Lördag.
Dagen började med att hundarna såg till att Matte passade tiden. Väckarklockan ringde och Matte låg på "hörörat" och hörde ingenting. Hon vaknade av att både Modji och Aili puffade på henne allt mer burdust och då hörde hon svagt ljudet från uret när hon vred på skallen. Assistanshundar utan utbildning, men självständiga och problemlösande. Det har hänt att någon av dem hoppat upp i sängen och sprungit på Matte för att få henne att reagera och det är ingen självklarhet för hundar som aldrig ligger vare sig i sängarna eller möblerna.
När familjen var klar gick färden mot Arninge där flyttkartonger skulle inhandlas och sedan vidare till en nära anhörig som skulle bryta upp ur en fin lägenhet till lite större och ännu finare lägenhet. En flytt med positiva förtecken således! Mycket roligare än att gå igenom ett dödsbo och tömma en bostad fylld med minnen. Något de flesta generationskamrater upplevt.
Husse och Matte hade ställt sig själva, sin tid och sitt släp till förfogande och räknade med en lång dag. Hundarna skulle självklart följa med. De är vana vid många olika miljöer och lätt "surriga" förhållanden med bevarat lugn och skulle inte komma att vara i vägen på något sätt. Tvärtom! Kul när det händer något!
Nu hände det väl inte så himla mycket just för dem den här dagen egentligen. Efter att ha lastat släpet med en första omgång kartonger och mindre möbler lämnades hundana ensamma i den mindre lägenheten, där de varit på besök tidigare. Matte följde med till den nya och större bostaden för att för första gången beskåda den på riktigt. Mäklarannonsen hade talat sanning och här flödade solen in från tre håll och utsikten över Mälaren var inte fy skam. Mycket vatten, skog och en småbåthamn. Ett stenkast från T-bana och centrala Stockholm. Sämre kan man bo.
Hundarna behövde inte vara ensamma länge, då mycket behövde göras. Helt tyst var det när Matte närmade sig lägenheten. Hundarna hade skött sig fint när de var ensamma. Medan släpet lastades på nytt packade Matte kartonger i köket. Så förlöpte dagen sedan. Matte tömde alla skåp och packade, hundarna låg på olika ställen under dagen och hade stenkoll på Mattes packande och övrigas hämtande av kartonger och lastande av släpet. Ytterdörren stod ofta öppen med porten uppställd en halvtrappa ner. Efter en enda tillsägelse hade både Modji och Aili förstått tågordningen. Alla andra fick gå ut och in, men inte de. Nu var det bara en gångväg utanför och trafiken höll sig längre bort, varför uppställda dörrar och hundar inte kändes riskabelt. En och annan klapp hann det bli i förbifarten när de kollade av de utburna kartongerna. En tuggpinne någon gång ibland blev det från Matte som belöning för gott uppförande.
Mörkret föll och det blev tommare och tommare i både köksskåpen och lägenheten. Så var det dags att köra sista lasset och nu fick hundarna och Matte följa med. En smidig flytt endast några kvarter bort, avslutades med "flyttgröt" . Matte hade med lättäten ostpaj och hundarna slog sig till ro efter att ha inspekterat den nya och större lägenheten, samt utsikten genom balkongdörren. Nedanför upptäckte de en stor parkliknande yta ner mot stranden, livligt nyttjad av hundägare! Modji slocknade på dörrmattan och Ailis favorit är under bord. Lätt att finna på de flesta ställen och så även här. Matte hade tagit med hundmiddag så de föreföll rätt nöjda med sakernas tillstånd.
En sista vända tillbaka blev det dock innan hemfärd. En del föremål skulle till tippen och en del skulle hem till den lilla stugan i skogen. En sista lastning och sedan hemfärd. Hundarna fick lite egentid i mörkret och kylan utomhus, medan Husse och Matte sorterade pryttlar ur bilen och släpet. En stor tuja som vuxit ifrån balkongstorlek och behövde mer plats för ett gott liv, samt lite lånat och återlämnat. Rätt snart satt hundarna på trappen och tyckte att Husse och Matte kunde följa med dem in i stugan för att servera middag. Att de redan fått sin mat hade de glömt och upplevde det helt klart än mer orättvist när Husse och Matte i lugn och ro åt en sen middag framför teven.