundar brukar alltid vara försedda med reflexhalsband med telefonnummer för säkerhets skull. De var nu inte medtagna. Djur är djur med egna agendor och spontana infall, hur lydiga man än tycker att de är - nästan alltid. Efter att ha rusat iväg en sväng i glädjeyra i snön med lite stoj och bus, började båda söka harpluttar under snön intill avståndsskyltarna. Mattes skidåkartempo är inte svindlande på något vis, men aningen högre än hennes gåtempo trots allt. Även i det svaga motlutet mot skogen långt borta. Modji och Aili dröjde sig efter alldeles för länge tyckte Matte och krävde större följsamhet.
För att kunna få till en timmes skidåkning med lösa hundar på golfbanan, valde Matte att hålla sig på den stora öppna ytan långt ifrån vildsvin och skog, inom synhåll från klubbhuset och parkeringen. För säkert stående på skidorna måste Matte kolla mer på var hon tar sig fram än när hon är ute och traskar. När allt ser vitt, vitt, vitt ut och Matte har svårt att urskilja annat än helt slätt vitt, känns det som överkurs att samtidigt läsa hundar på avstånd, lite spritt ifrån varandra. Sannolikheten för att stöta på vilda grisar är väl inte enorm, däremot att komma i närkontakt med andra skidåkare. De som tränar för Vasaloppet tenderar att ha tunnelseende och lösa hundar i närheten är oerhört störande moment för en del. Även när avståndet är åtskilliga meter. Lösa hundar kan man inte lita på!
Matte körde ett spår i en åtta ungefär 250 meter djup enligt avståndsskyltarna. Varje gång Matte återvände mot parkeringen skyndade Modji på och bröt ut mot bilen. Inte långt, men icke förty! "Är du klar nu?!" Om Matte lyckades mobilisera "guldfiskmentalitet" så var det inget Modji fixade. Aili blev aningen ambivalent och dröjde lite mellan sin Mor och sin Matte, men hängde mer än gärna med och kutade en halv åtta till! Samt ytterligare många åttor innan Matte ansåg sig ha genomfört vad hon planerat. En timmes skidåkning non stop, lite uppför och lite nerför.
Andra skidåkare dök upp bortifrån parkeringen då och då och framför allt Aili blev taggad och hade gärna sprungit fram och hälsat om hon fått! Här blev det träning av följsamheten vad gällde både inkallning när skidåkaren närmade sig och sedan fritt följ med två hundar och skidåkande Matte. Nu såg Matte till att mötena skedde med minst tjugo meter emellan för minimal störning och vid det första mötet var det sittande hundar och godisutdelning. Detta för att visa hundarna hur dylika möten skulle ske framledes. Annalkande skidåkare - sök upp Matte och få godis. Betingning.
En timme med skidåkning på golfbanan i sällskap med andra skidåkare gav Matte balansträning och konditionsträning. Hundarna fick träning i avståndslydnad, inkallning, fritt följ och följsamhet. Samt motion och konditionsträning.
Nöjda och belåtna fikade sedan Matte och hundarna hemma framför braskaminen. Det blev inte riktig som Matte planerat, men det blev bra ändå. Allt man gör med hundarna är ju träning av något på något vis.
Klicka för större bild.
